Idag är det ”Förintelsens minnesdag”. Sedan 2005 är minnesdagen även internationell. Denna dag hemsöks våra samveten av den nya religionen, av den påtvingade etiska kompassen. Vi ska dra lärdom av historien, sägs det. Mytomspunnen har denna dogmatiska tro blivit vars anförare inte tolererar några nyanser eller ifrågasättanden.

Den 27 januari 1945 anlände Röda armén till koncentrationslägret Auschwitz. Lägret hade då till stor del evakuerats. Interner fick välja mellan att fly undan kommunisterna eller att stanna. En av dem som följde med tyskarna hette Elie Wiesel vilken senare skulle bli känd som författare och ett ansett kärnvittne till ”Förintelsen” – där tyskarna anklagas för att ha utrotat sex miljoner judar. Samma datum som Auschwitz intogs av Sovjetunionens armé är även datumet för ”Förintelsens minnesdag”. Sedan 1999 har det varit en nationell minnesdag och 2005 deklarerade FN denna dag som internationell minnesdag.

Över landet pågår idag ett femtiotal aktiviteter som annonseras via myndigheten Forum för levande historia. En av dessa är en ceremoni som äger rum på Raoul Wallenbergs torg i Stockholm med EU-minister Birgitta Ohlsson som huvudtalare. Bakom allehanda förintelsejippon döljer sig emellertid en hysterisk antagonism mot oliktänkare som ska bekämpas. Förintelsetron ska just användas i syfte att ”dra lärdom av historien” där den som exempelvis kritiserar massinvandring skuldbeläggs med samvetet för det påstådda folkmordet. Om de som är motståndare till massinvandring får inflytande så kan det bli ett nytt folkmord, lyder resonemanget. Underförstått är kritikerna redan skyldiga vid blotta tanken. När tvivlet på den mångkulturella utopin äger rum så är fröet sått för morgondagens folkmord så att säga.

Är det motiverat att ”Förintelsen” ska äga en så helig position att den inte får underställas samma vetenskapliga beviskrav som många andra historiska händelser? Att framföra argument som utmanar den officiella versionen är i många sammanhang liktydigt med karriärsmord och social utfrysning. I flera europeiska länder döms tvivlare till långåriga fängelsestraff. Förintelsetron är tydligen så viktig att den behöver försvaras med hot och stränga straff. Integrationsminister Erik Ullenhag skickar en signal mot eventuella kättare i dagens Sydsvenskan:

”Idag finns få överlevande från Förintelsen kvar i livet. Det innebär att vi andra måste jobba hårdare för att det som skedde inte skall falla i glömska. Och låt oss inte heller glömma att det finns de som vill förneka det som hänt, som vill revidera historieskrivningen.”

Om det är så att förintelsetron inte kan försvaras med hållbara argument och fakta så finns det anledning att undra vad tron grundar sig på – myter eller sanning. Oavsett detta så borde det vara uppenbart för många att ”samvetet” används som ett vapen för att försvara det politiskt korrekta och att fostra medborgarna i en så kallad demokratisk värdegrund. Det kommer att vi kunna se flera exempel på idag.


  • Publicerad:
    2011-01-27 00:00