FILMRECENSION. Under 2016 års Oscarsgala blev Mad Max-Fury Road en stor vinnare. Den nominerades till tio Oscars varav den kammade hem sex st. Den har även fått mycket uppmärksamhet för sin ”feministiska prägel”. Dennis Hopper berättar här mer om filmen Fury Road och resonerar kring all politisk uppmärksamhet den fått.
George Miller heter mannen bakom Mad Max-filmerna, han har regisserat, varit medproducent och gjort manus till samtliga Mad Max-filmer. Under arbetet med manuset till Fury Road var Brendan McCarty och Nico Lathouris också inblandade. Brendan har arbetat med serietidningar, bla. med Judge Dredd som vi tidigare berättat om. Nico har även arbetat som skådespelare och hade passande nog rollen som bilmekanikern Grease Rat i den första Mad Max-filmen. De senaste 20 åren har George Miller jobbat med barnfilm och animerade filmer som Babe och Happy Feet, där har han arbetade med samma producenter som producerade Fury Road.
Fury Road är den fjärde av filmerna om den bilburne hjälten Max. Den första filmen kom 1979 med Mel Gibson i huvudrollen, en roll han hade i efterföljarna också. Till en början var planerna att Gibson även skulle spela Max i Fury Road, men som bekant har Gibson brutit sig ur Hollywoods sionistiska grepp genom vissa uttalanden och därmed gjort sig närapå bannlyst av Hollywood. Så Miller valde skådespelaren Tom Hardy, känd från rollen som Batmans nemesis, Bane istället. Som en rolig anekdot kan tilläggas att Hardy får en ansiktsmask avsliten i Fury Road, en liknande mask som den han hade i rollen som Bane.
Den här masken behöver Tom Hardy bara ha en stund i Fury Road.
Men det är egentligen inte Max som är hjälte i Fury Road, utan Charlize Theron, känd från en mängd actionfilmer som till exempel Prometheus och Aeon Flux. Här spelar hon Imperator Furiosa, filmens verkliga hjälte, något som är en av anledningarna till den feministiska prägeln filmen påstås ha.
Charlize Theron, Fury Roads riktiga hjälte.
Arbetet med filmen började redan 1997 och var planerad att börja spelas in 2001 men inspelningarna blev uppskjutna på grund av terroristattackerna 9/11 och Irak-kriget, händelser som bidrog till att dollarkursen föll. Efter 2007 och efter att arbetet med Happy Feet var klart, bestämde sig Miller att återigen ta upp arbetet med Mad Max. Planen var att Mad Max också skulle animeras men detta ändrades och det bestämdes att Fury Road skulle bli en riktig film istället. Sommaren 2012 började filminspelningarna, vilka var klara innan årets slut bortsett från några scener som spelades in vintern 2013.
Filmen hade premiär 7 maj 2015 och föga förvånande spelade den in mest av alla Mad Max-filmer, 377 miljoner dollar närmare bestämt. Många anser att filmen är den bästa actionfilmen genom tiderna och vid den 88:e (!) upplagan av Oscarsgalan fick den hela sex Oscars vilket nog kan sägas gör den till en av urtyperna av en actionfilm al’a Hollywood.
När Fury Road-kostymören Jenny Beavan fick en Oscar för ”best costume” vägrade många att applådera. Varför? Hon bröt mot klädkoden och hade en läderjacka.
Filmens handling utspelas i en avlägsen framtid, långt efter den förödande apokalypsen, där det råder brist på vatten och bensin. Mänskligheten har gått generationer bakåt i utvecklingen och den karga och torra ödemarken styrs av olika förvildade gäng. Här möter vi Max, en ensamvarg som lever på vägarna, ständigt på jakt efter bensin och på flykt från sitt förflutna. När Max tillfångatas av superskurken, Immortan Joes så kallade krigspojkar, börjar berättelsen.
Immortan Joe, ledare för The Cult of the V8.
Immortan Joe spelas av Hugh Keays-Byrne, som även spelade superskurken Toecutter i första Mad Max-filmen. Immortan Joe är en hänsynslös kult-ledare som kontrollerar vatten, eller Acua Cola som det kallas här, och styr sin del av ödemarken med en järnhand. Hans undersåtar, som kallas War Boys, lider av något vi får gissa är en slags leukemi. Max får nämligen en stor tatuering med sin blodgrupp på ryggen och får senare agera blodgivare. Undersåtarnas blodsjukdom gör dem bleka, svaga och kortlivade och de lever för striden och längtar efter att dö likt vikingar och därefter köra längst Valhalls motorvägar.
War boys-stridstokiga bärsärker med en längtan efter Valhall, mycket underhållande underhuggare till superskurken.
Immortan Joe har ett harem med slavinnor för att få massa barn. Han låter även några välgödda kvinnor mjölkas då bröstmjölk är något väldigt speciellt. Men en kvinna, Imperator Furiosa, som kör bränslebilar, bestämmer sig för att frita kvinnorna och köra dem tvärs genom öknen till The Green Place, ett paradis där alla kvinnor är fria och det finns vatten och växtlighet i överflöd. Här börjar filmen komma igång och vi får åka med i ett rasande tempo på en lång actionfylld resa till filmens spektakulära slut.
