Sverige befinner sig i en mycket allvarlig ekonomisk kris. Enligt vissa bedömare den värsta sedan 1930-talet. I veckan meddelade både ståltillverkaren SSAB och industriföretaget Atlas Copco omfattande varsel. För tusentals svenska arbetare tillskänkes det en tidig ”julklapp” i år – sparken!
De egentliga orsakerna till den globala finanskrisen, är medvetet höjt i dunkel. Och nog är det bäst för det nuvarande politiska systemet att det även fortsättningsvis förblir så. Ty Rothschilds, George Soros m.fl. andra finansoligarkers orgie i derivataspekulation, torde inte inge någon större förtroende för kapitalismen bland världens utsugna folk. Medan de verkliga ockrarna som vanligt kommer undan oskadda, slås stora delar av västvärldens industrier ut.
Det som först enbart beskrevs i termer om en amerikansk bolånekris av de ekonomiska ”experterna”, har snabbt visats sig vara en global ekonomisk krasch. Här hemma i Sverige är det, utöver nämnda SSAB och Atlas Copco, framförallt Volvo och Saab, med alla dess underleverantörer, som är hotade. Men, precis som fallet är i USA, så utlovas det inga astronomiska summor om hundratals miljarder för att säkerställa dessa tillverkningsföretags existens. Detta till skillnad från bankerna och kreditinstituten, över vilka de statliga pengaregnen aldrig tycks sina. Om än att bankerna i Sverige, än så länge, är litet kräsna av sig och inte tar emot Alliansens utsträcka hand i en allt för enkel handvändning.
Enligt officiella siffror från såväl Konjukturinstitutet och Arbetsförmedlingen, beräknas arbetslösheten öka till uppåt tio procent 2010. Detta är alltså samma källor vilka för bara något år sedan bestämt hävdade, tillsammans med den samlade expertisen inom såväl näringslivet som facket, att Sverige skulle behöva en ökad arbetskraftsinvandring för att kunna säkerställa välfärden.
Således ska man inte sätta allt för stor tilltro till de siffror som bland annat Arbetsförmedlingens prognoschef Tord Strannefors presenterade i onsdags. Hans kalkyl över läget innebär en minskning av sysselsättningen med 145 000 på två år. Ty vad säger, med facit i hand ifrån tidigare misslyckade förutsägelser av dylika profeter, att det inte kommer att bli 1 450 000 svenska jobb som försvinner?
Etablissemangets skenheliga smusslande kring krisens verkliga upphovsmän till trots – en sak kan med ovedersäglig säkerhet fastställas; årets julklapp till tusentals svenska arbetare blir
varsel och uppsägningar.
Hoppa till huvudinnehåll
