Hoppa till huvudinnehållIran: Nästa svar kommer inte att dröja 12 dagar
2024-04-17 21:25
EU:s embryo blir alternativ Morgenthauplan
18 april 1951 • Denna dag undertecknas fördraget om den europeiska kol- och stålgemenskapen.
SAAB 35 Draken – ännu ett svenskt flygplan av världsklass
Dagens datum 25 oktober: 1955 flög en prototyp av SAAB J 35 Draken för första gången. Planet flög i dubbla ljudhastigheten och Sverige blev, om inte först, nummer två i världen att införa datastyrd stridsledning.
Vid projektering av stridsflygplan måste man ligga långt framåt i tiden för att materielen inte ska hinna bli omoderna innan de tas i bruk. Redan 1949 började man fundera över efterföljare till J 29 Tunnan och J 32B Lansen. Utvecklingen inom flyget gick i en rasande takt efter andra världskriget. Istället för nedrustning blev det allmän upprustning då det ”kalla kriget” avlöste sex års världskrig.
Sverige ville ligga på topp i denna utveckling, man hade fortfarande färskt minne av landets urusla försvarsplanering innan kriget, och detta skulle inte upprepas. Att ta fram nya moderna flygplan som kunde mäta sig med omvärldens bästa ifrågasattes inte av politikerna. Man insåg nödvändigheten av ett starkt luftförsvar för att kunna hävda vår neutralitet. För att ytterligare poängtera vår neutralitet betraktades det som naturligt att vara så oberoende som möjligt av utländska leverantörer. Ekonomiskt var SAAB J 35 dessutom billigare än utländska jämförbara alternativ.
Bell X1
1947 hade det amerikanska raketplanet X1 passerat ljudvallen i hastighet och allt fler plan konstruerades för överljudsfart. Detta åstadkoms genom förbättrad aerodynamik men främst av nya jetmotorer med väsentligt ökad dragkraft i förhållande till motorvikt samt utvecklingen av efterbrännkammare. EBK ökar dragkraften normalt upp till 35%, men kan i vissa konstruktioner öka dragkraften betydligt mer. För Sveriges del ansåg man nu att hotet skulle komma från bombplan i överljudsfart och på riktigt höga höjder.
Chef för det nya projektet blev den numera legendariske flygingenjören Erik Bratt vid SAAB. Projektet fick nummer 1200. Ett första utkast kom under december 1949 och benämndes 1220. Det var ett enkeldeltavingat plan med 2 motorer som skulle operera strax över ljudfart. Detta plan skulle bli för dyrt och dessutom inte anpassat för de krav Flygvapnet satt för ersättaren till J 29 Tunnan och J 32 Lansen.
Kraven som Flygvapnet satt var ett dagjaktplan som snabbt kunde nå upp till höjder mellan 10.000 och 18.000 meter. Det skulle vara ett överljudsflygplan, det vill säga kunna flyga snabbare än ljudet (ca 1200 km/tim). Flygplanet skulle ha lång räckvidd och vara uthålligt samt utrustat med radar. Vidare skulle planet ha kort start- och landningssträcka för att kunna operera från befintliga och planerade enkla vägbaser.
Man ville fortsätta på de tidigare erfarenheterna från Tunnan och Lansen där den dagliga servicen kunde skötas av värnpliktiga mekaniker under överinseende av ett fåtal överordnade fast anställda mekaniker och ingenjörer. Underhållskostnaderna skulle vara minimala, tankning och omladdning av vapen skulle kunna göras inom 10 till 15 minuter så planet kunde vara i strid efter kortast möjliga markuppehåll. Jaktflygplanet skulle också kunna ledas av ett stridsledningssystem. Samtidigt med Draken utvecklades det delvis datoriserade Stril 60. Ett generellt mål var att det nya planet skulle ha prestanda överstigande 50% av alla kända jaktplan i tjänst världen över.
Erik Bratt kommit fram till att en dubbel deltavinge kunde uppfylla Flygvapnets alla krav. Fördelen med dubbeldelta var att den inre delen av vingen, trots dess relativt tjocklek, var lång och det gjorde luftmotståndet minimalt vid de planerade överljudsfarterna. Den yttre bakre delen var tunn och speciellt lämpade för lågfartsregistret. Den inre delen hade dessutom god plats för tankar, landställ och fasta vapenfästen. Den inre delen medverkade också till en stabil konstruktion. Dubbeldelta var en design som ingen tidigare sett, Sverige var först i världen med konstruktionen. Denna aerodynamiska fullträff skulle göra det möjligt att med lätthet uppnå dubbla ljudhastigheten.
Stigförmågan var imponerande hos J 35.
För att prova den helt okända designen byggdes först ett litet linstyrt modellplan. Det fungerade och efter en hel del vindtunnelexperiment beslutades att bygga en flygande skalamodell, 70% av full skala. Denna modell blev kallad SAAB 210. Senare, efter första flygningen med SAAB 35 Draken, blev 210 inofficiellt kallad Lilldraken.
SAAB 210 Lilldraken flög första gången den 21 januari 1952, pilot var Bengt Olow. På bilden ovanför ser vi luftintagen helt i nosen, senare byggdes 210:an om genom att man flyttade tillbaka luftintagen för bättre luftström till motorn. Efter ombyggnaden blev beteckningen SAAB 210B.
