På Nordfront Förlag hittar man mycket läsvärda böcker och mindre skrifter för den som är intresserad av alternativ till den politiskt korrekta litteraturen. Den som inte redan är nationalist, men har sin naturliga nyfikenhet i behåll, bör kasta av sig skygglapparna och börja botanisera i urvalet av böcker på nämnda förlag.

Att beskriva en bra bok kan ofta bli ett fiasko som gör att intresset för boken inte väcks. Jag skall emellertid här göra mitt första försök till en recension. Bland de senaste böckerna jag införskaffat, från Nordfront Förlag, finns en som borde intressera även den ännu icke nationellt ”frälste”.

”Living White, writings on race 2000 – 2005” är bokens titel och den är skriven av Professor Robert S. Griffin. Samme man som har skrivit ”The Fame of a Dead Man´s Deed,” vilken är en berättelse om William Pierce, författaren till ”The Turner diaries”.

Bokens olika kapitel består av fristående artiklar samt utdrag från böcker skrivna tidigare av Professor Griffin. Boken har engelsk text men är lättläst även för den otränade läsaren. Upplägget är kanske inte det bästa jag sett och en del upprepningar förekommer främst i de sista kapitlen. Innehållet däremot gjorde att det var svårt att lägga ifrån sig boken innan hela var läst. Det fina med Living White är att författaren refererar till andra människor, det är alltså inte bara Griffins ord man läser. Precis som det står i förordet är detta en bok om den vita rasen, för den vita rasen. Det är inte en bok som analyserar ras, politik eller någon ”värdegrund” från en utopisk världsbild. Det är en bok som handlar om hur du och jag, som individuella vita människor, lever och handlar. Vidare är det en bok som uppmuntrar till att leva ett mer ärbart rasligt liv under våra liv på jorden.

Robert Griffin är mest känd för att ha författat biografin över National Alliance’ ledare William Pierce (bilden).

Mycket av boken handlar om William Pierce samt utdrag från Griffins tidigare bok om honom. De bästa kapitlen, i mitt tycke är; ”Uppfostran till hederliga vita barn”, ”En knackning på dörren”, som handlar om hur man reagerar genom att plötsligt bli konfronterad som ”rasist”. ”Living White och ”Going Public” är andra utmärkta kapitel, men mer av detta följer nedan. För att göra boken rättvisa kommer jag att citera intressanta delar av texterna med minsta möjliga inblandning av mina egna ord.

Kapitlet ”The fame of a Dead Man´s Deed” beskriver William Pierce tankar om vad som är det väsentliga i livet och hur man skall sträva efter ett allt högre mål. Tidigt ställde sig Pierce frågan om vad som var det viktigaste att göra med sitt liv. Svaret fick han från teaterpjäsen Man and Superman, av George Bernard Shaw som skrev: ”Detta är den sanna glädjen i livet, att användas för ett ändamål, erkänt av dig själv som mäktigt, att bli ordentligt utsliten innan du kastas på sophögen, att vara en naturkraft i stället för en febrig självisk liten knöl med krämpor och klagomål, klagande på att världen inte vill ägna sig åt att göra dig lycklig.”

I ovan nämnda pjäs samtalar Don Juan med Djävulen. Don Juan kommer fram till att det finns ett sätt att komma över personliga begränsningar och det är att finna en idé värdig att offra sitt liv för. ”Människan övervinner aldrig riktigt rädslan förrän de känner att de kämpar för att främja ett universellt syfte, kämpar för en idé.”

I kapitlet om barnuppfostran berättar nationellt sinnade familjer om sin vardag. Man kan läsa följande; ”Jag frågade den då 10-åriga Helen om hon aldrig ville se på TV, gå för att se en film på bio, eller köpa någon populär musik-CD. Hon svarade att de sakerna var ointressanta och inte värdiga hennes tid. ’Det är för oss otänkbart’, berättade Ken (fadern) för mig, ’att folk sitter framför teven, videon inkluderad, timme efter timme och låter detta degenererade material strömma in i sina hem […] Vi åker ut och campar hela familjen, har en picknick, cyklar, går på museum och konserter. Vi gör saker tillsammans för att befästa våra familjeband’.

