KULTUR. Daniel Olofsson har just sett en av sina favoritfilmer från 1984 och presenterar här en uttömmande artikel om filmen och fenomenet Dune.

A beginning is a very delicate time. Know then that it is the year 10,191. The Known Universe is ruled by the Padishah Emperor Shaddam IV, my father. In this time, the most precious substance in the universe is the spice Melange. The spice extends life. The spice expands consciousness. The spice is vital to space travel. The Spacing Guild and its navigators, who the spice has mutated over 4,000 years, use the orange spice gas, which gives them the ability to fold space. That is, travel to any part of universe without moving. 

Så börjar en av världens kanske mest kontroversiella science fictionfilmer, Dune från 1984. Filmen baseras på en värld skapad av författaren Frank Herbert. Herbert skrev den första i en lång rad böcker 1965. När Herbert dog 1986 lämnade han efter sig mängder av anteckningar och det ges fortfarande ut böcker baserade på dessa. Böckerna om Dune har fått massvis med priser och 2003 var den första boken den mest sålda science fiction romanen i världen med 12 miljoner sålda exemplar.

Första boken i Duneserien.

Universumet som handlingen utspelas i, även kallad Duniverse, är långt ifrån våran, både i tid och rum. Här finns en hel uppsjö av planeter, adliga ätter och folkgrupper och livet kretsar i stort kring ett ämne som kan vika rymden och få människor att leva flera hundra år. Detta ämne kallas the spice melange eller kryddan på svenska.

Kryddan finns bara på en planet, Arrakis, ökenplaneten. På denna planet lever ett ökenfolk som kallas Fremen tillsammans med väldiga sandmaskar. De lever i samklang med naturen och maskarna och har hemliga vattengömmor som de vid rätt tillfälle tänker använda för att bevattna Arakkis och göra den till en grön och levande planet.

Fremen, Arakkis frihetskämpar.

Filmen från 1984 bygger på den första boken där handlingen innefattar fyra planeter: Arrakis, Kaitain, Giedi Prime och Caladan. De tre sista styrs av tre olika adelsätter. Kaitain är huvudstadsplaneten där huset Corrino bor, denna ätt styr stjärnsystemet. På Geidi Prime huserar hus Harkonnen och på Caladan hus Atreides.

Harkonen styr över kryddproduktionen på Arrakis och kejsaren tänker med list och svek få de andra ätterna att slåss om denna produktion och på så vis få kontroll över Arrakis själv och utplåna båda ätterna Harkonnen och Atreides på köpet. Men det finns en profetia på Arrakis om en messias som ska komma och befria galaxen och återge makten över Arrakis till Fremerna.

Planetrna i Dunefilmen.

I denna invecklade och konspirationsfyllda komplott väver Herbert även in bitar från olika religioner. Det finns spår av grekisk mytologi och en del från Mellanöstern. Man kan tolka att Arrakis egentligen handlar om just Mellanöstern. Ökenplanetens krydda kan vara en allegori för olja och de olika husen vår världs makter som kämpar om oljeproduktionen. Att det sys in en del mytologi från Mellanöstern kan också tala för just detta.

Science fiction-delen och den fiktiva historien hela berättelsen utspelas i är också intressant. Denna civilisation har gjort misstaget med artificiell intelligens och har för länge sedan utkämpat ett stort krig mot tänkande maskiner. Nu är man väldigt försiktig med teknologi och istället avlar man fram mänskliga robotar som tränas i logiskt tänkande och viljestyrka.

Pieter de Vries, mänsklig robot.

Denna form av människoavel är även viktig för de olika husen. Atreides styrande familj har i generationer bara fött fram flickor medans Harkonnen bara fött fram pojkar. Tanken är att dessa ätter ska förenas men när en pojke föds i smyg av hertig Atreides konkubin sätts profetian igång. Är han den utvalde som ska befria Arrakis och återupprätta ordningen i universum?

Denna invecklade och fantasifulla berättelse har lockat många filmskapare och även detta har en egen spännande historia. Den första som försökte sig på detta var Arthur P Jacobs, Apornas planet, men han dog innan filmen hann börja filmas.

Den surrealistiska filmskaparen Alexandro Jodorowski köpte då rättigheterna och påbörjade ett enormt ambitiöst filmprojekt. Hans mål var att filmen skulle förändra världen och de som såg den skulle uppleva något nytt och livsomvälvande och på så vis bli bättre och större människor.

