Dagens datum 15 maj • Denna dag 1924 dömdes Rudolf Höss till 10 års fängelse för dråpet på en tyskfientlig förrädare. Även Martin Bormann dömdes samma dag till ett års fängelse.

En stor bidragande orsak till att Tyskland förlorade första världskriget var att när de tyska soldaterna stupade vid fronten organiserade socialdemokrater och kommunister en antikrigsfront på hemmaplan. Marxisternas mål var att komma till makten, störta monarkin och införa en republik. Ett segerrikt Tyskland stod i vägen för deras planer.

När de tyska soldaterna återvänt till Tyskland hade deras hemland helt urartat. Bara några dagar innan Tyskland kapitulerat hade den tyska novemberrevolutionen, vilken började som ett myteri inom den tyska flottan, brutit ut. På gatorna i Berlin marscherade spartakisterna – de tyska bolsjevikerna – under ledning Karl Liebknecht och Rosa Luxemburg och i München hade Kurt Eisner upprättat en kommunistisk rådsdiktatur.

Från 1918 och några år framåt, innan NSDAP grundats och givit kampen en politisk arena, organiserades frikårer (militära förband på frivillig grund) i syfte att bekämpa de kommunistiska rådsrepublikerna. Tillståndet i Tyskland var kaosartat och till stor del laglöst. En del av dessa frikårsenheter ägnade sig åt politiskt motiverade mord på förrädare till Tyskland. Mest kända av dessa fememord var morden på de judiska kommunistledarna Karl Liebknecht, Rosa Luxemburg och Kurt Eisner samt på Weimar-republikens finansminister Matthias Erzberger, som verkade för undertecknandet av Versailles-fördraget.

Det sista av dessa fememord (som dock dömdes som dråp) skedde mot kommunisten och infiltratören Walther Kadow år 1924. För dråpet dömdes två frikårsmedlemmar, som senare skulle bli högt uppsatta inom NSDAP, Rudolf Höss och Martin Bormann.

Rudolf Höss hade efter första världskriget, där han bland annat dekorerats med järnkorset, engagerat sig i de frikårer som bland annat bekämpade den franska ockupationsmakten i Ruhrområdet. Även artilleristen från första världskriget, Martin Bormann, senare en av Tredje rikets mäktigaste män, var frikårsmedlem. Rudolf Höss, och av mycket att döma även Martin Bormann, tillhörde den hårdföra frikårsenheten Rossbach, ledd av Gerhard Rossbach som senare deltog i såväl Kappkuppen som Hitlerkuppen.

Kadows död var en hämnd för arkebuseringen av krigshjälten från första världskriget Albert Leo Schlageter. Frikårsmedlemmen och NSDAP-medlemmen Schlageter hade utfört sabotageverksamhet mot de franska ockupationstrupperna genom att förstöra järnvägsspår i ruhrområdet. Han blev förrådd och angiven av Walther Kadow och avrättades den 26 maj 1923.

Kadow, som tillhörde frikårsenheten men i själva verket var en kommunistisk infiltratör, hade till den franska ockupationsmakten rapporterat om gruppens verksamhet och var sedan tidigare kraftigt ifrågasatt inom gruppen på grund av att han underminerade betydelsen av nationalism och judefrågan. Han hade även stulit ur gruppens kassa.

Endast fem dagar efter Schlageters arkebusering misshandlades Kadow till döds i ett skogsområde av flera medlemmar ur frikårsenheten. Höss antogs vara gruppens ledare, men även om han inte var det tog han på sig ansvaret. Höss fick ett tioårigt fängelsestraff, medan Bormann, som antogs ha haft en mindre roll i utförandet, dömdes till ett års fängelse. De dömdes för dråp då handlingen inte var överlagd. Hade de dömts för mord, hade de sannolikt fått dödsstraff.

Höss blev till följd av en allmän amnesti villkorligt frigiven efter sex år och kom kort därefter att återinträda i partiet. Både Höss och Bormann kom senare att avancera inom partiet. Höss blev officer inom SS och Bormann chef för NSDAP:s partikansli och Hitlers privatsekreterare. Albert Leo Schlageter blev en av de första nationalsocialistiska martyrerna och hyllades som ”Tredje riket första soldat”.

Artikeln ursprungligen publicerad 2013-05-15