Hoppa till huvudinnehållUSA lämnar Niger
2024-04-20 13:45
Hitler och Tredje riket
20 april 1889 • Denna dag föddes nationalsocialismens grundare i Braunau.
Tredagarsslaget vid Warszawa
Dagens datum 18 juli: Denna dag 1656 inleddes det som gått till historien som tredagarsslaget vid Warszawa.
Efter Gustav II Adolfs krig i Polen hade länderna endast slutit ett vapenstillestånd mellan varandra. Stilleståndet förnyades 1635 och gick ut under 1661. Vid Karl X Gustavs trontillträde låg Sverige och Polen fortfarande formellt i krig.
Sommaren 1655 bröt två svenska arméer in i Polen. De polska försvararna bjöd lite motstånd, och redan i augusti 1655 kunde Karl X Gustav tåga in i den polska huvudstaden Warszawa. I oktober samma år hade den polske kungen flytt landet och inget organiserat motstånd fanns kvar. Ett av de få kvarvarande motståndsnästena var klostret Jasna Góra i Częstochowa, i södra Polen. Efter en 40 dagar lång belägring lämnade den svenska belägringsstyrkan klostret. Efter detta svenska ”nederlag” påbörjades en polsk folkresning. De katolska polackerna såg ”Undret vid Częstochowa” som ett tecken från gud. Ett omfattande gerillakrig mot svenskarna inleddes. I början på 1656 hade polackerna samlat så mycket folk att kriget övergick från gerillakrig till öppet krig. I juni 1656 återtog den polska armén Warszawa.
Den 17 juli samlades den svenska armén med sina allierade från Brandenburg i närheten av Warszawa. De allierade styrkorna uppgick till ungefär 18 000 soldater, varav 6000 infanteri och cirka femtio kanoner. De polska styrkorna räknade uppemot 40 000, mestadels kavalleri och ett fåtal kanoner.
De bevingade husarerna vid Kirkholm 1605.
Polackerna hade även ungefär 1000 man av det berömda adelskavalleriet, de bevingade husarerna. Dessa husarer var tungt bepansrade ryttare som i strid uppträdde som medeltida riddare. I slaget vid Kirkholm 1605, vann de bevingade husarerna en förkrossande seger mot en flerdubbelt större svensk armé.
Slagets första dag
På eftermiddagen den 18 juli började den allierade armén antåget mot den polska huvudstaden. Marschen gick genom en 800 meter bred landremsa mellan en tät skog och floden Wisla. I slutet av den trånga korridoren hade polackerna anlagt befästningar. På grund av det trånga utrymmet kunde svenskarna inte dra fördel av sitt större infanteri. En del mindre strider och skärmytslingar skedde under kvällen, innan svenskarna drog sig tillbaka och gjorde nattläger. Vid kvällens krigsråd ville defaitistiska officerare lämna slagfältet och fly. Den svenska krigsledningen trodde felaktigt att de polska styrkorna räknade uppemot 200 000 soldater. Kungen avfärdade alla planer på flykt.
Svenska ryttare i strid mot tatarer under slagets andra dag.
På morgonen den 19 juli ställde den svenska armén upp på nytt, denna gång valde man sin plats bättre. Armén ställde upp på en 2,5 km lång linje och tågade mot den polska flanken. Det polska rytteriet gjorde ett flertal anfall mot den svenska huvudlinjen. De polska husarernas medeltida stridssätt mot det svenska infanteriets disciplinerade eldsalvor beskrivs av författaren Peter Englund som ”Medeltidens sista åttio meter”. De polska kavallerianfallen slogs tillbaka med svåra förluster.
Kung Karl X Gustav i strid mot polska husarer.
Vid ett av dessa kavallerianfall träffades kungen av en polsk lans i bröstet, kungen räddades av sitt harnesk. En av kungens livdrabanter sköt sedan snabbt den polske husaren. När mörkret inföll ebbade striderna ut, och de svenske drog sig tillbaka för nattvila.
Stridens sista dag
När morgonen den 20 juli grydde var den svenska armén betydligt mer optimistisk. Denna morgon gick man snabbt till anfall mot de polska befästningarna. Efter en hård artilleribeskjutning, gick stora svenska styrkor till anfall mot befästningarna. Efter en kort och intensiv strid vek sig det polska försvaret, och de svenska soldaterna intog befästningarna. Panik satte nu in i delar av den polska armén, och mängder av soldater flydde från slagfältet. På grund av kaoset och den dåliga sikten på slagfältet, lyckades inte den svenska armén med att innesluta polackerna. Största delen av den polska armén undkom. Ungefär 2000 polska och 700 svenska soldater stupade under slaget. Den svenska segern i detta slag skulle dock inte betyda så mycket i det resterande kriget. Kungen och den svenska armén vann alla fältslag, men man förlorade kriget. Trots detta kunde man efter kungens död skriva under ett för Sverige fördelaktigt fredsavtal.