VERKEBÄCK Förra veckan blev familjen granne med asylboendet som ska husera fler asylanter än det bor svenskar i det lilla samhället.
Mellan Västervik och Ankarsrum ligger det lilla småländska samhället Verkebäck med mindre än hundra bofasta svenskar. Historiskt växte Verkebäck när samhället var en knutpunkt för hamn- och järnvägstrafiken, med en kulmen på 1950-talet som enligt byalagets hemsida var en ”storhetstid”. På hemsidan beskrivs det levande samhället från denna tid: ”Det fanns kommunalhus, taxistation, konditori, bageri, tre kaféer, Konsumbutik, Vivobutik, charkuteriaffär, baptistkapell med söndagsskola, skola, järnvägsstation, tull och hamnmagasin, Olssons Rederi med hemmahamn i Verkebäck, urmakare, trädgårdsmästare, båtbyggeri, bensinmack, gjuteri, fjärdingsman och barnmorska, kiosk, telestation, frisör och tre skrädderier, tre lastbilsåkerier. ”
Förra veckan förändrades Verkebäck radikalt från att ha varit en avsomnad smålandsidyll till att bli en resurs för den expanderande asylindustrin. En byggnad som lokalt är känd som Valstadskollektivet och som bland annat har tjänat som behandlingshem för kvinnor, har blivit hem för asylsökanden. Västerviks tidning skriver att boendet omfattar hundra platser och att avtalet med Migrationsverket gäller till den sista mars nästa år. Nordfront har pratat med pappan i en familj som numera är granne med asylboendet som öppnades på tisdagen förra veckan.
Hade ni blivit informerade av någon om att det skulle öppna ett asylboende i Verkebäck?
Nej, inte det minsta. Det stod i lokaltidningen när allt redan var ”klappat och klart”, dagen innan hade redan asylanterna flyttat in. Helt plötsligt var dom bara här. Som familj är vi nog som många andra. Myndigheter och lokalpolitik är ingenting vi engagerar oss i eftersom vi lever vårt vardagliga liv med jobb och sådant. Skulle vi sitta och granska alla offentliga dokument så skulle vi säkert ha kommit över information tidigare. Eftersom alla berörs när ett asylboende flyttar in i ett litet samhälle så borde det vara självklart att informera de boende. Jag tycker att detta förfarande visar hur främmande politiker och myndigheter är inför den befolkning de ska tjäna och representera.
Känner ni er maktlösa?
Jag råkar inte bara vara boende i Verkebäck utan jag har även varit engagerad i Svenska motståndsrörelsen i flera år. Tack vare min erfarenhet har jag inga illusioner kvar om att våra makthavare skulle vilja oss väl. Annat är det nog med mina grannar som har lärt sig att lita på politikerna och rösta lydigt på moderaterna och socialdemokraterna. Nu kanske det blir någon ändring på den biten när det nya asylboendet kommer som en kalldusch. Fast det är en bra bit kvar innan de kan se de större sammanhangen och sin egen roll. För att vara efterklok kan jag tycka att jag skulle grävt lite mer i det som händer inom lokalpolitiken och liknande även fast jag avskyr den typen av människor som pesten.
”Framme vid Verkebäck får vi en bensträckare”, skriver PRO på sin hemsida om en tågutflykt. Verkebäck ligger längst en smalspårjärnväg som var den i första i Sverige att bli byggnadsminnesförklarad. Vid nästa utflykt kan pensionärerna även få sig en dos mångkultur på samma plats.
Är det flera av grannarna som pratar om det som har hänt och vad är deras reaktioner?
Det har redan spridits ett rykte om att ortsbor har kommit i konflikt med de asylboende redan efter några dagar. Själv vet jag inget konkret om saken men ryktet i sig visar att det kan finnas en oro om hur det kommer att vara att leva här i Verkebäck. Om asylboendet blir fullt är svenskarna i minoritet. Barnen skulle växa upp i en idyllisk svensk miljö om det inte vore för asylboendet och det var just den framtiden som vår familj hade planerat för. Vi kan istället tvingas att låsa in barnen i hemmet eller att ha dom under ständig uppsikt när de är ute och leker. Med så många asylanter det är frågan om nu, blir riskerna för stora för barnen att leka fritt. Det är något som andra grannar också kommer att inse, kanske den hårda vägen.
Vad kommer du själv göra lokalt nu?
Tyvärr så har jag inga enkla svar på den frågan. Jag kommer att prata med andra grannar för att känna på temperaturen. Jag kan inte ge några enkla lösningar när det i slutänden är de andra boende som själva måste hantera situationen. Det räcker inte att jag kommer in själv och pekar med handen. Jag kan göra vad jag kan för att motivera och stötta men om folket inte vill hjälpa sig själva, inte ens genom att protestera, så får de också betala priset. När det gäller frågor som berör oss tillsammans så letar jag efter den minsta gemensamma nämnaren om vad det är konkret som är viktigt för vår by. När jag förstår att andra grannar är mot asylboendet så har jag någonting att börja med.
Hoppa till huvudinnehåll
