Kulturbunkern killgissar
2024-12-07 20:10
Dagens datum 2 juli: Detta datum 1916 föddes världshistoriens högst dekorerade stridspilot, översten i Luftwaffe Hans-Ulrich Rudel.
Hans-Ulrich Rudel föddes 1916 i Schlesien. Som son till en präst flyttade familjen runt när han var ung. I skolan gjorde Hans-Ulrich inte speciellt bra i från sig, den unge pojken var mer intresserad av idrott. Efter sin gymnasieexamen sommaren 1936 anmälde sig Rudel som frivillig till Luftwaffe. Han fick sin kadettutbildning vid luftkrigsskolan i Wildpark-Werder. Efter avklarad pilotutbildning ansökte Rudel om ytterligare träning för störtbombning men hans ansökan avslogs på grund av att man ansåg att Rudel var en alltför dålig pilot och olämplig för tjänst i stridsflygplan. Han fick istället utbildning vid ett spaningsförband där han som löjtnant deltog i det polska fälttåget. Efter det polska fälttåget fick Rudel Järnkorset av andra klassen och han ansökte igen om förflyttning till ett störtbombsförband, denna gång gick hans begäran igenom och han fick sin efterlängtade utbildning.
Hans-Ulrich Rudel flög sitt första stridsuppdrag i Operation Barbarossas inledningsskede, och fick nu visa vad han gick för. Mindre än en månad efter sitt första stridsuppdrag dekorerades Rudel med Järnkorset av första klassen.
Den 23 september 1941 deltog Hans-Ulrich Rudel i ett uppdrag som skulle påbörja hans resa mot legendstatus: en attack mot den innestängda sovjetiska Östersjöflottan i Kronstadt. Tillsammans med sin förbandschef, kapten Ernst-Siegfried Steen, gav sig de två Stukaplanen ut mot den tungt försvarade örlogshamnen i Kronstadt. Målet för dagen var slagskeppet Marat. Slagskeppet hade anfallits flera gånger tidigare utan att det hade skadats allvarligt. Denna gång hade Stukaplanen kraftigare beväpning, varsin tusen kilo tung bomb.
Vi är fortfarande flera kilometer från målet, men på ena sidan kan jag redan se Marat i hamnen. Luftvärnet i Kronstadt är dödligt, exploderar i livliga färger innan det övergår till smutsig rök. Från vår höjd på 2750 m ser jag ner på Marat.
I en brant dykning på 80 grader dök Rudel tillsammans med sin chef.
Jag har redan Marat i mitt sikte. Allt eftersom fartyget växer i siktet, ser jag tydligt ljusprickarna från de många luftvärnspjäserna…/…Min Ju87:a ligger stabilt i dykningen och Marat börjar bli väldigt stor i mitt sikte. Jag kan till och med urskilja besättningsmännen som springer på däcket. Jag trycker på bombavfyrningen och drar flygspaken mot mig av all min kraft.
Från cirka tre hundra meters höjd släppte de två piloterna sin dödliga last, och de två tusenkilos bomberna träffade fartyget nästan samtidigt. Rudels bomb träffade det främre kanontornet och antände ammunitionsförrådet. Fartygets förskepp sprängdes bort, och skeppet sjönk till den grunda botten.
På julaftonen 1941 flög Rudel sitt 500:e stridsuppdrag, och belönades för detta med det tyska korset i guld. Den 6:e januari 1942 blev Rudel belönad med Riddarkorset, bland annat för sänkningen av Marat, och i utmärkelsen nämnde man även en del av hans framgångar efter Marat som inkluderade: 15 broar, 23 artilleriställningar, fyra pansartåg och 17 stridsvagnar och andra pansarfordon.
När Rudel återvände till Stalingradområdet under sommaren 1942 fick hans enhet ofta sättas in i pansarbekämpning, man insåg då hur ineffektivt bomber var för denna typ av strid. I februari 1943 blev Hans-Ulrich Rudel den första stridspiloten i krigshistorien som flugit 1000 stridsuppdrag.
Rudel var nu en ”kändis” i Tredje riket och han fick ansvaret för att sätta upp ett förband som skulle specialisera sig på pansarbekämpning. För detta uppdrag utprovades ett nytt vapen på Ju-87: man monterade en 37mm automatkanon under vardera vinge, och laddade dessa med pansarbrytande granater. Under våren 1943 provade man ut den nya beväpningen mot sovjetiska trupptransportbåtar i Svarta havet. Under en treveckorsperiod slog Rudel ut sjuttio sådana.
I mars 1943 kom Hans-Ulrich Rudel att förstöra sin första sovjetiska stridsvagn med den nya beväpningen. ”Min akterskytt sade att stridsvagnen exploderade som en bomb och han hade sett bitar av den slå ned bakom oss.”
Efter framgången med den nya beväpningen utrustade man nu fler plan på samma sätt och den fick benämningen Ju-87 G-1 populärt kallad ”Panzerknacker” eller ”Kanonenvogel”.
I april 1943 befodrades Rudel till kapten och belönades med eklöven till sitt riddarkors.
När den stora tyska offensiven vid Kursk inleddes var Hans-Ulrich Rudel tillsammans med sitt specialutrustade förband stationerade för att understödja SS-divison Totenkopf. Redan den första dagen under offensiven slog Rudel ut 12 fientliga stridsvagnar. I oktober 1943 belönades Rudel med svärd till sitt riddarkors och i november samma år slog Rudel ut sin 100:e stridsvagn. I mars 1944 fick Hans-Ulrich Rudel den då högsta utmärkelsen som tyska soldater kunde få, riddarkorset med eklöv, svärd och diamanter. Under ett uppdrag utanför Budapest i november 1944 sköts Rudel ned och skadades i sitt ena ben. Ett par dagar senare var han tillbaka i sitt flygplan och flög stridsuppdrag med ett gipsat ben.
För sitt fortsatta hjältemod och sina enastående resultat i strid ansåg det tyska överkommandot att man nu var tvungen att belöna Hans-Ulrich Rudel ännu en gång. Den 1 januari 1945 blev Rudel tilldelad riddarkorset med gyllene eklöv, svärd och diamanter. Denna medalj delades bara ut denna enda gång under hela kriget. Under ett stridsuppdrag i krigets slutskede skadades Rudel så allvarligt att man var tvungen att amputera hans ena ben. Efter en kortare konvalescens satt Rudel åter i sin cockpit och stred mot rikets fiender.
Överste Hans-Ulrich Rudel flög över 2500 stridsuppdrag. Under dessa uppdrag förstörde han bland annat: ett slagskepp, nästan hundra andra fartyg och mindre båtar, fyra pansartåg, 519 stridsvagnar, 150 kanoner och över 1000 andra fordon. Han vann även elva luftsegrar. Han blev nedskjuten 32 gånger. Rudels personliga hjältemod och plikttrogenhet var utan tvekan exceptionellt och hans plats i krigshistoriens rekordböcker är förmodligen säkrade för all framtid.
Efter krigsslutet flyttade Hans-Ulrich Rudel en kortare period till Sydamerika. Han övergav aldrig sina nationalsocialistiska ideal och kämpade för det tyska folket fram till sin död 1982.
”Verloren ist nur, wer sich selbst aufgibt (Endast den som själv ger upp, är förlorad)”
Artikeln publicerades ursprungligen 2013-07-02.