GÄSTKRÖNIKA. Om hyckleriet från PK-Sverige.
Läkarförbundet. Foto: Wikimedia Commons
PK-Sverige har gått bananas i flera dagar sedan det visat sig att svenskar, trots den dagliga antivita propagandan, fortfarande föredrar svenska läkare. Detta efter en granskning av den judiska tidningen Dagens Nyheter som vill förhindra att svenska patienter väljer personer som bäst passar deras lynne.
När de antivita nu gapar om rasism har Sverigevännernas reaktion varit att det här snarare handlar om att välja vårdgivare som hanterar det svenska språket, vilket naturligtvis är ett tungt argument i sig. Allt för många invandrare har kvoterats in som vårdgivare i det här landet trots att de saknar språkkunskaper och inte kan kommunicera med patienten på ett vederbörligt sätt. Språkbarriären kan orsaka stora problem när patienten behöver förstå sin sjukdom/diagnos eller om patienten är gammal och har dålig hörsel och liknande. Kan vårdgivaren inte nå fram till vårdtagaren så kan patientens behov inte tillgodoses. Vilket kan få allvarliga konsekvenser.
Jag menar dock att språket bara är en del av det hela. Att känna gemenskap med och förtroende för den som vårdar en är minst lika viktigt – särskilt som patienten ofta är blottad inför vårdgivaren.
Döm av min förvåning att de politiska partierna, media och andra aktörer som nu skriker i högan sky över att svenskar vill ha svenska läkare, faktiskt inte bara förstått detta utan också upphöjer det. Om man tittar runt lite så ser man att det i Sverige idag finns sådant som judiska friskolor, förskolor och äldreboenden, liksom arabiska sådana. Många av dessa finansieras av staten och drivs av kommuner.
På Judiska Hemmet, för att ta ett exempel finns det enligt dem ”inga egna kriterier för vem som får komma eller inte bortsett från att vederbörande bör ha en judisk tillhörighet”. Här talar vi om ren och skär rasism. Varför skriver inte Morgan Johansson ilskna tweets om detta? Var finns DN? När Sveriges Radio skrev om ett arabiskt äldreboende i Tensta – där arabiska patienter tilldelas arabiska vårdgivare – fanns inte ett uns av kritik. Det var ett jättemysigt reportage där man får veta om arabisk mat, traditioner och inredning.
Sådär ser det ut gång efter annan. I media och bland politiker proklameras att det är viktigt för patienten att ha vårdgivare med samma etniska och kulturella ursprung. Det kallas tydligen för ”kulturkompetens” och bedöms som särskilt viktigt – så länge det inte rör svenskar.
Argumentet att det finns en minoritetslag (”Nu har vi faktiskt en lag så håll käften, svenne!”) är irrelevant. Om vi nu har en lag som skiljer på medborgare och medborgare så borde den väl stämplas som antidemokratisk och rasistisk och därför rivas upp. Apartheid i Sverige? Hallå, vi lever ju faktiskt på 2000-talet!
51 av 120 vårdgivare var tillmötesgående när DN:s reportrar, som utgav sig för att vara patienter, ville ha en ”etnisk svensk” eller ”svensk-svensk” läkare eller tandläkare. 40 av 120 gick inte med på önskemålet. Att omkring hälften gått med på önskemålet har beskrivits som något av ”chockartat” och en ”väckarklocka”, men det enda anmärkningsvärda är att inte alla gick med på det. Om patienten anser att deras vård förbättras av att de vårdas av personer som de kan prata med, känner tillhörighet med och kan relatera till, så varför skulle det vara ett problem? Kulturkompetens är viktigt – även för svenskar.
/William Karlsson
Hoppa till huvudinnehåll
