KULTUR. Tiden är knapp för alla de tusentals analoga svenska filmer som spelats in under det senaste århundradet. I takt med att den analoga tidsåldern dör ut till förmån för den digitala, försvinner utrustningen som möjliggör uppspelning av de gamla godbitarna.

FilmDod

Hundra år av filmproduktion och en del av Sveriges kulturarv håller på att gå förlorad. Det rör sig om 2500 långfilmer och 6000 kortfilmer som förvaras i frysar i Filmhuset och på filmarkivet i Rotebro.

Nicola Mazzanti, chef för belgiska filmarkivet och ordförande i den europeiska filmarkivfederationen, uttryckte under en paneldiskussion med Svenska Filminstitutet (SFI) oro inför framtiden. Om inte en digitaliseringsprocess inleds inom det snaraste kan en hel epok gå förlorad, när den sista analoga projektorn hostar till och dör.

De skannrar som används för att digitalisera de analoga 35-millimetersfilmerna som nu ligger i förvaring finns på marknaden i max tio år till. Kulturdebartementet har nu en chans att göra en ovärderlig insats, men när SFI begärde 65 miljoner kronor av departementet blev det nej. Filminstitutet känner sig ändå tvingade till att rädda extra värdefulla filmer och har därför vänt ut och in på sin budget. 20 filmer ska scannas 2013, bland annat Hasse Ekmans ”Flicka och hyacinter” och Stefan Jarls ”Dom kallar oss mods” ligger på tur.

Kulturministern, Lena Adelsohn Liljeroth, menade i en debatt i höstas att ”det finns inte pengar till allt”  samt att man inte kan slösa med ”medborgarnas skattepengar”  hur som helst.

En krönikör på Svenska Dagbladet riktar skarp kritik mot Adelsohns uttalande, samt påpekar att det är svenska folkets filmer:

Svensk filmproduktion har bekostats med just medborgarnas skattepengar de senaste 50 åren, via det beryktade filmavtalet. Det är svenska folkets gemensamma filmarv som regeringen nu slänger på sophögen. Det har kanske inte Lena Adelsohn Liljeroth tänkt på.

Källa:
Svenska folkets filmarv på sophögen


  • Publicerad:
    2013-04-18 22:45