Hoppa till huvudinnehållOm legaliseringen av barnvåldtäkter i Irak
2024-11-15 20:30
En ny mentalitet
KRÖNIKA. Det gamla goda Sverige kommer inte tillbaka och framtiden kräver något helt nytt av oss, klargör Henrik Pihlström.
Under folkhemseran i Sverige var mycket i samhället som en lugn idyll. Sverige var till betydande del ett homogent land. Arbete fanns i överflöd liksom finanser för att bygga upp den sociala välfärden. Det fanns en genuinare gemenskap och ömsesidighet mellan medborgarna.
Dörrarna om var mans hus behövde sällan låsas och det rådde ingen utbredd misstro mot okända människor. Det var exempelvis ingen konstighet att lifta längst vägen och förvänta sig att bli upplockad. Det finns en vid vittnesbörd om denna period som sträckte sig mellan Per Albin Hansson och Tage Erlander.
Romantiker kan vilja blicka tillbaka på den tid när samhället fungerade bättre, när det fanns en harmoni och Sverige fortfarande var svenskt. Det traditionella Sverige som vi tidigare känt det kommer dessvärre inte att komma tillbaka eftersom förutsättningarna är helt annorlunda. Vi kommer inte kunna utlova något idyll-Sverige med enkla politiska trollformler när vi står inför en multietnisk avgrund. Vi kan heller inte utlova en ”alternativ väg” med fortsatt hög materiell standard.
Framtiden kommer att kräva en ny mentalitet som på allvar gör upp med tidigare materiella utgångspunkter som kretsar kring det egna plånboksintresset. Inom partipolitiken är det enkelt att studera hur plånboksintresset tagit en oproportionerlig plats. Inför valet förväntas den enskilde väljaren ställa sig frågan hur en borgerlig respektive vänsterinriktad politik gynnar den egna bekvämligheten. Inom invandringskritiska kretsar är resonemangen likartade: ”invandringen kostar si och så mycket”.
Jag säger att det är bättre om svenskarna får sina löner halverade och skattetrycket blir dubbelt så högt. Om detta skulle vara priset för att få ett samhälle utan asylboenden, där våra barn har en framtid på sikt så får det kosta vad det kostar. Faktum är att det är just detta mindre attraktiva alternativ som vi kan komma att behöva torgföra.
Skulle den nationella rörelsen bli en verklig folkrörelse med reell makt så är det förutsägbart att samhället skulle bestraffas hårt av internationella sanktioner. Då är det fortfarande ett lindrigt scenario eftersom det inte går att utesluta militär intervention. Internationella bestraffningar skulle tvinga tillbaka samhället till ett stadium som under perioder kan innebära ett mer eller mindre avindustrialiserat tillstånd med fattiga teknologiska resurser.
Moderna kommunikationer och transportmedel kan bli ytterst begränsade. Samhället kommer behöva genomgå en omfattande omställning för att möta sådana utmaningar. En ny infrastruktur måste byggas upp från grunden för att befolkningen över huvud taget ska kunna ha mat på bordet. Häst och vagn kan komma tillbaka och bilen behöva parkeras. Det skulle kunna ta flera generationer innan vi skapar något som kan mäta sig med den standard som råder idag.
Framtiden kräver en ny mentalitet.
Det är inte roligt att erbjuda en framtid med livsbetingelser som påminner om ett avindustrialiserat 1700-tals samhälle. Det är säkert inte attraktivt bland många nationella och invandringskritiska personer heller. Fast det är desto mer realistiskt och nödvändigt att tala om. Nog är det sant att invandringen kostar fast det är lika sant att säga att de globala makthavarna skulle straffa oss hårt ekonomiskt samma dag som vi slutar att vara deras lydiga marionetter.
Vill man ha leva i ett modernt industrialiserat samhälle under sin egen livstid så ska man fortsätta stödja moderaterna och andra politiskt korrekta alternativ som de globala makthavarna har godkänt. Det kommer leda oss in i fördärvet även ekonomiskt på sikt fast i det korta perspektivet är det bäst att vara politiskt korrekt om man vill ha ett bekvämt liv. Det finns inga nationella alternativ som kan erbjuda materiellt välstånd annat än till slagorden.
Trots dystra framtidsutsikter så finns det hopp om förändring. Sverigedemokraternas framgångar är en värdemätare om att någonting är på väg att hända. Allt fler inser vansinnet med massinvandring och börjar friskna från sin politiskt korrekta sinnessjukdom. Detta är inte främst ett verk av Sverigedemokraternas arbete utan det är en folklig reaktion som börjar blåsa som en konsekvens av den multietniska samhällsförändringen.
Vår uppgift kan inte bli att härma den typiska politikern som säljer attraktiva löften. Vi saluför ett ideal med affektionsvärde som går före materiella värden i prioritet. Vi ska inte segla i läsidan av Sverigedemokraterna utan spänna våra egna segel i en helt ny riktning och slutligen bemästra stormen som måste komma.
Kommande fattigdom är inte på något sätt ett självändamål. Jag förespråkar inte heller teknikfientlighet och jag vill inte döda tron på vår egna förmåga. Däremot efterlyser jag den järnhårda mentaliteten att möta framtidens realiteter och utmaningar. Det krävs en insikt om att det inte kommer att bli en lätt resa.