REPORTAGE. Det är inte bara partibildningen som visar hur Motståndsrörelsen breddar sin verksamhet. Aktivistdagarna gav hoppfulla tecken på mer än så.
Tage Erlander, statsminister under 23 år.
Med betoning på lördagen den 28 mars 2015 arrangerades Aktivistdagarna för Svenska motståndsrörelsen i Stockholmsregionen. Olika inslag gör att dessa dagar borde uppmärksammas extra mycket. Om flera som läser denna text varit på plats så skulle de förstå varför.
– Sverige var ett homogent land då med lite sociala problem.
Så beskriver jag tiden kring statsminister Tage Erlander. Kvinnan jag pratar med instämmer och berättar att Erlander tillkännagav att han stulit socialpolitiken från Tyskland, närmare bestämt från NSDAP.
– Han så att säga plockade russinen ur kakan?
– Mycket riktigt, svarar hon.
Unikt möte med Vera Oredsson, Sveriges första kvinnliga partiledare.
Det är inte vilken kvinna som helst jag talar med utan en person som delvis är känd som Sveriges första kvinnliga partiledare. Vera Oredsson har en intressant historia att berätta om det gamla Sverige och hur hon med sin man Göran Assar Oredsson ledde Nordiska rikspartiet, NRP, i efterkrigstidens Sverige.
– Vi fick säga att vi måste behålla Sverige.
Vera Oredsson berättar om problematiken med att förklara det som verkade oproblematiskt. Det gick ju bra för landet med tillväxt och goda framtidsutsikter.
Nordiska rikspartiets partisymbol.
Att vara en liten nationalsocialistisk opposition med NRP i ett framtidsoptimistiskt Sverige var ingen lätt uppgift. Även fast NRP hade rätt så var det svårt att få svenskarna skåda in i framtiden när det homogena idyll-Sverige brutits sönder.
Varningarna som Vera Oredsson förde fram har slagit in 2015. Det är inte längre ett homogent land vi lever i och det trygga samhälle som äldre generationer talar om försvinner ur minnet hos vårt folk. Jag tror att allt färre kan föreställa sig bilderna som Vera Oredsson målar upp.
– Man la upp pengarna för att fylla mjölkkannorna vid vägen. De fick ligga kvar. Man litade på varandra och folk var hederliga.
Jag är nyfiken att höra vad Vera Oredsson tycker om organisationens visioner och riktlinjerna för partiet som Klas Lund talar om. Hon säger att det är viktigt att hålla i och kämpa i ur och skur, även när det kan kännas bittert. Det gäller även att inte vika, menar hon. Risken för liberalisering inom partiet är en av flera saker som Klas Lund tar upp.
Även jag själv har länge föreställt mig en framtid som går mot något som kan liknas med en apokalyps. Därför har jag också likt Vera Oredsson utfärdat varningar med organisationskamrater och likasinnade. Vi har många gånger möts med skratt, skakande huvuden och människor som gapar i oförstånd. Allt oftare möter jag människor som lider av samhällsutvecklingen, som instämmande nickar och nyfiket lyssnar.
Aktivistdagarna våren 2015 dokumenteras av organisationens mediagrupp.
Tiden har hunnit ikapp oss. Flera som tidigare trodde att vi målade upp fantasier, inser att det var verklighet och sanning. Det är inte en lek eller hobbyverksamhet vi håller på med. Vi är ingen fritidsgård för trasiga ungdomar som nekats hjälp av skolkuratorn. Den förklaringen håller inte annat än på obskyra ABF-kurser och i fantasierna på kringresande seminariehållare med höga arvoden.
Som mångårig organisationsmedlem har jag på nära håll fått studera resonemang och motiv till att engagera sig. Det har varit en variation från idealism i största allmänhet, sökandet av sanning och en högre mening, till reaktioner som kan kopplas med vardagliga upplevelser. Alla vägarna har korsat det multietniska samhälle som Vera Oredsson tidigare varnat för.
Aktivistdagarna, våren 2015. Deltagarna får information.
En förändring över tid jag noterat med organisationen är dess sammansättning. Idag kommer personer till organisationen som ofta befinner sig i mitten av sina liv, med familj och stabila hem. De har aldrig varit engagerade tidigare inom det vi kallar för den nationella rörelsen. Samtidigt kommer det nya ungdomar men också äldre personer. Organisationen mognar.
– Det är Nordiska motståndsrörelsen som är vår organisation som spänner över hela Norden och partiet kan endast vara organisationens verktyg, och måste ses som bara en av den större helhetens verksamhetsgrenar vars gemensamma syfte är att avancera hela organisationen.
Talet som Klas Lund håller är pedagogiskt komponerat och reder ut flera frågetecken kring partiets riktning och syfte. Jag noterar även hur publiken nyfiket lyssnar. I efterhand söker jag upp flera för mig nya ansikten för att fråga hur de upplevde talet. Det verkar som att dessa förstår resonemangen och därmed är mycket vunnet.
Jag vill särskilt betona pappan med hans sjuttonåriga dotter som för första gången kom till ett möte som vårt. Jag var glad att få träffa er. Jag vet att ni läser mitt reportage och jag ser fram emot flera samtal med er. En annan recension som jag måste betona är även arrangemangets smidighet, den lojalt arbetande kökspersonalen och andra som tog sina uppgifter på allvar och tog väl hand om besökarna.
Aktivister som visat engagemang mottog utmärkelser på scenen.
Samtidigt som samhället eroderar blir det allt tydligare att Nordiska motståndsrörelsen har en roll att spela. Vi är en kraft att räkna med och som redan nu fyller upp ett stort politiskt vakuum. Jag vill tro att den känslan följde hem med alla deltagare på Aktivistdagarna. Någonting är på väg att hända.
Nordfront följer upp Aktivistdagarna, våren 2015, med mer material.
Hoppa till huvudinnehåll
