ANTIKVARISKT Från tidningen Solhjulet 2002 om den nationalsocialistiska socialismen. Artikel av Göran Oredsson.

Jag tyckte inte om partiets inställning till adeln”…svarade en av de inblandade i 20-juliattentatet mot Adolf Hitler 1944. Domaren som raskt replikerade: ”Adeln! arbetets och pliktens adel är den enda adel vi känner!”

Egentligen är detta svar alldeles tillräckligt uttömmande i frågan ”nationalsocialismen och socialismen”, men människorna nöjer sig sällan med ett enkelt svar. Det krävs ofta långa redogörelser, debatt och s.k. dialog kring spörsmålen, så ock om detta. Därför räcker det inte att tro sig svarat om nationalsocialismens socialism med den korta inledningen. Det gäller att inför den vetgirige upplysa om sanningen i samma mån som att tillrättalägga feluppfattningar.

Socialismen

Är ett stort begrepp men inte desto mindre ett självklart begrepp för den nationalsocialistiska ideologins samhällsbygge och utveckling. Den sociala tryggheten för medborgaren är A och O. Några av de självklara begreppen äro som bekant:

Den fria skolundervisningen

Den socialgrupp i vårt samhälle som själva äga möjligheterna att låta betala utbildning och lärare åt sina barn med kostsamma skollokaler, skolmaterial, teknik och administration är närmast obefintlig. Alltså måste skolan och utbildningen vara statens angelägenhet och därigenom lika möjlig för alla i samhället och därmed ett socialistiskt begrepp och nödvändighet.

Den fria sjukvården

Ingen lär väl som privatperson förmå bekosta utbildning av läkare, uppföra lasarett, finansiera forskning för och framställning av mediciner och betala läkare och sjukhusvård. Men alla och envar i ett civiliserat samhälle har rätten att fordra vård, läkarbehandling, sjukhusvistelse, mediciner och operationer osv, fattig som rik betalat av staten genom de skatter som åligger varje medborgare. Alltså en socialistisk samhällsgrund för alla medborgare att förlita sig på.

OBS! – dessa rader kring sjukvården skrevs i Solhjulet, åttonde utgåva som gavs ut på 1980-talet. Knappast kunde vi ana att dessa rader, som då ännu sågs som en självklarhet skulle vara minnen blott detta år 2002! Alltså istället för att upprepa dessa rader som självklar samhällstillvaro måste vi idag ställa dem som krav för framtiden i vårt nationalsocialistiska samhällsbygge!

Så gott som hela den trygga vården och fria tillgången till läkarbesök, mediciner, operationer, tandvård…är sedan länge nedriven eller s.k. privatiserad med vinstintressen som också är ålagd stat och kommun i de fall sjuk-äldre och tandvård ännu till någon del bedrivs i sådan regi. De katastrofala följderna för medborgarna över denna ”utveckling” är det säkert överflödigt att redogöra för.

Rättsväsendet

Lag och ordning med polis, övervakning, ingripanden med trygghetsgarantier åt medborgarna kan inte den enskilde bekosta. Det är återigen statens uppgift att utbilda, garantera och betala för denna självklarhet i samhället via våra skatter. Återigen socialistiska gemenskapen. Även denna tillvaro var ännu under 1980-talet något av verkligheten, men måste nu ställas som ett krav för nutid och framtiden. Även tryggheten i vardagslivet är år anno 2002 nedriven med brist på poliser, nedlagda polisdistrikt sammanslagna i större enheter, överfyllda fängelser, grövre och grövre brott och högar av outredda dito.

Skälet till denna ”utveckling” skylls på bristande resurser. Skattepengarna avsedda för ändamålen räcka ej till heter det. Självklart, när vårt land och folk styrs av regeringar som lägger miljardtals kronor på flyktingmottagning och invandring årligen, och dessutom alltid äro de första att utlova och utbetala miljarder kronor var helst i världen det gapas efter bistånd, lån och understöd. Skattepengar som borde blott komma vårt eget folk till godo. Att dessutom brottslighet och polisbristen till hög procent är ett ”tack vare” denna flykting och invandringstillströmning, liksom de överbelagda fängelserna är orsak till, är det närmast paragraf i ockupationslagarna att ej få orda om!

