Dagens datum 18 juni: 1815 utkämpas slaget vid Waterloo mellan den franske kejsaren Napoleon Bonaparte och brittiska samt tyska styrkor från den Sjunde Koalitionen under Arthur Wellesley och Gebhard von Blücher. Slaget blir det slutgiltiga nederlaget för Napoleons hundradagarsregering då han återvände från sin exil på ön Elba. Efter slaget förlorats sänds Napoleon Bonaparte åter i exil, denna gång till Sankta Helena, där han förblir under återstoden av sitt liv.

Bakgrunden till Napoleonkrigen, som nästan bör kallas ett världskrig – då de utkämpades på flera kontinenter och världshav – är mycket svårgripbar. Den handlar delvis om Storbritanniens ovilja att låta en kontinental supermakt etableras som på något vis kunde utgöra ett hot. Förutom detta låg storfinansen till stor del bakom detta världskrig, då de hade allt att vinna på att finansiera alla sidor i konflikten. En röd tråd löper genom hela historien, nämligen familjen Rothschilds finansiella intressen. Denna judiska bankfamilj dominerade vid denna tid redan ett nätverk av banker från Wien till London. Napoleon, som hade börjat sin karriär med att ge judarna emancipation och medborgerliga rättigheter ändrade sig år 1808 och inskränkte så rättigheterna för judarna, vilket bland annat gjorde att deras makt genom banker och handel förminskades, då de inte handlade i nationens intresse utan för egen vinning.

Efter detta blev stämningen raskt mycket hätsk gentemot den ditintills segerrike Napoleon och hans franska imperium. Villigheten hos Rothschilds att finansiera Koalitionens olika konstellationer mot honom gjorde att de mer eller mindre finansierade flera länders arméer för att krossa denne ofrivillige ”antisemit”. Liknande öden, när man velat nationalisera banker eller på annat vis återföra makten från exempelvis Rothschilds till nationen, har mött många härskare och ledare från Waterloo till idag. Några prominenta exempel är Saddam Hussein, Muammar Khadaffi och Adolf Hitler.

Napoleon under sina sista 100 dagar som kejsare

När Napoleon återvände från Elba gick hans gamla fiender och många nya opportunister med i en Sjunde Koalition för att krossa honom. Koalitionen ifråga bestod av Storbritannien, Preussen, Österrike, Ryssland, Hannover, Nassau, Brunswick, Sverige, Nederländerna, Spanien, Portugal, Sardinien, Sicilien, Toscana, Schweiz och franska Bourbon-rojalistiska styrkor. När Napoleon fick nyheten att hans fiender skulle anfalla honom genom Belgien marscherade han tillsammans med en armé på 72 000 man upp till Frankrikes nordvästra gräns för att möta dem innan de kunde förena sig med Gebhard von Blüchers preussiska armé. Koalitionshärarna utgjorde tillsammans 118 000 man. 68 000 under Arthur Wellesley (mer känd som hertigen av Wellington) och 50 000 under von Blücher.

Arthur Wellesley & Gebhard von Blücher

Bonaparte råkade dock ut för ett bakslag: marken var blöt och lerig och var därför svårmanövrerad för det franska hästdragna mobila artilleriet och kavalleriet. Därför var man tvungen att vänta ett par dagar fram till den 18 juni så att marken hann torka upp något. Med von Blücher allt närmare valde så den franske kejsaren att inleda stridigheterna och gick så till anfall vid den belgiska staden Waterloo, en dryg mil utanför Bryssel. Engelsmännen var positionerade bakom och ovanpå en ås, Mont Saint-Jean och Napoleons artilleri fick därför något svårt att ge effekt mot de brittiska styrkorna, som höll stånd men var på väg att förlora. På kvällen nådde dock von Blücher och preussarna fram till fältet och anföll Napoleons högra flank.

När uppmärksamheten då låg på att försvara den högra flanken uppstod förvirring, vilket Wellesley utnyttjade genom att attackera. Detta fick återstoden av armén att fly, med 51 000 av de 72 000 dödade, sårade eller tillfångatagna på fältet. Efter slaget några dagar efter slaget abdikerar Napoleon och efterträds av sin son, Francis Joseph Charles Bonaparte. Den 3 juli kapitulerar Napoleon helt och skickades i exil till ön Saint Helena, där han levde i tre år fram till sin död 1821. Den 8 juli återtar Ludvig XVIII av huset Bourbon den franska tronen.

Nathan Rothschild

Vi backar en bit till tidpunkten då det börjar vara tydligt att Napoleon kommer att förlora vid Waterloo. Rothschilds hade fram till detta ögonblick finansierat båda sidor i krigen och hade ett stort kontaktnät så att de många Rothschildbankerna i Europa kunde kommunicera snabbt med varandra.

Rothschilds handelsfartyg var bland de enda som med sina guldtransporter och kommunikéer kunde passera ostört genom de franska och brittiska blockaderna. Nathan Rothschild hade på grund av detta kommit fram med en slug plan för att göra ytterligare en storvinst av detta krig och utöka sin redan enorma finansiella makt till ett verkligt bankmonopol i Storbritannien. Därför hade han skickat en agent vid namn Rothworth att följa den brittiska armén och sedermera rapportera genom kommunikationssystemet, så fort som möjligt, vilken sida som skulle gå segrande ur slutstriden. När det blev tydligt att Napoleon var dömd att förlora satte Rothschilds agent hjulen i rullning och nyheten om det franska nederlaget var i Nathan Rothschilds hand – i London – hela 24 timmar före Arthur Wellesleys egen kurir nådde fram till krigsministeriet.

Det första Nathan Rothschild gjorde var att informera regeringen om att koalitionen hade misslyckats och lidit ett nederlag gentemot Napoleon. De trodde honom inte och inväntade istället sina egna kurirer. Agenter spred dock nyheten om att Wellesley blivit besegrad och sedan började Rothschilds agenter vid börsen att på ett givet kommando sälja brittiska statsobligationer för en mycket låg kurs. Detta fick hela börsen att desperat vilja bli av med sina statsobligationer i en nation som de nu trodde låg besegrad på Flanderns slätter. Resultatet blev att engelska statsobligationers värde sjönk så drastiskt på en enda dag att de i stort sett inte var värda mer än papper. När priset sjunkit till nästan ingenting skred Rothschilds agenter åter till verket och började köpa upp statsobligationer. De formligen dammsög hela börsen för en relativ spottstyver.

Under en enda dag hade Nathan Rothschild nu lyckats öka sin förmögenhet otaliga gånger och erhålla kontroll över Storbritanniens centralbank. När major Henry Percy anlände till krigsministeriet och rapporterade att man vunnit vid Waterloo sköt åter värdet på statsobligationerna i höjden och Nathan Rothschild tvingade så den engelska staten att sätta upp en ny centralbank under direkt kontroll av honom själv. Denna och liknande strategier har sedan Waterloo använts gång efter annan av de organiserade bankirerna för att utnyttja aktiesystemet, slå sönder nationer och skaffa det enorma inflytande över världens ekonomi som de har i dag.

Artikeln publicerades ursprungligen 2014-06-18.

• Publicerad:
  2016-06-18 02:47

Kategoriserat som:
• Dagens datum
• Historia
• Kultur & Kunskap