Dagens datum 10 maj: Efter att ha kapitulerat mördas den estniske krigshjälten SS-Sturmbannführer Paul Maitla av tjeckiska kommunister den 10 maj 1945.

Maitla-löp

Paul Maitla föddes i Vana-Kuuste, i landskapet Tartu den 27 mars 1913. Familjen hette vid denna tid Mattiesen och fadern jobbade som skogsarbetare och modern tog hand om barnen och hemmet. Paul hade två syskon, en syster som var 8 år äldre än honom och en broder som var ännu äldre. Brodern stupade senare i det estniska frihetskriget.

Sommaren 1934, direkt efter gymnasiet – där Maitla läste elektrisk teknik -, anmälde han sig till tjänstgöring i den estniska armén. Från den dagen fram till sin död kom han att vara iklädd militäruniform och tjänstgöra till försvar för sitt land.

Paul Maitla i den estniska armén

Paul Maitla i den estniska armén

Efter avklarad grundutbildning vid 8:e infanteribataljonen i Valga påbörjade Paul Maitla aspirantutbildning vid krigshögskolan i Tallinn, och sedan vidare till officersutbildning vid samma skola. Den 12 augusti 1938 fick han som 410:e person examen från landets krigshögskola och samtidigt sin officersfullmakt som fänrik i den estniska armén.

Efter sin officersutbildning kom Paul att tjänstgöra vid en infanteribataljon och senare som utbildare i försvarsklasser vid gymnasieskolor i Tartuområdet. Kort efter kriget bröt ut i september 1939 ställde den sovjetiska regeringen militära krav på de baltiska staterna och Finland. De baltiska staterna gav efter för de sovjetiska kraven och tillät röda armén att tåga in i landet. Finland vägrade ge vika för kraven och blev i november 1939 anfallna av sovjet.

Genom Paul Maitlas anteckningar i dagboken ser man att han tidigt hade insett att bolsjevikregeringen i Kreml inte skulle vara nöjda förrän hela världen stod under kommunistiskt styre. Han insåg också att det enda landet i Europa som var kapabel ett hejda de kommunistiska planerna på världsherravälde var Tyskland. Han var också smärtsamt medveten om att Estland skulle bli den första anhalten för röda arméns väg mot Europa.

Redan sommaren 1940 bröt Sovjet överenskommelsen med Estland och man genomförde en total militär ockupation av landet. I samband med ockupationen deporterades mängder med människor till Gulag. Den estniska armén upplöstes och förbanden upptogs av röda armén. Paul Maitla sattes nu i sovjetisk uniform som plutonchef i det 171:a infanteriregementet.

Under våren 1941, bara en kort tid före operation Barbarossa, då den tyska armén förekom sovjets planerade anfall mot Västeuropa, skrev Paul Maitla i sin dagbok: ”Ryska kommissarier berättar dagligen om den stora vänskapen med Tyskland, men hela tiden väntar de på rätt tidpunkt att gå till anfall och rädda arbetarklassen”

Stora delar av den estniska officerskåren arresterades av NKVD, Paul Maitla gick närmast och väntade på att bli arresterad när krigsutbrottet kom den 22 juni 1941. När krigsutbrottet kom skrev Paul i dagboken att han ”jublade” inombords, och att äntligen har dagen han hade hoppats på så länge kommit. Vissa av hans estniska kollegor grät av lycka när man hörde om krigsutbrottet.

I början av juli hade Pauls enhet retirerat in i Ryssland. De ryska officerarna började behandla esterna i enheten med mer och mer misstänksamhet. Maitla bestämde sig för att ta med sig sina män och gå över till tyskarna. Vid ett flyganfall passade man på att lämna den sovjetiska kolonnen och via en skog gå över till de tyska linjerna. De estniska soldaterna fördes till ett fångläger i Dünaburg, där man hölls kvar fram till i november 1941.

Maitla återvände till Estland den 10 november 1941. De flesta av de återvändande estniska soldaterna enrollerade sig snabbt i den tyska krigsmakten för att kämpa mot den verkliga fienden. Paul Maitla skrevs in i en av de säkerhetsbataljoner som sattes upp av estniska frivilliga.

Estniska legionärer

Estniska legionärer

Vid ettårsjubileet av Tallinns befrielse offentliggjordes att man bildat den Estniska Legionen. Paul Maitla anmälde sig snart till SS-förbandet, då han visste att i detta förband skulle han få fronttjänst och äntligen få lyfta vapen mot fienden.

De estniska SS-rekryterna skickades till Heidelager för att få grundutbildningen. Tillsammans med sina estniska officerskollegor sändes Paul till Waffen-SS officersskola i Bad Tölz. I april 1943 var utbildningen i Bad Tölz klar och SS-Untersturmführer Paul Maitla fick sin kommendering som kompanichef i den estniska legionen.

Den estniska SS-legionen utökades inom kort till en brigad med ungefär 5 000 soldater. Hösten 1943 kom esterna i brigaden att få sitt elddop mot den så hatade sovjetiska fienden. Vid Nevel sattes brigaden in i strider mot sovjetiska trupper som brutit genom de tyska linjerna. Paul Maitla dekorerades med järnkorset andra klassen den 8 december 1943.

Under permissionen som medföljde dekorationen reste Paul hem till Estland, och passade då på att gifta sig med Aino Angerjas. Nio månader senare föddes parets dotter Kai, som aldrig kom att få träffa sin fader.

Paul och hans fru Aino

Paul och hans fru Aino

I mitten av januari 1944 inledde den sovjetiska armén en stor offensiv mot den tyska armégrupp nord i syfte att åter igen ockupera Estland. I denna mycket farliga situation för esterna beslutade man sig för att utöka de estniska förbanden, den estniska SS-brigaden utvidgades till en full division och blev 20.Waffen-Grenadier-Division der SS som underställdes den III:e germanska pansarkåren under Felix Steiner.