Vad som alltså var verklighet och självklarhet i den sociala trygghetstillvaron för 25-30 år sedan måste idag sättas som ett framtidsmål. Det är tragiskt att sådant ändå kallas ”utveckling”.

Folkpension och barnbidrag

Detta är begrepp som varit ett med vårt välfärdssamhälle i över ett halvt sekel. Barnbidragen infördes 1947 och tillkom med det nationalsocialistiska maktövertagandet i Tyskland 1933 liksom moderskapspenningen och mödravård som efterhärmades av socialdemokratin i Sverige. Ingen klok samhällsskapelse i vårt århundrade kan gärna existera utan detta socialistiska, sociala och solidariska system. Dessa sista rader skrev författaren av artikeln i Solhjulets åttonde upplaga 1980-tal och kunde inte ens i sin vildaste fantasi tro att blott 20 år senare håller denna välfärd på att monteras ned.

Jag skriver vidare i den nämnda artikeln bl.a. följande: ”Varhelst i världen dessa sociala samhällstankar nedtryckas leda de till massfattigdom, orättvisor, träldom och slaveri åt den fattige, överflöd och maktmissbruk hos de besuttna och utvecklingen i sådana länder leder oundvikligen till folkresning och revolution, förr eller senare. Därför upprätthålles orättvisorna alltid i skuggan av bajonetterna och en militär beredskap mot det egna folket, vars omkostnader äro minst lika stora årligen som genomförandet av social rättvisa skulle inneburit med den skillnaden, att den sociala hade garanterat fred i samhället. Vi känner igen mönstret från ett flertal sydamerikanska stater som bli kallade vara ”fascistiska”, men dessa stater har ingenting med varken fascism eller nationalsocialism att skaffa. De äro istället kapitalismens sista utposter och ofta var de vapenbröder med USA och Sovjet under andra världskriget mot det fascistiska Italien och nationalsocialistiska Tyskland.”

Jag skrev dessa rader i den fasta övertygelsen, att väl aldrig någonsin det svenska folket skulle låta historien vridas tillbaka mot ett samhälle av orättvisor och överklassens förtryck, misär och kapitalistiskt godtycke. Aldrig kunde jag väl tro att den sociala välfärd som med arbetarrörelsen och socialdemokratin tillämpad och inte minst från det nationalsocialistiska Tyskland kopierade på ett par årtionden skulle rivas!

Nåja, ännu finns folkpensioner, barn och bostadsbidrag, men i takt med de växande klyftorna i samhället höjs ideligen ropen och kraven om att i framtiden skall medborgaren själv ordna för sin framtida pension. Staten skall inte vara någon garant. Genom att satsa på lämpliga s.k. fonder skall var och en tillse sin pension på ålderns höst. Samhället skall inte vara någon slags garant. I takt med denna ”utveckling” bli de rikare allt rikare. De odugliga, många gånger parasiterna med rätta partiböcker, tryggade med fallskärmsavtal och avgångsvederlag av månads och års-utbetalningar en hederlig arbetare, tjänsteman eller bonde inte ens kan drömma om.

Nästa steg i denna ”utveckling” kommer oundvikligen leda till en armé och polis som må skydda de besuttna mot folket, precis som i de länder jag nämnde som varnande exempel. Det är ånyo närmast tragiskt att för framtidsutvecklingen tvingas tala om återgång till ett samhälle som var och nagelfara det som är vars nästa steg blir avgrunden!

Kommunismens omöjlighet

Samma underrubrik finner läsaren i Solhjulets 80-tals utgåva och att detta påstående skulle visa sig så träffande under det årtionde som var och kom blev verkligen något av siandets förmåga bevisat beträffande undertecknad.

