Morgonen den 24 mars samlade kamrater ur Näste 2 i det halländska inlandet i syfte att genomföra en friluftsaktivitet. Med väder pendlande mellan vår och vinter möttes man på samlingsplatsen av kyliga Kattegattvindar, som slutade inverka först när man kommit in i skogen där vinter ännu rådde.

Efter att ha gått igenom aktivitetens planering var det dags för avmarsch mot sydost. Till en början gick vandringen genom öppet jordbrukslandskap och det dröjde ungefär en tre-fjärdedels mil innan det kom att skifta. När man passerade en större gård anslöt sig en gladlynt – och förmodligen antisemitisk – vallhund till vandrarna, men med viss hjälp vände den strax hemåt igen.

Diskussioner fördes om alltifrån smala och omöjliga skrivbordsideologier till nationalsocialistisk världsbild; från anekdoter ur arbetslivet till vikten av vår kamp. Kanske kunde man förväntat sig att diskussionerna skulle avta i takt med att omgivningen blev desto mer kuperad, men så var ej fallet då samtliga var vid god vigör. I backar upp och backar ner, klädda med träd, prövades skaren.

Raster för strumpbyte gjordes med jämna mellanrum, vilket visade sig vara ett gott sätt att minska eventuella skoskav och blåsor. Skogen varierade främst mellan gran och bok, och den sistnämnda sorten är något av ett signum för Varbergs inland.

Efter att ha passerat Dagsås och Ästad hade man vänt norrut och nådde före utsatt tid Åkulla, där man gjorde halt för mat och för att fylla på vattenflaskorna.

Därefter vände man åter söderut och kom då att passera dels Bockstensmossen och Bexells stenar. Bockstensmossen är känd för att man där 1936 fann välbevarade kvarlevor av en förmodad fogde från 1300-talet, som dräpts och pålats i mossen. Denna Bockstensmannen finns idag till allmän beskådan i Varbergs fästning.

Bexells talande stenar i sin tur är ett otal stenar och klippor som godsägaren Alfred Bexell lät rista med ordspråk i slutet av 1800-talet. Stenarna är spridda i ett stort område och inte enskilt utmärkta på kartor. Bland de klokheter som ristats finner man exempelvis ”en apa är alltid en apa om än klädd i gyllene smycken” och ”den tid som flytt den kommer icke åter hur än man klagar och hur man gråter”.

Därefter kom man strax till en lämplig plats för läger. Tältet monterades, kamin och eld för grillning fyrades igång. Snart var tältet både torrt och varmt och grillglöden utmärkt för middag. Efter denna kvällsmat gick man igenom eldvaktsordningen och samtalade ytterligare lite innan det var dags att sova.

På söndagen steg man upp torr och väl utvilad, lagade frukost och plockade ihop tältet. Efter att ha tillryggalagt ungefär två mil den föregående dagen hade man drygt en mil kvar för att åter vara på samlingsplatsen.

Vägen dit var dimmig på grund av väderomslag och man valde att avvika från leden för att istället runda en sjö. Samtalen kamraterna emellan fortsatte och en del planer för framtiden smiddes. Framme vid samlingsplatsen genomförde man senare en utvärdering av aktiviteten och kom fram till att den var välplanerad och väl genomförd.


  • Publicerad:
    2018-03-27 20:30