Dagens datum 21 juni: Omkring denna dag infaller Sommarsolståndet, vilket är grunden till midsommarfirandet. Men hur firas midsommar i övriga Norden?

midsommar_skansen

Firandet av den längsta dagen på året har en mycket lång historia. Forskare har konstaterat att skeppssättningen Ale stenar upprättades som en solkalender under yngre järnålder där solen går upp vid sommarsolståndet, det vill säga midsommar. Även hällristningar runtom i Sverige antyder att man firat denna solfest sedan mycket långt tillbaka.

Sommarsolståndet inträffar den 21 juni men midsommarafton firas numera på lördagen mellan den 20 och 26 juni. Innan år 1953 var dagen förlagt till datumet 24 juni. Detta var ett medvetet drag från kyrkan eftersom dagen då skulle inträffa samtidigt som ”Johannes döparens dag”. Därmed följde man samma tillvägagångssätt som med exempelvis påsken (ursprungligen den germanska vårfesten Ostara) och julen. Den ursprungliga julen var detsamma som vintersolståndet och firades vid årets mörkaste dag, 21 december, bland annat till ljusets återkomst.

Den kristna kyrkan i Rom knöt på 300-talet sommarsolståndet till Johannes döparen. Under lång tid har midsommar bekämpats i hela Norden och hos de germanska folken på kontinenten, ett faktum som finns belagt i historiska källor. På 700-talet varnade exempelvis en Sankt Eligius det kristnade folket i Flandern för att fira sommarsolståndet eftersom det hade inslag av ”dansande eller hoppande eller diaboliska riter”. En annan källa berättar att ärkebiskopen Johannes i Lund år 1425 förfasade sig över dessa folkliga danser och ”diaboliska riter” att han förbjöd midsommarvakor. På 1500-talet motarbetades midsommarfirandet i hela Norden då det av kyrkan ansågs utgöra ett omoralisk firande.

Midsommarstång i Skara avbildad av Erik Dahlberg i slutet av 1600-talet visar att. Stången syns till höger i bilden.

Midsommarstång i Skara avbildad av Erik Dahlberg i slutet av 1600-talet visar att. Stången syns till höger i bilden.

Svensk midsommar
midsommarkransSverige är det land som bäst bevarat midsommar och som även officiellt firar just midsommar och inte Johannes döparen. Många så kallade hedniska riter finns kvar i dagens midsommarfirande. Förfädernas dyrkan av naturen gör sig ständigt påmind genom midsommarstången, som är ”majad” (pyntad med löv, kvistar, blommor med mera) vilket även det lär vara en äldre sed. Att folket samlades kring träd, ekar, heliga lundar och så vidare var av så stor vikt för våra germanska förfäders sammanhållning att den kristna makten vanhelgade dessa platser.

Midsommar har även förknippats med kärlek, romantik och fruktbarhetskult. Under midsommarnatten kan flickorna drömma om den man de kommer att gifta sig med om de sovit med blommor under kudden. Riten att plocka dessa blommor ska dock tas på allvar och genomföras under tystnad för att fungera. Själva midsommarstången anses av många – även om det inte finns några bevis för det – vara en fallossymbol för fruktbarhetsguden Frej, vars säd befruktar jorden. Midsommarnatten räknas även som en av årets magiska nätter där man kunde hålla sig stark och frisk hela året om man gick barfota i midsommardaggen. På vissa håll lär man även ha rullat sig naken i midsommardagget under midsommarmorgonen.

Midsommareldar i Norge, Danmark och Finland
I Norge, Danmark och Finland förekommer fortfarande midsommarbål. Detta är inte längre en tradition i Sverige utan förekommer här istället under Valborg (majbrasan). Under denna dag tänder man i Norge, Danmark och Finland brasor vid stränderna, sjöarna och kusterna. Även om det i samband med bålen sker allsång – i Danmark sjunger man Midsommervise – saknas många av sederna som vi känner i Sverige. Danmark och Norge, särskilt vad gäller det senare, utgör ett bevis för att de kristna i alla fall delvis lyckats förstöra denna högtid i Norden. I Danmark och Norge heter dagen ”Sankt Hans”.

Midsommarbål i Ålesund, Norge.

Midsommarbål i Ålesund, Norge.

Sjunger "Midsommervise" i Danmark.

Sjunger ”Midsommervise” i Danmark.

”Det gömda folket” på Island
På Island kallas midsommar för ”Jónsmessa”. Det förekommer inte midsommarstång eller bål i någon större utsträckning. En orsak till detta anses vara bristen på ved i landet.

Dagen har dock starkare inslag av folktro än i övriga nordiska länder då det är en dag då olika väsen släpps lösa bland människorna. Bland annat måste man vara på sin vakt mot ”det gömda folket”, Huldufólk, vilket anses vara en synonym för álfar/älvor (medan andra menar att det är två skilda väsen). Älvor utgör en stor del av den isländska kulturen och en del menar att de faktiskt existerar. Under fyra dagar på året är älvorna i farten: nyårsnatten, trettondedag jul (6 januari), midsommarnatten och julafton. På julnatten lämnar islänningarna mat till älvorna, på nyårsafton tänder man ljus så att de ska kunna hitta hem medan man på trettondedag jul tänder bål (álfabrennur) för dem. På midsommarnatten är älvorna åter ute bland människorna. Enligt sägnerna kommer man vid midsommartid stöta på älvorna om man befinner sig i en vägkorsning. Älvorna kommer då att försöka förföra dig och locka med mat och gåvor. Om du faller för frestelsen kommer du hamna i älvornas våld, men om du stålsätter dig kommer de vid efterföljande morgon försvinna och lämna kvar maten och gåvorna.

‘Ängsälvor’, målad av Nils Blommér

‘Ängsälvor’, målad av Nils Blommér

Åskgudens Ukkos bål
Näst efter Sverige är Finland det nordiska land som mest grundligt firar midsommar. Visserligen saknas midsommarstång (de förekommer dock i finlandssvenska kustområden), men man har midsommarbål, midsommardans och man äter sill och potatis, rökt fisk med mera. I Finland drar man under midsommar gärna ut till sjöar och sommarstugor där man tänder brasor. En tradition är midsommarbastun.

Midsommarbål i Finland.

Midsommarbål i Finland. Foto: Ralf Roletschek (CC BY-SA 3.0)

Ukonkirves_kulta

Ukkos yxa.

Innan kristnandet av midsommaren i Finland firades innan 1300-talet ett finskt sommarsolstånd, Ukon Juhla, för att hedra den finska guden Ukko. Ukko är åskguden i den finska mytologin och har klara paralleller till Tor. Förutom att de båda är åskgudar bär Ukko yxan Ukonvasara, som starkt påminner om Tors hammare Mjölner, och de rider bägge i vagn. Ukko beskrivs som bredaxlad, vithårig och med stort böljande skägg. Bålen anses också särskilt ägnade åt åskguden och kallades Ukko-kokko (Ukkos bål). Ukko anses även vara en fruktbarhetsgud, vilket passar väl in i midsommaren där man i Finland förr i tiden ibland använde sig av trollformler för att öka fertiliteten.

800px-Juhannus-hietaniemi-2007

Foto: Ralf Roletschek (CC BY-SA 3.0)

Ursprungligen publicerad 2013-06-21.


  • Publicerad:
    2018-06-21 00:24