En film om filmen som skulle slå världen med häpnad.

Allt i filmen skulle vara storlaget. Han anlitade olika konstnärer för designen varav en var HR Giger och Dan o’Bannon, som just gjort effekterna till Dark Star, skulle göra specialeffekterna. Filmmusiken skulle göras av ett flertal stora musikband, bland annat Pink Floyd och Magma.

Några av den tidens största skådespelare och kändisar skulle spela rollerna i filmen. Orson Welles, Salvador Dali, Udo Kier och Mick Jagger för att nämna några, Jodorowski tränade sin egen son till rollen som Paul Atreides med kampsport i sex timmar varje dag i två år.

Filmen skulle bli 14 timmar lång och Hollywood sköt till 15 miljoner dollar 1974 för att filmen skulle göras. Detta räckte givetvis inte på länga vägar och filmproduktionen las ner då kostnaderna drog iväg rejält. Salvador Dali ville till exempel ha 100 000$ i timmen och Orson Welles en egen stjärnkock.

HR Gigers design av sandmaskarna.

1976 gav sig Dino De Laurentis på ett försök att spela in sin version av filmen. Han köpte rättigheterna och Frank Herbert skrev ett manus. Ridley Scott anlitades som regissör och HR Giger skulle stå för designen.

Tanken var att filmen skulle bli två delar men när Scotts bror dog oväntat i cancer lämnade Ridley Scott över projektet helt till De Laurentis. Ridley Scott, HR Giger och Dan o’ Bannon kom dock att göra en annan stor science fictionfilm, Alien.

Alien, Ridley Scott, HR Giger och Dan o’Bannons mästerverk.

De Laurentis vände sig istället till David Lynch som stod mellan att göra Dune och Stjärnornas krig: Jedins återkomst men valde Dune, trots att han inte ens läst böckerna.

David Lynch är känd för sina surrealistiska och svårbegripliga filmer. Mest känd är han kanske för TV-serien Twin Peaks som just kommit med en ny säsong. För fans av Twin Peaks kan Dune vara extra underhållande då massor av skådespelare återkommer i båda produktionerna. Här kan vi nämna att en omtyckt svensk skådespelare också gör en intressant roll i Dune, Max von Sydow.

Max von Sydow i Dune.

Lynch använder ett väldigt spektakulärt bildspråk i Dune. Grön rök, blank latex, trä och guld spelar viktiga roller i de olika ätternas miljöer. Lynch såg Duneprojektet som en möjlighet att uttrycka sig på duken med effekter, färger och ljus och han höll verkligen inte tillbaks.

Exempel på den storslagenhet som finns i David Lynchs Dune.

Tekniken i denna framtid bygger mycket på steampunk eller retrofuturism, en form av primitiv teknik som härleder från robotkrigen jag nämnde tidigare. Detta skapar väldigt annorlunda omgivningar, farkoster och kläder. Hus Atreides har till exempel utvecklat ett nytt vapen som styrs av ljud och vissa ord är till och med effektivare än andra.

Personligen tycker jag att filmens specialeffekter och storslagna miljöer fortfarande ser mycket bra ut och lyfter filmen till nivåer som är väldigt underhållande. Filmmusiken görs av Toto och även den är väldigt pompös och storslagen och ger filmen en extra knuff och lyfter detta mästerverk ännu högre.

Karaktärerna i filmen är också något utöver det vanliga. Till exempel skurkarna i filmen, hus Harkonnen, kan höra till de mest avskyvärda i filmhistorien. Den homosexuelle baron Vladimir Harkonnen har en personlig läkare som sprutar in någon vämjelig vätska i Baronens ansikte. Dessa sprutor ger Baronen stora blåsor i ansiktet, vilket är något som alla motbjudande karaktärer tycker är väldigt vackert.

Redan efter man sett några sekunder av denna vidriga baron har Lynch lyckats bygga upp starka känslor och man börjar genast hoppas att baronen snart ska få det han förtjänar. Att Baronen även verkar ha smak för kombinationen blod, unga pojkar och död gör inte saken bättre.

Baron Harkonnen, kanske filmhistoriens vidrigaste skurk.

Sandmaskarna som finns på Arrakis ser också väldigt bra och gigantiska ut. Dessa sandmaskar lockas av vibrationer och ofta stryker det med kryddarbetare. David Lynch gör själv en roll som en kryddarbetare som på vippen klarar sig undan en stor sandmask.

