VÄRLDSÅSKÅDNING. Leif Eriksson beskriver liberalismen som en egoistisk och destruktiv ideologi och framhåller nationalsocialismens folkgemenskap som en bättre grund att bygga ett samhälle på.
Individualism. Autonomi. Personlig frihet. Självförverkligande. Obegränsad valfrihet. Evig tillväxt. Odiskutabla rättigheter. Begrepp som är som ljuv musik för den västerländska människan. Eller som ett mentalt opium som bedövar själen, stänger ute smärtan och den bistra verkligheten som råder utanför den materiella välståndskokongen som man lyckats spinna åt sig själv. Och om verkligheten ändå skulle lyckas sippra in, i form av någon nära anhörig som utsätts för brott i mångkulturens spår eller ett terrordåd som briserar mitt i ens egen stad, så kan man ju alltid dubbla dosen av Hollywoodunderhållning, drömma sig bort på något nätkasino eller bara kasta sig ut i en befriande shoppingrunda.
Liknelsen med opium känner de flesta igen från juden Karl Marx som liknade religion vid ett opium för folket, något som bedövade och erbjöd verklighetsflykt från en ofta fattig och orättvis tillvaro. Men Marx var inte upphovsman till liknelsen. Filosofen Immanuel Kant hade nästan ett halvsekel tidigare talat i samma termer, och den svenske författaren Erik Gustaf Geijer skrev redan i november 1839 – fem år före Karl Marx – om religion som ett ”opiat, som ingives hopen såsom bedövningsmedel”. I vår vulgärindividualistiska och superegoistiska tid är det dock inte religionen som är det populäraste rusningsmedlet utan den förrädiska liberalismen som lovar guld och, om inte gröna så åtminstone börsnoterade, skogar.
I väldigt kort och summarisk sammanfattning står den moderna liberalismen för individens frihet att bestämma över sitt eget liv, utan inblandning från staten eller andra människor. Den förespråkar frihandel, ett fritt och oreglerat näringsliv, öppna gränser mellan nationer och oinskränkt privat äganderätt. Den förfäktar okränkbara mänskliga rättigheter, yttrandefrihet, religionsfrihet, jämlikhet och parlamentarism. I sin extremaste form motsätter sig liberalismen lagar och förbud mot droger, prostitution, vapen, samt sex med barn och djur, saker som man menar inskränker den absoluta personliga friheten.
Allt detta kan låta som musik i öronen eller kännas som sedativ i ådrorna hos den likgiltiga och välmående nutidsmänniskan, hon som är centrum i sitt eget universum och ser varje ingrepp i sina angelägenheter som en kränkning. Men precis som ett bokstavligt opium, som i och för sig kan upplevas njutbart för stunden men som i längden leder till undergång, så kommer liberalismen att driva den västerländska kulturen mot undergång om den inte stoppas. Orsaken är att liberalismen bygger på en felaktig och naturvidrig grund.
Det första grundfelet hos liberalismen är att den utgår ifrån individen och inte från gruppen eller kollektivet. Den bygger på tesen att det som är bra för individen är bra för gruppen. Men detta är ett feltänk – en bra och aldrig så välsmakande peperoni kommer inte att uppskattas om den läggs i en fruktsallad. Istället är det naturliga synsättet det som nationalsocialismen förespråkar: att det som är bra för folkgemenskapen också är bra för individen. Naturen har gjort människan till ett flockdjur, vilket innebär att vi är beroende av varandra för att skydda och stödja varandra, för att samarbeta och för att utvecklas. Naturligtvis består även folkgemenskapen av fria individer som interagerar med varandra, det är inte det som vi kritiserar, utan det är liberalismens strävan att göra individens val och välmående till det högsta goda och enda viktiga.
Ett exempel på när individens beslut leder till att gemenskapen får det sämre kan vara när personer som bor i glesbygden väljer att handla inne i storstaden för att det innebär större urval och fler extrapriser, vilket leder till att den lokala handlaren i byn får slå igen och servicen försämras för andra i bygden. Ett annat kan vara när individer på grund av bekvämlighet eller marginella tidsvinster väljer att resa med ett färdmedel som har stor negativ påverkan på vår gemensamma miljö jämfört med ett annat tillgängligt klimatsmart alternativ.
Dessutom har en stark folkgemenskap inte bara praktiska fördelar. Strävan efter det bästa för det gemensamma fostrar individerna att vara osjälviska och altruistiska, något som är alltför sällsynt i västvärlden idag. Osjälviskhet och tillhörigheten till en större gemenskap kan ge individen en känsla av att vara en del av något större än en själv, en form av andligt perspektiv som i sin tur kan bidra till en högre mening och större mål för ens eget liv. För när målet inte längre är att gynna sig själv eller sammanfattas i devisen den som har fetast bankkonto när han dör vinner, utan istället handlar om att bidra till sitt folks utveckling och överlevnad, då får de egna besluten och handlingarna så mycket större betydelse, vilket leder till en mycket djupare tillfredsställelse.