Under denna svåra tid för Estland låg Paul Maitla på en sjukbädd i Tartu. När han återkom till fronten var det som SS-Hauptsturmführer och bataljonschef i det 45:e regementet.

I början på februari nådde de sovjetiska förbanden den estniska gränsen vid den gamla svenska staden Narva. Sovjetiska anfallskolonner tog sig över Narvafloden och lyckades skapa brohuvuden vid ett flertal platser. Tack vare hjältemodigt försvar och tillförsel av förstärkningar kunde esterna och Waffen-SS trupperna slå tillbaka de mångdubbelt fler sovjetiska soldaterna. Slaget vid Narva kostade röda armén närmare 500 000 man i förluster.

På grund av sovjetiska genombrott på centralfronten sommaren 1944 var det tyska överkommandot tvungen att förflytta trupper från Estland till andra krisområden längs fronten. De sovjetiska styrkorna runt omkring Narva hade samtidigt tillförts stora förstärkningar.

Den 20 juli 1944 inleddes det sovjetiska anfallet vid Auvere med en intensiv artilleribeskjutning. Det sovjetiska artilleriet vräkte över 2 000 ton sprängämne över Paul Maitla och hans grenadjärer. När de tittade upp över kanten på skyttevärnet såg de det sovjetiska infanteriet komma, esternas underläge i manskap var 1:46. Paul Maitla ledde sina män mycket skickligt och orsakade röda armén mycket svåra förluster, för striderna vid Auvera belönades han med järnkorset av första klass.

Trots det heroiska motståndet var Maitla och hans män snart tvungna att retirera. Man drog sig tillbaka mot förberedda stridsställningar kallat Tannenberglinjen vid Blå bergen (Vaivara Sinimäed). De sovjetiska trupperna nådde ställningarna vid barnhemshöjden den 26 juli och lyckades i kaoset inta delar av de tyska ställningarna på höjden. Under de följande dagarna genomleds bland de hårdaste striderna som nordiska soldater någonsin har varit med om. Genom hårdnackat motstånd och skickliga motanfall fick de sovjetiska soldaterna kämpa om varje meter mark de tog.

Paul Maitla vid striderna i Estland

Paul Maitla vid striderna i Estland

Den 29 juli hade de sovjetiska styrkorna nästan intagit alla försvarsställningar runt Blå bergen. Det enda förband som inte var insatt i strid var Paul Maitilas bataljon. Maitla fick nu order om att kasta ut ryssarna från grenadjärhöjden, han samlade ihop så mycket manskap han kunde och skred sedan till verket.

De estniska grenadjärerna under Maitlas ledning genomförde en närmast omänsklig uppgift, men man lyckades att driva de sovjetiska soldaterna från höjden och stabilisera linjerna. För sina insatser under slaget vid Blå bergen tilldelades Paul Maitla, som en av endast fyra estniska soldater, Riddarkorset den 23 augusti 1944.

De estniska och nordiska SS-soldaterna höll linjerna ända fram till i september 1944, då röda armén bröt igenom de tyska linjerna på andra ställen. Slaget vid Blå bergen kostade röda armén 170 000 man i förluster, mot de tyska på ungefär 10 000 man i döda och sårade.

Paul Maitla och hans män fick sakta men säkert dra sig tillbaka mot Tyskland. I en strid i södra Estland under hösten 1944 sårades Maitla i axeln och skeppades till ett militärsjukhus i Tyskland. I december samma år återkom Maitla till sitt förband, som då var under rekonstruktion i Tyskland.

Under reträttstriderna genomförde Maitla ett flertal våghalsiga motanfall tillsammans med sin landsman Alfons Rebane och orsakade röda armén svåra förluster. Paul Maitla utsågs till regementschef när kamraten Harald Riipalu blev sjuk. I april 1945 befordrades Paul Maitla till SS-Sturmbannführer.

Maitla och hans enhet såg inte mycket strider den sista månaden av kriget. Den estniska divisionen retirerade söderut genom dagens Tjeckien för att nå floden Elbe och där kapitulera till amerikanska styrkor.

I kaoset som uppstått efter den tyska administrationen brakat samman var Tjeckien ett mycket farligt land att vistas i om man var tysk eller bar tysk uniform. Tjeckiska kommunister mördade regelmässigt alla man fick tag i.

Det sista som sågs av Paul Maitla var den 9 maj i närheten av Turnov, där han och fem av hans män var på väg mot de amerikanska linjerna. Vad som sedan hände har varit ett mysterium fram till 2005, då historiker hittade de sista fotona på Paul Maitla.

Natten mellan den 9 och 10 maj tillfångatogs Maitlas sällskap om fem man av tjeckiska kommunister. De misshandlades och släpades sedan genom staden Nymburk där befolkningen kastade sten och spottade på de estniska soldaterna.

Den sista bilden på Paul Maitla, bara minuter innan han mördas

Den sista bilden på Paul Maitla, bara minuter innan han mördas

Under dagen den 10 maj fördes männen ut på ett fält och efter en sista cigarett mördades Paul Maitla av de fega kommunisterna. Hans män gick samma grymma öde till mötes. Ingen har någonsin dömts eller ens åtalats för morden, utan mördarna har förmodligen hyllats som hjältar.

Paul Maitla efterlämnade en fru och en dotter som han aldrig hann träffa.

Dokumentärfilm om Paul Maitla i sex delar (endast på estniska):

Paul Maitla närvarande!

Artikeln publicerades ursprungligen 2014-05-10.


  • Publicerad:
    2016-05-10 00:31