Måndagen den 15/10 arrangerade S-kvinnor tillsammans med Socialdemokrater för tro och solidaritet ett möte om Svensk flyktingpolitik på Kulturens hus (FD. Folkets hus) i Söderhamn. Till mötet hade man bjudit in Görel Sävborg Lundgren från Uppsala, asylpolitisk talesperson för Socialdemokrater för tro och solidaritet.

Nordfront och Motståndsrörelsens kampgrupp i Hälsingland fanns på plats under mötet. Anledningen till detta var dels att vi ville studera våra motståndares argument, men även för att vi, om tillfälle skulle ges, ville passa på att ifrågasätta och föra fram vår egen syn på svensk flyktingpolitik.

När vi, ungefär en kvart innan mötet skulle börja, anländer till Kulturens hus får vi reda på att mötet hade flyttat från ett mindre konferensrum till det största konferensrummet i huset. Socialdemokraterna hade med andra ord räknat med en mycket god uppslutning. Den goda uppslutningen uteblev dock. Vi uppskattade antalet deltagare till strax under 40. Bland dessa deltagare återfanns såväl socialdemokrater som miljöpartister, sverigedemokrater och partipolitiskt obundna. I rummet fanns dessutom den lokala politiska eliten representerad i form av kommunalrådet Sven-Erik Lindestam.

Några minuter efter utsatt tid hade det blivit dags för Görel Sävborg Lundgren att ta till orda. Hon började med att presentera sig själv och sitt långa politiska engagemang inom såväl den kristna som den Socialdemokratiska rörelsen. Görel inledde med att tala om att personer som inte innehar svenskt medborgarskap befinner sig i Sverige på svenskarnas villkor. Denna självklarhet var någonting som hon menade ”inte känns så bra”. Därefter påstod hon att de ansträngningar Sverige lägger på att inte släppa in invandrare är väldigt kostsamma. Med denna inledning hade Görel satt ribban för kvällen och hela hennes föredrag fortsatte i samma anda.

Görel ifrågasatte under sitt föredrag allt ifrån kompetensen hos Migrationsverkets personal och myndighetens förmåga till att göra ”rättvisa” bedömningar som rättssäkerheten hos Migrationsdomstolen. I sitt gav tal gav hon sken av att Migrationsverket ställer striktare krav på flyktingar än vad FN-organet UNHCR gör, detta trots att endast ca 5 % av invandrare som beviljas asyl i Sverige varje år räknas som flyktingar enligt UNHCR, medan övriga får stanna på grund av Sveriges extra ”snälla” regler. 

Efter ett tag kom Görel in på hur man ska kunna identifiera asylsökande. Med andra ord hur man ska kunna försäkra sig om att de verkligen är vilka de utger sig för att vara, samt att de faktiskt kommer från det land de uppger att de kommer ifrån. Hon menade att konventionella metoder, såsom språkanalys, är allt för osäkert. Vidare hävdade hon att det skulle vara svårt att utföra DNA-tester på exempelvis anhöriginvandrare, eftersom det inom många länder, enligt henne, har ”större familjer” och att många kulturer har ett ”vidgat familjebegrepp”. Istället tycker hon att vi i första hand ska lita på att den asylsökande.

Socialdemokraternas asylpolitiska talesperson Görel Sävborg Lundgren

När hon sagt detta klarar jag inte av att hålla tyst längre, istället avbryter jag henne och frågar rakt ut: ”Du hävdar alltså att vi ska lyssna på vad människan [som kommer hit] säger och tro på det, utan några som helst bevis? Det är väl upp till honom att bevisa varifrån han kommer?”. Görel svarar då: ”Ja, men kommer du från, låt oss säga, Somalia eller Eritrea så är det inte så lätt att bevisa varifrån du kommer.” På frågan om vi då ska låta honom stanna på grund av det svarar Görel: ”Ja, det tycker jag.”

Nog illa så här långt. Efter att ha kritiserat identifieringsmetoder avslöjar hon till slut sina verkliga åsikter. Vid det här laget börjar föredraget bli skrämmande på riktigt. Görel Sävborg Lundgren anser nämligen inte att invandrare som kommer till Sverige ska behöva identifiera sig över huvud taget. Att den som behöver skydd ska få det är nämligen viktigare än vem det är som behöver skydd. ”Den enda anledningen jag kan tänka mig att vilja identifiera den som kommer hit är att stänga ute krigsförbrytare”, säger hon. Huruvida den asylsökande är kriminell i övrigt verkar inte spela någon roll och hur man ska kunna identifiera vem som är skyddsbehövande och vem som inte är det nämner hon ingenting om.