Imperator Furiosa, en stark kvinnlig karaktär som fått feminister världen över att jubla.
Man kan säga att filmen i stort består av en väldigt lång biljakt, fylld med action, explosioner, fantasifulla bilar, skurkar som man verkligen vill ska dö en plågsam död och väldigt mycket sand. Det är riktigt underhållande och det rika bildspråket kommer väl ut då det sparas på dialogerna. Miller har sagt att hans mål var att även de som inte kan engelska ska kunna se den utan undertexter och ändå kunna förstå vad det handlar om.
En annan detalj som lyfter filmen är att de inte har använt speciellt mycket datoriserade specialeffekter utan förlitat sig på så mycket som 80-90% av ”riktiga” specialeffekter. Men som vanligt då vi talar om Hollywood finns det alltid något mer bakom kulisserna som ska röra till det och i det här fallet är det feminism.
Filmen har uppmärksammats en hel del av feminister och när jag efterforskade om filmen fann jag till min förskräckelse att Miller anlitade en feministisk aktivist som rådgivare, Eve Ensler, hennen bakom The Vagina Monologes – ett slags feministiska poesiuppläsningar i flera delar om kvinnans underliv. Eve spenderade en vecka under inspelningarna i Namibia och informerade skådespelarna om problemet med våld mot kvinnor, speciellt under krig, något som tydligen skulle hjälpa skådespelarna att komma närmare sina karaktärer.
Eve Ensler, Det verkar göra ont då man gör en ”Vagina Monologue”.
Men är den så feministisk? När jag hör ordet feminism tänker jag HBTQ, mens-konst, antirasism och att lyfta fram kvinnans underliv, inte tuffa tjejer som spöar upp ondskefulla skurkar på vita duken.
Vi har sett starka kvinnor i mängder av science fiction- och fantasyfilmer genom tiderna och förhoppningsvis tycker väl ingen att kvinnliga sexslavar är något bra. Att förslavade kvinnor förtjänar en bättre tillvaro behöver man väl knappast vara feminist för att hålla med om. Sen att kvinnorna i Mad Max kan köra bil och använda vapen lika bra som män känns inte heller som något superradikalt och feministiskt filmgrepp.
Den feministiska stämpeln känns mest som ett trick av filmskaparna för att göra filmen mer säljande, vilket lyckades väldigt bra. Vissa pratar om filmen som nån slags feministisk landvinning och det får möjligtvis väldigt många, feminister eller inte, att vilja se filmen av ren nyfikenhet.
Men vill man hitta politik så skulle man kunna roa sig med att spinna vidare med denna väldigt tunna tråd av ”feminism” och göra den politiskt in-korrekt. Man behöver inte fantisera mycket innan man hittar många andra mindre feministiska och politiskt korrekta tolkningar.
Till exempel anser jag personligen att superskurken, Immortan Joe, är något av en velourpappa, han bryr sig så extremt mycket om sina kvinnor och alla sina barn och är väldigt mån om deras välmående för att vara en maskulin superskurk. Här skulle man kunna tolka budskapet som att män också har moderskänslor och att filmen bryter ner feministernas bild av den elaka patriarkala mannen.
Den uppmärksamme tittaren märker kanske också att det bara är vita med, bortsett från en av haremsdamerna som är latino. Väldigt hemskt och rasistiskt att vithetsnormen inte bryts. Dessutom är det inte med några sexuella minoriteter heller så filmen är kanske rent av lite homofobisk till råga på allt.
Om man läser in ännu mer skulle man även kunna säga att den är islamofobisk då antagonisten i stort anser att kvinnor är ägodelar som ska vara hemma och föda barn, något tillspetsat, likt fundamentalistiska muslimer.
Är inte haremsslavinnorna lite väl muslimska?
I det stora hela är Fury Road en fartfylld och roande actionfilm och jag tycker man kan heja på kvinnliga hjältar utan att behöva vifta med regnbågsflaggor. Dessutom har flera redan påpekat det ironiska med att kvinnorna inte klarar sig helt utan Max’s hjälp. I slutet är det trots allt han som fixar biffen, så det blir den starke, tysta mannen som är hjälten iallafall.
De påstådda politiska undertonerna känns som ett framkrystat och desperat försök att nå en så bred publik som möjligt och det är egentligen mycket mer snack om att den är feministisk än att den verkligen är det. Det enda som talar mot filmen är att den heter just Mad Max och inte Imperator Furiosa, det kan tyckas lite väl fräckt att inte döpa filmen efter huvudpersonen. Det känns mest som ett billigt knep för att kamma hem pengar genom att rida på det redan etablerade namnet men i filmindustrins metropol, Hollywood, är billiga knep snarare regel än undantag,
Avslutningsvis kan det tilläggas att det kommer två filmer till i serien varav nästa kommer att heta Mad Max-Wasteland och där kommer inte Imperator Furiosa att vara med alls för er som tyckte den var för ”feministisk”. Annars kan man spela TV-spelet Mad Max istället, där Max har huvudrollen.
Hoppa till huvudinnehåll
