INRIKES. Facit efter två år med lokala tiggeriförbud i 14 kommuner är endast tre bötfällda personer. Däremot har brott och prostitution ökat som alternativa vägar till försörjning.
Färre tiggare syns utanför butiker i Sverige, men om det beror på de lokala förbuden, pandemirestriktioner eller på att kontanterna försvunnit är oklart.
För drygt två år sedan fick Vellinge i Skåne som första kommun klartecken i Högsta förvaltningsdomstolen att införa tiggeriförbud på vissa platser. I dag har totalt 14 kommuner i landet infört tiggeriförbud med lite olika utformning.
Den samlade bilden i de 14 kommunerna är att det är mindre tiggeri i dag än för ett par år sedan. Men om det beror på förbuden, coronarestriktioner eller på att kontanterna försvunnit är oklart, då även flera kommuner utan förbud upplever att tiggeriet har minskat.
I huvudsak har förbudet inneburit att polisen nu kan köra bort folk. Eskilstuna är den enda kommun där tiggeri lett till bötesstraff, något som endast har skett i tre fall. I Eskilstuna måste den som vill tigga på attraktiva platser köpa ett tillstånd hos polisen som kostar 320 kronor och gäller i tre månader.
— Vi gör inga specifika insatser, men vi kontrollerar ju att tillstånden för passiv penninginsamling efterlevs, säger Peter Sigurd, kommunpolis i Eskilstuna.
I Sölvesborg är kommunstyrelsens ordförande Louise Erixon (SD) mycket nöjd med förbudet och menar att det haft önskad effekt.
— Syftet var att just att få bort tiggeriet från våra gator, så vi har träffat målet. Sedan hade jag egentligen önskat att det här var något man tog ansvar för på nationell nivå över hela landet, säger hon.
Samtidigt har invandringen av ”utsatta” människor fortsatt i stort sett oförändrat till Sverige, trots pandemirestriktioner och förbud.
— Jag tror inte att det hjälper på lång sikt. Vi ser ju att målgruppen återvänder och söker alternativa vägar till försörjning, säger Tomas Lindroos, direktor på Stadsmissionen i Eskilstuna.
Enligt polis och frivilligorganisationer handlar de alternativa försörjningsvägarna numera ofta om brott och prostitution. I Stockholms kommun fanns ett 50-tal illegala boplatser förra året där mellan 500 och 600 personer bodde, enligt kommunens egna uppsökare.
Hoppa till huvudinnehåll