Efter det att Görel Sävborg Lundgren känner sig färdig med sin kritik av Migrationsverket blir det sjukvården som faller offer för hennes politisk korrekta klagosång. Görel beklagar sig över att så kallade papperslösa flyktingar (läs: illegala invandrare) inte haft rätt till gratis sjukvård. Hon menar att alla som befinner sig i Sverige ska ha rätt till gratis sjukvård. ”Hälso- och sjukvård är en mänsklig rättighet”, använder hon som argument för detta. 

Här blir hon åter igen avbruten av oss från Motståndsrörelsen. Denna gång är det min gruppchef, Ingemar Westerbring som bland annat påpekar att papperslösa flyktingar är just illegala invandrare samt ifrågasatte rimligheten i hennes påstående. Min uppfattning av vad som händer efter det är att hon inte klarar av att svara på Westerbrings fråga, utan istället slingrar sig runt hela frågeställningen och börjar prata om annat.

Görel Sävborg Lundgren hann med att säga många fler saker som skulle vara värda att lyfta fram i denna artikel, men jag vill inte bli allt för långdragen. Det finns dock ytterligare en sak som jag inte kan låta bli att nämna, nämligen att Görel ansåg det vara för svårt att komma till Sverige som arbetskraftsinvandrare, eftersom man då behöver ha ett löfte om jobb i förväg. Och: ”Det är inte så lätt att få löfte om jobb för alla i vår omvärld.

Efter att föredraget var över bjöds det på fika. Vi passade under fikapausen på att samtala med såväl meningsmotståndare som personer som var positiva till våra åsikter. Bland de positiva kan nämnas en äldre herre som av nyfikenhet kommit för att lyssna till föredraget, men som blev så förbannad av vad som sagts att han valde att lämna lokalen. Han gick dock inte tomhänt därifrån, utan fick ta del av informationsmaterial från Motståndsrörelsen.

Bland de rent negativt inställda kan nämnas en lärarinna från Staffansgymnasiet i Söderhamn som minsann ansåg sig veta väldigt mycket av världen eftersom hon varit i Afrika, upplevt en samhällskollaps och nästan blivit sprängd i bitar av negrer (som hon trots det vill ha hit). Hon blev uppmanad att bekämpa mångkulturen om hon inte vill riskera att uppleva en ny samhällskollaps och råka ut för ett nytt sprängattentat i framtiden. Efter det ville hon inte prata mer.

En person som däremot ville prata med oss, men som inte fick, var reportern Kirsten Bjerknes från Söderhamnskuriren, en av tidningarna bakom den lögnaktiga nyhetssidan Hela Hälsingland (läs: här och här). Bjerknes blev istället hänvisad till Organisationens presstalesman, Pär Öberg.

Efter fikapausen hade det blivit dags för frågestund och en mikrofon skickades runt till de som ville ställa frågor till Görel. Efter klartecken att även vi skulle få ställa en fråga hade vi ca 3-4 minuter på oss att formulera en frågeställning. Frågan kom att lyda såhär:

”Du talar om solidaritet och humanism. Er solidaritet är missriktad och er humanism är bakvänd. Vi har stora strukturella problem i världen, 900 000 000 människor har svårt att få mat för dagen. Att då ta hit 100 000 människor gör ingen skillnad. Det hjälper inte. Istället destabiliserar det Sverige.

Vi måste utforma all politik med de stora frågorna i åtanke.

Dessutom är det så att resurserna i världen inte räcker till. Hjälppaket till u-länder leder bara till att fler barn föds in i misär och lidande.

Min fråga till dig är: Om det inte gör någon skillnad, om det inte hjälper, om det inte löser några problem, varför ska vi då över huvud taget ha en utomeuropeisk invandring?”

Det visade sig att vi inte skulle få något speciellt övertygande svar på den frågan. Görel Sävborg Lundgren gick ner på individnivå och argumenterade för att invandringen visst gjorde stor skillnad för de individer som fick komma till Sverige.

Det visade sig att vår fråga skulle komma att bli den allra sista för kvällen. Förhoppningsvis har den, kombinerat med vår närvaro under kvällen och inte minst samtalen under pausen, etsat sig fast i några av mötesdeltagarnas minne och sått ett frö av tvivel och misstro mot den politiskt korrekta världsbilden.

Efter frågestunden avslutades det socialdemokratiska mötet om flyktingpolitik i Söderhamn. Vi skyndade oss ut, ställde oss utanför entrén och passade på att dela ut flygblad till de som kom ut från lokalen innan vi sedermera avrundade ännu än lyckad dag i kampens tecken.

 


  • Publicerad:
    2012-10-21 13:44