INTERVJU. Nordiska motståndsrörelsens ledare var nyligen på besök hos organisationskamrater i Dalarna. Föredrag och mat var några av punkterna för dagen.
– Erkänn problemet och definiera!
Simon Lindberg beskriver en fungerande metod för hur man kan handskas med hinder och svårigheter.
Kanske har man skjutit problemen framför sig eller hittat tusen skäl till att inte anta utmaningen som man behöver möta. Självkänsla är någonting som kan växa med varje framgång. Människan är en liten varelse men en motiverad och viljestark person kan lämna stora avtryck på världen, tänker jag själv bland publiken.
Simon Lindberg håller föredrag i Näste fem.
Ingen är perfekt på precis allting, förklarar Lindberg. Men man kan sträva efter något mål och exempelvis se förebilder hos sina egna organisationskamrater.
Den perfekta politiska aktivisten finns inte. Det går alltid att bli lite bättre på något, resonerar Lindberg. Inom oss lever den perfekta aktivisten, förklarar Lindberg och tillägger:
– Det gäller bara att hitta honom!
På mötet i Dalarna är det en välorganiserad grupp som samlats. Under flera år har nästeschef Pär Sjögren bedrivit verksamheten med kontinuitet och byggt upp ett starkt näste. Organisationen är rutinerad och har väl etablerat sitt namn inom regionen.
Föredraget kombinerades med mat, fika, planering, formalia och allmän trivsel. Jag förklarar till Simon Lindberg att det skulle vara intressant om han kunde svara på några frågor, vilket han också gjorde:
Får du några särskilda intryck när du besöker organisationskamrater i Dalarna som du vill delge?
– Det slår en’ att Näste fem, där Dalarna ingår, är ett sådant utmärkt bra exempel på hur vår organisation växt de senaste åren. Näste fem har, av naturliga skäl, alltid varit ett litet näste i jämförelse med exempelvis Näste ett, där Stockholm ingår. Att då kunna delta på ett möte i Näste fem och se betydligt många fler deltagande medlemmar än vad det var i Näste ett för bara fyra till fem år sedan är såklart otroligt glädjande. Även på den så kallade landsbygden är vi nu i numerärer en helt annan kraft att räkna med än vi var förut.
Föredrag sker numera kontinuerligt inom organisationens nästen. Var är din roll i detta och vad har du för visioner på sikt kring denna mer organiserade föredragstradition?
– Motståndsrörelsen har under historien gått igenom olika faser där vi varit mer utåtriktade eller satsat mer internt. Vi har under de senaste åren haft den mest utåtriktade fasen någonsin. Det har varit välbehövligt och medfört att vi rekryterat väldigt många nya medlemmar. Detta i sin tur medför dock att behovet av internt arbete ökar. Vi måste se till att våra medlemmar inte bara blir fler utan också att de når upp till en sådan nivå att organisationen faktiskt också stärks proportionerligt med medlemstillväxten. En viktig del i detta är ideologisk skolning och utbildning.
– Min roll i det hela är dels att själv vara en av de många förmågor som erbjuder mig att åka land och rike runt för att hålla föredrag inom olika ämnen som jag tycker är relevanta, men också att mana på nya förmågor att äntra scenen. Många av våra medlemmar besitter kunskap, erfarenhet och tankar som med fördel kan spridas till andra medlemmar. De ska bara inse det själva och sen faktiskt också våga ta klivet upp på scen för att föra ut det.
– Visionen är givetvis att ständigt utbilda och fortbilda våra egna medlemmar, såväl nyare som äldre förmågor, men på längre sikt också att kunna bjuda in allmänheten då och då. Egentligen, när allt kommer omkring, är såklart de icke-anslutna massorna i ännu högre behov av kunskap och utbildning gällande samhällssituationen än våra medlemmar som ändå, i det minsta, kommit en bit på vägen. Jag är också övertygad om att detta kan komma att bli en viktig inkörsport för nya rekryter – att det helt enkelt inte känns lika jobbigt att dyka upp och delta på ett föredrag som att skicka in en formell ansökan, men där det ändå kan leda till en närmre kontakt och förhoppningsvis ett medlemskap.
Du talade under föredraget om självförbättring. Kan du berätta om någon som brutit en negativ spiral och därifrån vuxit som människa?
– Motståndsrörelsen är faktiskt full av sådana exempel. Det är faktiskt en av de roligaste sakerna som finns med att vara i ledande position att man får se människor växa. Jag har otaliga exempel på personer som inte sett mycket ut för världen under sitt rekryteringsmöte, men som något år senare i positiv bemärkelse är helt andra människor. Personer med usel självkänsla som står stolta och rakryggade. Sådana som tidigare haft missbruksproblematik som blivit helnykterister. Överviktiga eller pinnsmala som blivit vältränade. Blyga och försynta som blivit utåtriktade. Radikaliserade sverigedemokrater som blivit ideologiskt kunniga och övertygade nationalsocialister. Och så vidare.
Hur tänker du när du motiverar dig själv att överkomma en svårighet?
– I mångt och mycket ser jag bara till att göra det. Ingenting blir bättre av att man tycker synd om sig själv. Ingenting blir enklare av att man tänker på hur svårt någonting är. Mycket få saker kommer lösa sig av sig självt. Istället är det bara att intala sig själv att man klarar allt man ger sig in på och sen ge sig tusan på det och bara göra det.
– Hur tufft, omöjligt eller rent av hopplöst det än kan verka för stunden så om man bara kastar sig in i det och kämpar på kommer man också övervinna det. När man väl står där på andra sidan kommer man då också att vara en stärkt människa då man faktiskt bevisade för sig själv att man klarade av det så att säga omöjliga. Denna vetskap i sig kan verka sporrande för mig själv – att om något är otroligt tufft för tillfället vet jag ändå om att jag till slut kommer ta mig förbi hindret och då ha stärkts av resan och således att det också finns något gott i det negativa.
Hoppa till huvudinnehåll
