Polisen: HMF svårt att avgöra
2024-11-14 19:55
Dagens datum 28 september: Natten till den 28 september 1994 ägde Estoniakatastrofen ägde rum. Vad var det som hände?
Natten till den 28 september 1994 förliste passagerar- och bilfärjan M/S Estonia under sin färd mellan Tallinn och Stockholm. Med 852 omkomna passagerare av 989 är det den svåraste civila fartygsolyckan någonsin i Europa. Av 552 svenskar ombord omkom 501.
Den 27 september 1994 klockan 18.00 svensk tid lämnade MS Estonia hamnen i Tallinn, färjan skulle ha varit i framme i Stockholm 08:30 nästa morgon. När Estonia lämnade hamnen var vindstyrkan 8 m/s.
Det första tecknet på att något inte stod rätt till ska enligt haverikommissionen ha upptäckts strax före midnatt, då vakthavande matros på en rutinrond rapporterade en hård metallisk smäll från bogområdet. Matrosen stannade kvar ett tag men noterade inget ovanligt, han skickade senare efter båtsman för att kontrollera situationen men hann inte tillbaka till bildäck.
Fartygets besättning märkte sannolikt aldrig att bogvisiret var skadat eftersom det inte fanns några instrument på bryggan som visade att bogvisiret hade lossnat.
Strax efter midnatt brast bogvisirets låsanordningar. Snart bröts också rampens låsanordningar sönder. När visiret föll lämnades rampen helt öppen och stora mängder vatten kunde strömma in på bildäck. Runt 00:10 noterades vattnet som strömmat in på fartygets bildäck via monitorerna, runt samma tid började passagerare som hört ljuden lämna sina hytter och man såg också vattnet som börjat tränga in från bildäck.
Ca: 00:20 hade alla huvudmaskiner stannat och fem minuter senare också huvudgeneratorerna. Fartyget befann sig i ca 15° slagsida efter bara några minuter, det första nödanropet sändes 00:22 och nådde räddningscentralen i Åbo 00:24 redan efter sju minuter tappades all radiokontakt med M/S Estonia. Vattnet ska ha nått kommandobryggan när fartyget befunnit sig i 80° slagsida klockan 00:30.
Fartyget sjönk helt 48 minuter efter första smällen. Någon organiserad utrymning av passagerare hann personalen aldrig börja med. Passagerna som hunnit lämna fartyget fick simmandes leta efter livflottarna eller de fartyg som dök upp runt en halvtimme efter passagerna hamnat i havet.
Det hårda vädret gjorde det omöjligt att rädda passagerarna via livbåtar. 34 personer räddades genom att klättra upp på räddningsfartygen. Temperaturen i vattnet var 10-11°C och det blåste kulingvindar, som senare blev till storm.
Efter katastrofen lovades från såväl frånträdande statsministern Carl Bildt och tillträdande statsministern Ingvar Carlsson att kropparna från offren skulle begäras så att begravningar kunde äga rum på offrens respektive hemorter. Dessa löften hålls dock aldrig och istället beslutades att täcka över vraket och kropparna med betong. Efter protester från anhöriga till offren drogs detta beslut tillbaka. Huruvida förslaget på övertäckning av vraket var ett sätt att förhindra framtida undersökningar är fortfarande oklart.
Enligt uppgifter från Tullverket använde Svenska försvaret Estonia för att frakta hemlig militär utrustning. Så sent som en vecka före förlisningen ska hemlig vapenutrustning varit med på fartygets last. Det har spekulerats om att delar av en kärnreaktor ska ha fraktas under olycksnatten, vilket skulle kunna förklara varför regeringen drog tillbaka sina löften om att bärga vraket.
Enligt ett granskningsutlåtande från den ”Oberoende Faktagruppen” var M/S Estonias besiktningsprotokoll förfalskat. Anmärkningarna från besiktningen var så allvarliga att fartyget inte var sjövärdigt vid avgången och aldrig skulle ha lämnat hamnen.
Artikeln publicerades ursprungligen 2014-09-28.