Muren föll 1989, Östeuropa kastade av sig oket och Sovjetunionen upplöstes.

Artikeln fortsatte: ”Vi ser det som ett hån mot socialismen, när man benämner kommunistiska länder för ”de socialistiska staterna”. Det är ett hån lika stort mot socialismen, som det är ett hån mot fascismen och nationalsocialismen när det påstås att t.ex. Idi Amins Uganda var en ”fasciststat”, precis som det gäller Idi Amins gelikar till efterföljare och andra militärdiktaturer, rött eller ”mörkblått”! Det har lika litet med nationalsocialismen att göra som kommunismen har med socialism att skaffa! Kommunismens existens bygger på att röva och ta!”

Maktövertagande har alltid skett varhelst det möjliggjorts genom krig och blodiga revolutioner där blodet flyter och huvudena rulla och när segern är de rödas så rövar kommunisterna bondens jord, företagarnas affärer, fabrikanternas industrier, rederiernas båtar osv. osv. De hävdar ”att de tar det åt folket. De återlämnar ”folkets egendom”! Men när allt rövande tagit slut, när det inte finns mer att konfiskera och inga mer huvuden att låta rulla, ja då får de breda massorna ändå arbeta, producera lika eller ännu mer egendomslösa. Topparna i regering och statsapparat håller igång regimen med militär, polis och angiverisystem. Folket är rövat den absoluta friheten de trodde på och slavar nu blott för nya förtryckare som än värre än någonsin har koncentrationsläger, hemlig polis och militära medel till hands att kuva dem. Sådan blev den kommunistiska eran befäst över inte minst Östeuropa efter 1945. Insättningen av stridsvagnar när ropen på frihet och verklig nationell socialism blev allt för många hos de östeuropeiska folken.

Kommunismen och kapitalismen

Denna bredsida mot kommunismen skall inte uppfattas som om vi nationalsocialister hellre väljer kapitalismens förbannelser eller har något gemensamt med kapitalismens förtryck och utsugning. Kommunismen och kapitalismen har samma inrotade förakt till det arbetande folket. Kommunismen använder dem i propagandan som deras enda vän och vapendragare för att nå den hägrande makten så som skedde i Sovjet. Kapitalismen behöver dem som slitvaran mot målet, deras liv i lyx och överflöd och offrar dem för egennyttan utan samvete, vilket inte minst de senaste årens krassa industri- och företagsnedläggningar bevisat.

Det är därför inte på något sätt märkvärdigt att dessa båda påstådda ytterligheter ändå kunna omfamna och finna varandra i en gemensam nämnare och vapenbrödraskap, när nationalsocialismen med Adolf Hitler segrade i Tyskland 1933 och förde denna ideologi fram som det verkliga alternativet för riken och folk. Nationalsocialismen representerade (och representerar)

den sanna folkgemenskapstanken, den sanna nationalkänslan, den verkliga socialismen, raskänslan, sundhetens, moralens, etikens och kulturens bejakande, framtidstron, sociala välfärden, tryggheten och medborgarnas egenvärde mot varje försök till utsugning och slaveri.

På sju fredsår kunde denna nationalsocialistiska stat byggas till att bli världens starkaste stat på precis alla områden. Självklart blev det kommunismens och kapitalismens gemensamma nämnare att krossa denna stat och denna ideologi vilket skedde med deras vapenbrödraskap i Andra Världskriget, där ändå Tyskland i det närmaste lyckades att avgå med segern tack vare ett folk som fått pröva den nationalsocialistiska lyckan att leva i, samt önskade kämpa in i det sista trots krigets alla umbäranden och inskränkningar i tillvaron som blev nödvändiga.