Det andra grundfelet hos liberalismen är att den, för att fungera, förutsätter att alla människor ges lika förutsättningar. Men så har aldrig förhållandena varit. Det är naturligtvis lätt att hylla liberala värden och frihet om man sitter som mångmiljonär i en lyxvilla med beväpnade vakter utanför. Men vilken nytta gör flosklerna om frihet och jämlikhet för den som är född i social och ekonomisk misär, för den som är gravt handikappad eller för den som är timanställd på företaget som mångmiljonären i lyxvillan nyss lade ner för att göra ett skatteklipp? Ensam är inte stark, alla är i grunden beroende av en gemenskap, och den gemenskapen är inte till för att någon ska utnyttja och sko sig på den utan för att garantera att alla får ett så drägligt liv som möjligt. För att inte framstå i dålig dager har liberaler i Sverige och på andra håll förklätt sin egoistiska ideologi i vad de kallar socialliberalism, vilket inte är något annat än ett dåligt samvete över alla de offer som deras liberala samhällssystem skapar.
För att slå den slutliga spiken i liberalismens kista behöver vi bara se oss omkring och betrakta vad den i praktiserad form, framför allt efter andra världskriget, har lett till. Har den skapat ett samhälle av fria, självständiga, lyckliga människor? Nej, den gränslösa egoismen och materialismen har lett till destruktiv massinvandring till Västeuropa från tredje världen, rovdrift på naturen, utnyttjande av människor i trafficking och lönedumpning, samhällsklyftor och utslagning. Gamla människor som dör ensamma i sin egen avföring, unga människor som skadar sig själva, rekordförsäljning av psykofarmaka, utbrändhet och missbruk. Liberalismens krav på absolut frihet har också banat vägen för naturvidrig feminism, när det blivit viktigare för kvinnor att bli lika männen istället för att bejaka sin kvinnlighet och fostra barn till trygga samhällsmedborgare.
De liberala förkämparna har dessutom bekämpat folkgemenskapstanken som grundas på en gemensam moral med naturen som förebild och istället aktivt promotat avvikande livsstilar och sexuella perversiteter som normala och eftersträvansvärda. Med en aggressiv homolobbyverksamhet har allt från homosexualitet, transsexualitet, sadism och pedofili till djursex och andra helt onämnbara vidrigheter höjts upp till normalitet och något som är upp till var och en att ta ställning till. En internationell homolobby som dessutom är finansierad och ledd av den judiske finansmogulen Paul Singer, en man så rik att stater lånar pengar av honom!
Vad är det för frihet att vi idag med ett knapptryck kan få se hur en kvinna våldtas av flera män, men vi inte kan garantera säkerheten för våra egna kvinnor på gatorna i våra städer? Vad är det för frihet när en imam har rätten att uppmana till mord på västerlänningar i religionsfrihetens namn, men man kan få fängelse eller sparken för att säga att utlandsfödda män är överrepresenterade i våldtäktsstatistiken? Och vad är det för liberal frihet när en judisk miljardär (George Soros) kan spekulera mot och nästan knäcka vårt lands valuta, samtidigt som vinsterna från svenska naturtillgångar och svenska arbetares ansträngningar hamnar i skatteparadis hos individer som aldrig satt sin fot i Sverige och inte är ett dugg intresserade av vårt folk?
Liberalismen bygger på egoism och gränslöshet som gynnar några få men som drabbar och försämrar för de övriga. När liberalismen upphöjs till statspolitik gynnar den alltid de socialt och ekonomiskt starka, den gynnar enskilda individers utveckling och framgångar, den upphöjer de folkfientliga, multietniska och degenererande initiativen som gränslösa och valfrihetsbejakande. Men i själva verket är detta ett opium som dövar för stunden men dödar i längden.
Vi nationalsocialister vill krossa detta opium. Vi vill skapa ett samhälle som bygger på folkgemenskap, där alla är fria individer med talanger och brister, men där folkets framtid och rasens överlevnad är överordnade alla individuella ambitioner. Ett samhälle där alla kan finna en plats och komma till sin rätt. Ett samhälle där ingen tar sig fram och skaffar sig fördelar på sina folkkamraters eller på naturens bekostnad. Den individuella friheten för människor måste alltid vara relativ i förhållande till folkets frihet, och kampen för denna frihet måste alla bidra till. Vill du veta mer om nationalsocialismen som samhällsbärande idé så tveka inte att ta kontakt med Nordiska motståndsrörelsen redan idag!
Hoppa till huvudinnehåll
