GENETIK • Genetisk studie från Stockholms universitet visar att 2000 år av folkvandring uteslutande verkar ha kommit från närbesläktade, vita folkslag.

Nyligen publicerades en studie i den peer-reviewed vetenskapliga tidskriften Cell utförd av Stockholms universitet i samarbete med deCODE genetics, ett biofarmaceutiskt företag baserat i Reykjavík. Studien bekräftar i stort sett att ”främmande” element inom den skandinaviska genpoolen kommer från närbesläktade vita folkslag och att politisk korrekt ”forskning” om att vikingar skulle kunna ha varit muslimer eller rent av etniska araber – baserat på att man hittat arabiska mynt vid handelsplatser – inte har någon förankring i verkligheten.

Ricardo Rodríguez-Vaela från Stockholms universitet säger i ett uttalande att han och hans kollegor analyserat 249 mänskliga kvarlevor från olika vikingagravar, den svenska fornborgen Sandby borg på Öland, besättningen på regalskeppet Kronan från 1600-talet samt genetiska data från mer än 16 500 levande skandinaver i syfte att undersöka hur tidigare folkvandringar till regionen har bidragit till den moderna skandinaviska befolkningen.

Studien visar spår av icke-skandinavisk härkomst från Östra Östersjön, Brittiska öarna och södra Europa. Från dessa områden är det bara invandringen från Storbritannien som varit ”utbredd”. ”Genflödet från de brittisk-irländska öarna under denna period verkar ha haft en bestående inverkan på genpoolen i de flesta delar av Skandinavien”, uppger studien och förklarar det med att nordiska aktiviteter kring Storbritannien pågick i flera hundra år under och efter vikingatiden.

De mindre icke-skandinaviska elementen från Östra Östersjön har varit mer lokaliserad till Gotland medan spåren från södra Europa tycks ha haft uraliskt ursprung enligt studien. Vikingarna hade som bekant handelsrutter till Ryssland medan det anses som belagt att det var svear under Rurik som grundade Kievriket, som senare blev Ryssland. Det ska här även påpekas att finnar och ester också tillhör vad som kallas för den uraliska språkfamiljen. Studien medger att uraliska element inte var utbrett och att man behöver bedriva mer forskning om när dessa kom till Skandinavien.

Rodríguez-Vaela konstaterar även att människor av icke-skandinavisk härkomst bidragit mindre till genpoolen än vad man förväntade sig:

Även om det fortfarande syns hos moderna skandinaver, är nivåerna av icke-lokala härkomster [icke-skandinaviskt påbrå] i vissa regioner lägre än de som observerats hos forntida individer från vikingaperioden till medeltiden. Detta tyder på att forntida individer med icke-skandinavisk härkomst bidrog proportionellt mindre till den nuvarande genpoolen i Skandinavien än förväntat baserat på mönstren som observerats i det arkeologiska materialet.

Den påvisade invandringen till Skandinavien har alltså varit från närbesläktade europeiska folkslag och dessa har av okända skäl dessutom gjort ett mindre avtryck i genpoolen än förväntat, vilket skulle kunna antyda antingen att invandrarna förökade sig mindre än ursprungsbefolkningen, att de med icke-skandinaviskt påbrå varit mer benägna att utvandra eller att de i högre utsträckning dött under krig och andra kriser.