MEDIA • Kalla faktas praktikant har ett uppenbart klassförakt som han sprider i intervjuer. Karl Johansson redogör sina tankar kring det hela.

Har ni sett Kalla faktas så kallade granskning om SD:s ”trollfabrik”? Ni vet där ett fåtal anställda hade några extrakonton på olika plattformar? Det var ju ett så himla stort scoop i valrörelsen, ”avslöjandet” skulle ju sänka hela Sverigedemokraterna och få partiet att implodera. Jag kallar det för ”avslöjande” för att man misslyckades något så kopiöst med att avslöja något.

Nu backade ju SD några procentenheter i EU-valet, men knappast på grund av att någon som lajvar överklassunge från Södermalm med ett stort klassförakt wallraffade dem.

För det är något jag stört mig på sedan jag såg första avsnittet av ”avslöjandet”. Det här klassföraktet och det återaktualiserades igår när jag läste en intervju i Svenska Dagbladet med TV4-praktikanten Daniel Andersson (han som ”infiltrerade” SD).

Andersson gav aldrig ett sympatiskt intryck. Det har hela tiden varit tjat från hans sida om att han var ”tvungen att köpa billiga kläder för att passa in”.

För att smälta in var han, gud förbjude, tvungen att köpa kostymer på Dressmann. Andersson måste verkligen ha känt sig riktigt smutsig över det och skrubbat sig med en skurborste varje kväll, man kan ju inte ha pöbelns smuts på sig.

Sättet han uttrycker sig på är rent och skärt klassförakt.

– Han som godkände mina kvitton på TV4 var väldigt konfunderad. Han undrade varför jag hade köpt en massa billiga kostymer på Dressmann och Zalando, säger Andersson till SvD.

Men Andersson hade ju tur, för han kunde ju faktiskt ta av sig sin billiga kostym och få spy ur sig saker han sett till sin sambo. Andersson är alltså traumatiserad över att vara ute i verkligheten bland vanliga människor, borta från sin skyddade borg.

Hade Andersson varit ute på ett industrigolv eller liknande hade han nog varit tvungen att desinficera sig själv, för jag kan garantera att tongångarna är mer hårda än på SD:s kommunikationsavdelning.

Det här cementerar en bild av en maktelit inom media, som verkar sätta sig redan under tiden för VFU (Verksamhetsförlagd utbildning eller praktik i folkmun).

Det finns en spricka mellan makteliten och folket, speciellt arbetare, och den visar Andersson på här. Man är så verklighetsfrånvänd att man inte kan se utanför sin egna bubbla och allt som inte passar in i deras föraktas.

Som avslutning ska väl tilläggas att givetvis ska man klä sig efter situationen och ibland kan en kostym vara det som krävs. Men det Andersson inte förstår är att vanligt folk kanske inte går i kostym till vardags, utan bara vid väl valda tillfällen. Så som bröllop och dop, vilket kanske sker en gång per år och då kan en Dressmannkostym vara räddningen.

P.S. Emil Hellerud vägrar fortfarande visa det script man använde för att ”hitta alla trollkonton”. Finns det ens något script eller har man bara höftat?