Kryddan är som sagt detta universums mest dyrbara ämne. Den kan vika rymden, öka livslängden och skänka visdom. När man utsätts mycket för krydda och börjar förstå saker blir ögonen blå, ”blue within blue” som det kallas.

Sambandet mellan maskarna och kryddan är en viktig del i förståelsen för naturen. Detta blir en viktig pusselbit för hjälten Paul och ju mer han kommer i kontakt med kryddan ju blåare ögon får även han. Kryddan expanderar hans medvetande och han får en djupare insikt om naturen och hur sambanden ligger till. Hur han använder detta i kampen för ett fritt Arrakis får ni ta reda på genom att helt enkelt se filmen själva.

Blue within blue eyes.

1984 hade filmen premiär och floppade stort. Varför den inte gick hem hos publiken beror kanske på filmens komplexa handling och Lynchs ovanliga bildspråk. Den var helt enkelt för svår att förstå och för annorlunda för gemene man. Fast man kan ju fråga sig varför människor ser film egentligen om de avskräcks av det som är tankeväckande och annorlunda.

Var David Lynchs version för svår för publiken?

Klippningen kan också ha en del i förklaringen att filmen blev svår för den stora publiken. Den första versionen var närmare fyra timmar lång men filmbolaget tvingade Lynch att klippa ner den till 137 minuter. Att närapå halva filmen försvann på klippgolvet gör givetvis inte en invecklad berättelse som Dune enklare att förstå.

Senare skulle filmbolaget klippa ihop en speciell TV-version som var närmare tre timmar lång. Ska man se filmen tycker jag det är denna version man ska försöka hitta då väldigt mycket försvinner i den kortare versionen.

Lynch däremot blev så missnöjd med TV-versionen att han begärde att det skulle stå Alan Smithee som regissör och Judas Booth som manusförfattare istället för David Lynch och han vägrar fortfarande att prata om filmen när han tillfrågas.

David Lynch pratar helst inte alls om filmen Dune.

Denna gestaltning har som läsarna förstår fått folk att tycka till och även om det är en fiktiv berättelse i ett påhittat universum har filmen givetvis fått en hel del politisk kritik också. Den har bland annat anklagats för att vara homofobisk och antifeministisk.

Vissa kopplar baronens bölder till AIDS och herpes och sätter likhetstecken mellan hans homosexualitet och sjukdom och smuts. Detta kan låta som något Lynch lagt till själv men läser man mer i böckerna om Dune så är baronen faktiskt en homosexuell pedofil så sjukdom och smuts ligger nog ändå karaktären nära.

Andra kritiker har gjort genusanalyser av filmen och kommit fram till att filmen är misogyn eftersom de flesta kvinnorna i filmen är lömska häxor och andra kvinnor spelar vanliga kvinnliga karaktärer. Fast genusanalyser kommer oftast fram till dessa slutsatser ändå, så jag tycker inte vi kan anklaga Dune för det heller.

Gör Bene Gesserit-häxorna Dune till en misogyn film?

Sen finns det många som läser in kampen om naturens tillgångar i berättelsen och från nationellt håll finner man många paralleller mellan de olika planeterna och folken till kampen vi för och de olika krafterna som kämpar här på jorden. Denna analys är den jag tycker är mest intressant och fokuserar på när jag ser filmen.

Efter denna version har det även spelats in två miniserier. En baserad på den första delen av böckerna likt filmen och en miniserie på boken efter. Även andra filmskapare har planerat att spela in nya filmer genom åren och nu verkar det som att det kommer en ny 2019.

Om man ska tro ryktena så kommer det att bli minst tre filmer. Manus står Eric Roth för, mannen bakom Forrest Gump och Mannen som kunde tala med hästar. Regi Dennis Villeneuve, mest känd för den nya Bladerunnerfilmen som gick på bio förra året.

Vi kanske inte ska ha speciellt höga förhoppningar på att denna nya, och troligtvis både genusmedvetna och politiskt korrekta, version kommer överraska oss särskilt mycket. Då är det tur att vi har David Lynchs version från 1984 att plocka fram och enligt rykten ska det finnas en fyra timmar lång version som någon sniken (((Hollywoodperson))) håller på så än är inte hoppet ute för Dune.

  • Publicerad:
    2018-07-13 12:00