Dagens datum 12 juli: Denna dag 1943 utkämpades slaget vid Prochorovka.

Sommaren 1943 var situationen på östfronten inte lika ljus som de två tidigare åren det sovjetiska fälttåget pågått. Tyskland hade under vintern 42/43 förlorat slaget vid Stalingrad och hade på grund av den sovjetiska offensiven varit tvungna att dra sig tillbaka. Vid reträtten hade det bildats en stor inbuktning i den tyska frontlinjen. Inbuktningen gick mellan de två städerna Orel och Belgorod med staden Kursk i mitten.

Det tyska överkommandot drog upp en plan för att räta ut fronten och samtidigt stänga inne och förgöra stora sovjetiska truppstyrkor. Planen fick namnet Operation Zitadelle, och var tänkt att inledas i början av maj 1943. På grund av olika orsaker sköts datumet för offensiven upp ett flertal gånger. Stor oenighet rådde i det tyska överkommandot om hur man skulle fortskrida med planerna. Heinz Guderian var av åsikten att man överhuvudtaget inte skulle bedriva offensiva operationer alls under 1943, utan istället agera strikt defensivt och bygga upp sina styrkor. En annan orsak till att operationen sköts upp var att man väntade på leveranser av nya stridsvagnar. De nya modellerna man väntade på var Panzerkampfwagen VI (Tiger), Panzerkampfwagen V(Panther) och Panzerjäger Tiger (Ferdinand). Till slut bestämdes startskottet för planen till den 5 juli.

Waffen-SS soldater med en Tiger I i bakgrunden

Sovjetiska spioner och den brittiska underrättelsetjänsten, som dekrypterade tyska radiomeddelanden och vidarebefordrade dem till Moskva, var i ett tidigt skede medvetna om den förestående tyska offensiven. De sovjetiska styrkorna i Kurskbågen hade mycket gott om tid på att förbereda sitt försvar. Man lade ut ett mycket stort antal minor och byggde stridsvagnshinder. Man byggde försvarsställningar och bunkrar på djupet.

Som en av spjutspetsarna i den södra delen av kniptångsmanövern stred soldaterna i II SS-Pansarkåren. Trots de mycket väl förberedda sovjetiska försvararna avancerade SS-männen i en stadig takt. På kvällen den 11 juli stod soldaterna i 1:a SS-Panzer Grenadier Division Leibstandarte Adolf Hitler några kilometer från byn Prochorovka. På flankerna stod systerdivisionerna: Das Reich och Totenkopf. Natten gick åt till att förbereda anfallet mot Prochorovka, som man räknade med att inta den kommande dagen. På den andra sidan väntade hela den sovjetiska 5:e gardespansararmén som hade till uppgift att vid gryningen gå till motanfall och förgöra de tyska styrkorna.

StuG III och halvbandvagnar av typen SdKfz 251

Tidigt på morgonen den 12 juli påbörjade männen i Leibstandarte offensiven mot Prochorovka, soldaterna möttes nästan omedelbart av den sovjetiska motattacken som inleddes med en häftig spärreld från det sovjetiska artilleriet. Kort efteråt satte sig mellan 5-600 stridsvagnar i den sovjetiska  5:e gardespansararmén i rörelse mot de tyska linjerna. Leibstandarte hade vid dagens början 77 stridsberedda stridsvagnar (Panzer III och Panzer IV) och stormkanoner (StuG III), inkluderat 4st tigervagnar.

Rudolf von Ribbentrop

De tyska grenadjärerna i infanterikompanierna duckade ner i sina skyttevärn och släppte förbi de första sovjetiska vagnarna. Tyska stridsvagnar ryckte fram från de bakre linjerna och ingrep mot sina sovjetiska motparter. Ett av de första stridsvagnskompanierna som fick stridskontakt leddes av av Rudolf von Ribbentrop, son till den tyska utrikesministern. Det som följde nu kan beskrivas som en av historiens största pansarslakter, de tyska soldaterna sköt prick på de framrusande sovjetiska vagnarna. Den nyss nämnde Rudolf von Ribbentrops Panzer IV slog själv under dagen ut minst 14st sovjetiska T-34 vagnar, och hans kompani slog ut ytterligare stora mängder sovjetiskt pansar. Rudolf von Ribbentrop fick för sina insatser under denna dag riddarkorset. När dagen var slut hade den sovjetiska  5:e gardespansararmén förlorat mellan 340–350 stridsvagnar, som nu var totalförstörda. Liebstandartes förluster uppgick till FYRA stridsvagnar. Leibstandarte hade misslyckats med sitt mål att inta Prochorovka, men man hade tillfogat fienden sådana förluster att 5:e gardespansararmén inte längre kunde användas för offensiva operationer.

Förstörd sovjetisk T-34

Förstörd T-34 vid Prochorovka

Fram till i slutet på nittiotalet beskrevs slaget som en kamp mellan två jämbördiga motståndare. I mer eller mindre all litteratur som behandlade slaget vid Prochorovka hade författarna helt okritiskt anammat den officiella sovjetiska propagandabilden av slaget. I den hette det att: Två jämnstarka styrkor möttes på slagfältet, där 1500-2000 stridsvagnar brakade samman i vad som bäst kan beskrivas som en klassisk kavalleristrid. På grund av de bättre tyska Panther och Tigervagnarna så körde de tappra sovjetiska pansarbesättningarna rakt in bland de tyska stridsvagnarna och i kaoset som följde förlorade bägge sidor stora mängder manskap och stridsvagnar. På grund av de enorma förlusterna i pansar, utgjorde slaget det tyska pansarvapnets svanesång.

Denna bild av slaget framförs än i denna dag, trots att modern forskning har visat denna bild inte är annat än en sovjetisk propagandamyt.

Rekommenderad läsning:
Slaget om Kursk – Nicklas Zetterling / Anders Franksson

Artikeln publicerades ursprungligen 2013-07-12

• Publicerad:
  2018-07-12 01:19

Kategoriserat som:
• Dagens datum
• Historia
• Kultur & Kunskap
• Tredje riket