Dagens datum 1 mars: På Bikiniatollen i Stilla havet detonerade USA denna dag 1954 en vätebomb, byggd enligt Teller-Ulams modell. Detonationen på 15 megaton, skapade ett omfattande globalt radioaktivt nedfall.
I det kalla krigets kapplöpning om kraftfullare och kraftfullare kärnvapen arbetade de främst judiska forskarna med att framställa en vätebomb som kunde bäras av flygplan. Teorierna bakom det amerikanska projektet hade tagit fram av ”Verklighetens Dr. Strangelove” – Edward Teller och hans kollega Stanislaw Ulam.
”Ivy-Mike”, den första vätebomben av Teller-Ulams modell detonerades på Enewetak Atollen den 1 november 1952, sprängkraften var på 10,4-12 megaton. Vapnet var dock extremt stort och komplicerat och kunde inte tillverkas för att bäras av flygplan.
Ivy Mike
Arbetet med att göra vätebomben mer effektiv och i lämplig storlek för de amerikanska strategiska bombplanen försatte. Operation Castle var kodnamnet för testerna med den nya konfigurationen av vätebomben som planerades att utföras på Bikiniatollen.
Castle Bravo
På den utsatta dagen för testet blåste det upp ogynnsamma vindar, som om något inte gick som planerat med den otestade bomben, kunde sprida radioaktivt nedfall över befolkade områden. Trots detta beslutade den ansvarige på platsen, Alvin C. Graves, att man skulle genomföra testet som planerat.
Kl 06:45 den 1 mars 1954 detonerade Castle Bravo. Laddningens sprängkraft landade på 15 megaton, tredubbelt mer än vad man beräknat. Eldbollen vid explosionen var 7 km i diameter, svampmolnet nådde upp till 40km höjd. Detonationen lämnade en 2 km bred krater efter sig. Castle Bravo är till dags datum den kraftigaste sprängladdning som USA har detonerat.
Den nya otestade konstruktionen gav upphov till en särskilt smutsig kärnreaktion, detta tillsammans med de ogynnsamma vindarna ledde till ett omfattande radioaktivt nedfall på de närliggande öarna, bland annat Rongelap and Rongerik. Dessa två öar tvångsevakuerades 48 timmar efter detonationen.
Den japanska fiskebåten Daigo Fukuryu Maru
Japanska fiskare på båten Daigo Fukuryu Maru drabbades svårt av nedfallet, och hela besättningen blev akut förgiftade av radioaktivitet. Aikichi Kuboyama blev världens första offer för den judiska vätebomben.
Efter att forskare undersökt Daigo Fukuryu Maru, kunde man slå fast att den amerikanska regeringen hade ljugit om det radioaktiva nedfallet. Efter att lögnerna uppdagades blev upprördheten i Japan enorm, allmänheten kallade händelsen för ”ett andra Hiroshima”.
Det radioaktiva nedfallet orsakade även stor skada på djur & fiskliv, och man fångade kontaminerad fisk långt efter detonationen. I efterdyningarna av Castle Bravo visade sig att en stor andel av de nyfödda på Marshall-öarna uppvisade missbildningar vid födelsen.
Hoppa till huvudinnehåll