På samma sätt känna vi ännu idag igen det kommunist-kapitalistiska vapenbrödraskapet. Hur till tänderna de än stått eller står rustade mot varandra. Hur de än förkastar ömsesidiga ideologier är de ändå helt eniga när det gäller att trycka ned nationalsocialistisk pånyttfödelse. De äro varandra så samarbetsvilliga med bild- och filmförfalskningar, litteratur, TV- och teater där det gäller att underblåsa lögnpropagandan mot Tredje Riket och nationalsocialismen. Precis som rivaliserande maffia och gangstergäng gärna tar ihjäl varandra, men är så eniga samarbetande mot lag och ordning.

Man fruktar sanningens seger och fruktar den samhällsordning som åter skall återuppstå i hela världen som kunde visa sig på sju års tid i Tyskland. En samhällsordning som skulle betyda ett adjö för alltid åt den hemska värld det stora fredsutbrottet 1945 inneburit!

SANN NATIONALISM!

SANN SOCIALISM!

NATIONALSOCIALISMEN!

Socialismen har ingenting med socialisering att göra!

Motståndet till socialismen beror ofta på en klar verklighetsförvirring eller begreppsförvirring om socialism. Man tror i ord och mening att socialism och socialisering är ett och samma begrepp, dvs att den makthavande regimen konfiskerar/förstatligar all privat egendom. Denna missuppfattning är lika felaktig som den mången hyser om nationalsocialismen. Man tror efter decennium av hjärntvätt och hetspropaganda att nationalsocialismen betyder krig, rasförföljelser, övervakning av hemlig polis och en skräcktillvaro för medborgarna.

Egentligen är den bilden av nationalsocialismen en spegelbild av den verklighet just demokratier, kommuniststater själva äro ännu anno år 2002! Överallt i världen av idag, 57 år efter krossandet av det nationalsocialistiska Tyskland, härskar krig, inbördeskrig, etniska rensningar, erövringskrig, terrorvapen, hot och fejder, hemlig polis, förtryck, svält och fattigdom och observera att det finns ingen stat i hela denna värld som är en nationalsocialistisk regim!

Asocialt leverne har ingenting med socialism att göra!

En annan feluppfattning är att socialism innebär ohejdad utsugning och ålagda bördor på skattebetalarna, som med detta tvingas föda, kläda och försörja arbetsskygga, kriminella, narkomaner och övriga parasiterande grupper i samhället.

Visserligen är detta tillstånd verklighet både i dagens som gårdagens Sverige under årtionden. Men detta har ingenting med socialism att göra, det beror på slapphet och likgiltighet från styrande regim som inte ta itu med problemen. Det visade sig inte minst under de perioder s.k. borgerliga partier regerat kallande sig icke-socialistiska!

Namnet är asocialt som i ett nationalsocialistiskt samhälle omgående ges ett slut och förhindras fortsätta!

För all asocial och kriminell invandring skulle omedelbart sättas stopp och de som visat sig sökt till vårt land för att leva enligt sådana normer omgående utvisning, liksom fängelserna rensas från alla icke-svenska interner med förpassning till hemländerna vilka straff som än väntar dem. Sveriges skattebetalare skall inte bidra till detta klientels fängelsevistelser som sammanlagt kostar miljarder ur statskassan. Inhemska asocialfall skall lära sig arbeta för sitt uppehälle enligt NRP:s devis: All hjälp till dem som vill arbeta men inte kan! Ingen hjälp till dem som kan men inte vill!

!

Den folkrörelse, om vi får kalla den så, som mest av allt kopierat nationalsocialismens sociala och socialistiska ideologi är Arbetarpartiet Socialdemokraterna!

Under socialdemokraternas majoritetsregeringar genomfördes det mesta av den välfärd som vi var så stolta över gentemot omvärlden, allt från Per Albin Hanssons vision om Folkhemmet: Barnbidrag, fri sjuk- och tandvård, åttatimmars arbetsdag, fri skolundervisning, medbestämmande åt de anställda m.m…allt efter mönster från det nationalsocialistiska Tyskland! Motståndarna och motarbetarna till all denna reformpolitik har alltid funnits på den borgerliga sidan och främst från Högern, numera Moderaterna.