SAAB 210B
De förutsedda flygegenskaperna för deltavingen bevisades och befästes under provflygningarna med Lilldrakens cirka 1000 flygpass. När all tester blivit godkända beslutades att bygga ett antal fullskaleprototyper. Samtidigt med första flygningen av SAAB 210 beslutades att projektet från oktober 1951 kallat 1250 skulle fortsätta. Det var ett plan som tagits fram för robotbeväpning och direktanfall och skulle bli grunden för framtida J 35. Redan i april 1952 beställde Kungl. Flygförvaltningen (KFF) 3 prototyper av SAAB 35.
De första prototyperna av SAAB 35.
Man hade planerat för en helt svensktillverkad jetmotor, Stal Glan-motorn med 5000 kp dragkraft utan EBK. KFF beslutade i november 1952 att avsluta utvecklingen av den svenska motorn, mycket på grund av man inte kunde vänta tills den var färdigutprovad, man behövde en motor omgående både för 32 Lansen och den framtida 35 Draken. Istället fick man goda erbjudanden av brittiska Rolls Royce att licenstillverka deras motorer i Sverige, som efterhand uppgraderades till nyare seriestandarder. Flygmotor i Trollhättan licenstillverkade motorerna samt byggde de inhemskt utvecklade efterbrännkammarna. De första prototyperna hade den svagare Rolls Royce Avon Mk21, men denna motor ersattes snart med Avon 200-serien som blev den svenska RM6B. Senare byggdes RM6C som var baserad på Avon 300-serien.
Första prototypen av SAAB 35 Draken flög alltså den 25 oktober 1955, även då med Bengt Olow vid spakarna. Redan den 26 januari 1956 passerade denna första prototyp ljudvallen i stigning, UTAN EBK! Den första serien av J 35A beställs av KFF i augusti 1956 och i mars 1960 levererades de första seriebyggda J 35A till F13 i Norrköping.
Andra nyheter som kom med flygplan 35 var införandet av styrdata och kommandon från det nya stridsledningssystemet STRIL 60. Sverige var, om inte först, nummer två i världen att införa datastyrd stridsledning. USA var kanske något före med sitt SAGE-system.
Som generalmajoren Gunnar Lindqvist vid KFF en gång sade, ”Tillsammans med STRIL 60 och bas- och underhållssystem utgjorde Draken ett nätverksbaserat luftförsvar (NBF) mer än 30 år tidigare än en yrvaken försvarsledning uppfann orden NBF och ledande politiker utnyttjade modeordet NBF för att nedrusta vårt försvar.”
Uppställning på plattan vid F16 i Uppsala.
J 35D från F13 över fjällen.
Draken byggdes i 7 versioner till Flygvapnet och totalt levererades 533 plan: J 35A, J 35B, SK 35C (tvåsitsig skolversion), J 35D, S 35E (spaningsversionen obeväpnad), J 35F och J 35J.
J 35 A,B och C hade RM6B-motorn med dragkraft: 4750kp utan och 6340kp med EBK. J35 D, E, F och J hade RM6C-motorn med dragkraft: 5650kp utan och 7755 med EBK (med RM6C kunde D, E, f och J passera Mach 2, det vill säga dubbla ljudhastigheten). Flygvapnets 35:or kom att nyttjas operativt vid 11 flygflottiljer och bestå av 26 divisioner jaktflygplan, 4 divisioner spaningsflygplan samt 1 division skolflygplan.
Dansk SK 35C
Totalt tillverkades 615 Saab 35 Draken i nio versioner. Av dessa utgjorde 19 st. provflygplan och 63 st. exporterades till Finland, Danmark och Österrike. Tiden från utvecklingsarbetets början 1952 till sista flygningen i tjänst blev mycket lång. Som en – tänk om man 1970 fortfarande använde ett plan, i militär tjänst, som var tillverkat 1924!!
Kuriosa: Under ”Kalla kriget” var Draken inblandad i många händelser som återspeglats i andra sammanhang. Ett exempel var när en J 35F överraskade en SR71-besättning med att utföra ett direktanfall mot dem under deras normala uppdragsprofil, dvs. höjd ca 20 000m i fart omkring Mach 3.0 och under radarstörning. Naturligtvis avfyrades inga vapen, det var bara en markering att Sverige klarar av att försvara sitt luftrum till dessa gränser.
Ett annat exempel är det vi har sett på diverse flyguppvisningar utförda av ryska piloter är den så spektakulära ”Pugasjevs cobra”. De ryska piloterna fick faktiskt uppleva detta när de mötte svenska J 35:s piloter över Östersjön. Svenskarna gjorde en s k ”kort parad” för att få den bakomvarande att åka förbi. Detta var en instabilitet som fanns i Draken, och var helt enkelt ingången till ”Superstall”, men rätt hanterad blev det bara en ”stoppsladd”. Ryssarna tyckte det var en ”fräck” manöver och visade upp den på sina flyguppvisningar.
Källor: SAAB, F10 Kamratförening, Arboga Elektroniska Förening, Flygvapenmuseum, Flygförvaltningen, Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek.
Artikeln publicerades ursprungligen 2013-10-25.