Jag frågade Elisabeth (en New Hampshire mamma) vad hon helst av allt ville för sina barn. ’Hederlighet’, svarade hon omedelbart. ’Jag vill att de lever ett hederligt liv’.

’Problemet ur raslig synvinkel’, säger Elisabeth ’är att vi inte är som vi en gång var mot våra egna. Jag vill att mina barn lever i en stabil miljö, inte en där det finns olika fraktioner. Ungar behöver stabilitet. Vi brukade ha stolthet i vår ras och vårt arv. Vi var stolta över våra förfäder. Nuförtiden, om ett vitt barn säger att han är stolt över sina linjer, stolt över sin ras, anses han vara rasist’.”

Keith, en annan fader, säger: ”Vi lär våra barn att de tillhör en fin och ärbar ras. Vi undervisar dem att de skall lära sig sin egen historia, sitt arv och kultur innan de läser om andras. Vi lär dem att deras genetiska arv och traditioner måste skyddas och bevaras och utvidgas samt att de har en personlig skyldighet att göra detta.”

”Knock on the door” är ett kapitel som behandlar vår räddhågsenhet att ”tala ur skägget” och leva som vi egentligen vill. Vi måste komma över att hela tiden undra vad andra tänker om oss och låta de tankarna styra våra liv. Vi måste lära oss att inte backa vid konfrontationer.

”Jag ser en obalans just nu, nämligen för mycket fokus på helheten på bekostnad av den lilla bilden. Det vill säga, jag tror att vi är bättre på att prata om hur det hela fungerar än hur våra individuella liv fungerar. Min oro är att utan större uppmärksamhet på frågor som rör vad jag kallar – att leva som vit – (specifika och realistiska personliga mål, jordnära och praktiska strategier samt åtgärder för att uppnå dessa mål) så kommer alltför många rasmedvetna vita människor bara att prata snarare än att göra och känner sig tillfreds med detta.”

Andra kapitel handlar om hur de styrande låter oppositionella personer helt enkelt försvinna ur historien, de har helt enkelt inte funnits. Några av de berömda ”försvunna” är David Starr Jordan, George Lincoln Rockwell, Elisabeth Dilling och andra, alla intressanta för det naturliga livet, många av dem nationalsocialister innan begreppet uppfanns.

Författaren Robert S. Griffin.

Griffin fortsätter i slutet av boken med att berätta om hur han sent omsider kom fram till sanningen i livet och vad det var som hade hindrat honom att se klart förut.

”Vad som fångar mitt intresse är dock hur jag hade kommit att se på dessa händelser som jag gjort alla de andra gångerna. De hade verkligen inte kommit genom direkt erfarenhet. Snarare hade jag plockat upp min referensram, mina grundläggande antaganden, min syn på det hela, från vad jag har lärt mig i skolan och från media […] Vad jag visste, eller trodde mig veta, hade kommit till mig från flödet i den offentliga debatten, från idéer och bilder i filmer, teve, tidningar, tidskrifter, populär skrifter, från politiker, universitetsprofessorer och lärare i grund-och gymnasieskolor. Folk hade stått mellan mig och verkligheten och de hade skildrat och tolkat den för mig, det är vad som hade hänt.”

Mycket text och tankar i boken kommer igen i några utmärkta artiklar på Nordfront; Förbli ärlig mot dig själv och andra, Vad är det som är värt något i livet?, Framtiden blir vad vi vill att den skall bli, Att leva som nationalsocialist.

Köp gärna boken, jag tror inte du blir besviken!

Avslutningsvis återger jag en av William Pierce favoritdikter:

Boskap dör, och fränder dör,
och så dör man själv.
En sak jag vet som aldrig dör,
ryktet om en död mans gärningar.

Beställ boken från Nordfront förlags nätbutik

Av: Christian Hamilton

  • Publicerad:
    2012-10-25 23:00