I dagarna hade Studio Ett ett reportage om Toleransprojektet i Kungälv. Toleransprojektet leds av Christer Mattsson, som är lärare och krönikör för den svenskfientliga tidningen Expo.
Toleransprojektet startades för 15 år sedan och tar varje år emot 45 högstadieelever som under tio helgdagar har samtal med läraren Christer Mattsson och vid slutet av läsåret får resa till Auschwitz. Christer Mattsson säger sig inte vara intresserad av vad eleverna ska tycka men desto mer av att ”vi verkligen kan prata med varandra”. Det viktigaste är inte att stå upp för sina åsikter utan att bara uttala sådant som man tjänar på.
”Det var många som sa att man kommer längre på att vara neutral, att gilla alla och sådana där grejer”, säger Sebastian som är en av dem som nu har blivit tolerant.
Christer Mattsson har dock själv en del åsikter, vilket han till skillnad från sina elever tjänar på att ha. Mattsson anser exempelvis att invandrargäng bör benämnas som ”så kallade invandrargäng” medan svenska gäng är ”rasistgäng”.
Christer Mattsson.
Toleransprojektet ska nu utvärderas på uppdrag av Kungälvs kommun tillsammans med Expo samt Teskedsordern. Teskedsorden grundades på inspiration av den israeliske författaren Amon Oz och finansieras av judar för att förmå svenskar att bli mer toleranta mot andra grupper.
Nationalekonomen Ingvar Nilsson är den som har fått i uppdrag att utvärdera Toleransprojektet. Då Toleransprojektet har kostat samhället miljontals kronor vill Ingvar Nilsson hellre tala om vad det enligt honom har sparat in.
”Det är ju så att vitmaktrörelsen är förknippad med en oerhörd massa fenomen som väldigt ofta innehåller kriminalitet och våld. Och det vi har gjort är att vi har tittat på enskilda händelser, enskilda individer och också på ett samlat förlopp för en tänkt vitmaktorganisation i en kommun. Och sedan tittar vi på prislapparna”, säger Ingvar Nilsson till Studio Ett.
Ingvar Nilsson har tittat på kostnader som skulle kunna röra sjukvård, läkemedel, kurator, fängelsevistelse och försörjningsstöd. Förutom att Ingvar Nilsson sätter likhetstecken mellan vad som är en ”hardcoreaktivist i en vitmaktmiljö” och utövande av ”väldigt mycket våld” så presenterar han rena fantasisummor:
”Om vi tar en, låt oss kalla det en hardcoreaktivist i en vitmaktmiljö, som utövar väldigt mycket våld – en sådan person kan utan vidare i ett 10-15-årsperspektiv generera samhällskostnader på 10, 20 eller 30 miljoner kronor”, säger Nilsson. ”Det kostar ungefär 20-25 000 kronor för en ung människa att delta i det här projektet under ett år”.
Ingvar Nilsson hävdar sedan att det kostar samhället tusen gånger mer med en ”hardcoreaktivist” än en elev i Toleransprojektet. För att få fram denna summa har Nilsson räknat med att den så kallade hardcoreaktivisten har en livslängd inom den nationella rörelsen på 15 år, något som sällan är fallet när det handlar om den typ av grovt kriminella personer som Ingvar Nilsson beskriver. Dessutom förutsätter han att Toleransprojektet har förhindrat uppkomsten av 30 miljoner kronor dyra ”hardcoreaktivister”, vilket han inte kan presentera några belägg för.
Ingvar Nilsson drar slutligen till med en ”försiktig gissning” om att Toleransprojektet under de 15 år det har drivits har kostat samhället tio miljoner kronor men sparat in en samhällskostnad på ”i värsta fall 400 miljoner”.
Hoppa till huvudinnehåll