En annan rörelse och parti som härmade nationalsocialismens idéer från Tyskland är det forna Bondeförbundet som idag kallar sig Centerpartiet. Det gamla Bondeförbundet med ungdomsrörelsen SLU värnade högt om nationellt patos och rasens renhet. En levande landsbygd med stark bondestam och för allmogekulturens bevarande och idkade i denna verksamhet mycket av hembygdsgårdar med folkdanslag, skördefester m.m. som hämtade från Tredje Riket.

Med utgångspunkt från dessa fakta är det heller inte så märkvärdigt att socialdemokrater och bondeförbundare ofta i Sveriges 1900-talshistora gått samman i allians gentemot övriga partier. De har s.a.s. haft något av en gemensam nämnare. Tage Erlander ansattes för övrigt i en TV-intervju och förnekade inte alls ”att vi och bondeförbundarna hämtade mycket från Tysklands 1930-tal och det var mycket bra, ty med detta hindrade vi ’hemma-nazisterna’ komma fram!”

?

Är då i verkligheten ”socialdemokrati-bondeförbund” en verklig nationalsocialism i förening? Socialdemokratin av anno 2000-tal har för det första knappast någon likhet med den socialdemokrati som härskade i vårt land fram till de borgerliga regeringarna på 1970- och 1980-talen. Efter de borgerliga regeringsåren har inte bara socialdemokraterna valt att behålla den nedrivning av välfärdspolitiken som de borgerliga rev ned utan dessutom tycks strävat överträffa de borgerliga partierna i denna strävan.

I historien är socialdemokratin på samma sätt som kommunisterna ett marxistiskt parti där klasskampen varit tongivande och med marxistisk målsättning en strävan som sätter internationalismens intressen före det nationella. Som ett marxistiskt parti är och har socialdemokratin alltid varit i internationalismens tjänst och ständigt ställt upp på internationella åtaganden även när det går emot det egna folkets välstånd. Ställt upp på bojkott och sanktionspolitik mot länder och regimer vilket medfört försvårad handel med omvärlden för svenska företag liksom produktavveckling och i förlängningen arbetslöshet. Denna villighet att vara internationalismens tjänare mot det egna folket är ett med socialdemokratins/kommunismens ideologiska väsen. Socialdemokratin har även visat sig acceptera den ”Gyllene Internationalen” som visat och dagligen visar sig i utförsäljningen av Sverige. Dvs utflyttningen av svensk industri och företag. Försäljningen till multinationella företag av svenskt näringsliv som lett och leder till nedläggning och arbetslöshet i vårt land.

Lägger vi till denna dystra bild av socialdemokratisk/marxistisk ideologiska strävan mot den egna nationen och det egna folket, den fruktansvärda invandrings- och flyktingpolitik till vårt land som skett under de sista cirka 40 åren och som fört vårt land och folk bort från den homogena stam vi var till att idag ha över miljonen rasfrämlingar, som hela tiden ökar, samt redan bäddat för de etniska, rasliga och religiösa inbördesstrider som kommer, finns inga som helst jämförelser med det nationalsocialistiska samhället kvar!

Att denna vansinnespolitik mot Sverige och svenskarna kan föras årtionde efter årtionde beror helt och hållet på att det existerat ingen som helst verklig opposition i relevant maktställning. De s.k. borgerliga partierna är tvärt om i denna sossepolitiska strävan dem helt eniga. Ingen som helst borgerlig valseger förändrar den politiken varken inrikes eller utrikes. När det gäller att bekämpa en verklig nationell och nationalsocialistisk opposition är förtrycket detsamma. Och i denna verklighet deltar så och det forna Bondeförbundets efterträdare Centerpartiet, som numera ta avstånd från sitt ”forntida” program.

Kvar står blott hoppet till den folkliga resningen som så ärofullt skett i Sveriges historia när allt setts förlorat. Den nationella revolutionen måste komma – NÅGOT TREDJE GIVES ICKE!

— Göran Oredsson