Dagens datum 23 maj: Denna dag 1945 upphörde det tyska riket att existera i och med att den sista regeringen under ledning av Rikspresident Karl Dönitz greps av allierade styrkor.

Hitler hade begått självmord i det omringade Berlin den 30 april 1945. Dagen innan hade han dikterat sitt personliga och sitt politiska testamente. I sitt politiska testamente, där han förklarade att han valt att ta sitt liv, utnämnde han en ny regering som skulle tillträda omedelbart efter hans död. Storamiral Karl Dönitz utsågs till President och Joseph Goebbels till Rikskansler. Regeringen såg i testamentet ut som följande:

Rikspresident, krigsminister och överbefälhavare för marinen: Storamiral Karl Dönitz
Rikskansler: dr Joseph Goebbels
Partiminister: Martin Bormann
Utrikesminister: Arthur Seyss-Inquart
Inrikesminister: Gauleiter Paul Giesler
Överbefälhavare för Armén: Fältmarskalk Ferdinand Schörner
Överbefälhavare för Flygvapnet: Fältmarskalk Robert Ritter von Greim
Riksledare SS och Chef för den tyska polisen: Gauleiter Karl Hanke
Ekonomiminister: Walter Funk
Jordbruksminister: Herbert Backe
Justitieminister: Otto Thierack
Kulturminister: dr Gustav Adolf Scheel
Propagandaminister: dr Werner Naumann
Finansminister: Johann Ludwig Graf Schwerin von Krosigk
Arbetsminister: dr Theo Hupfauer
Rustningsminister: Karl-Otto Saur
Ledare för tyska arbetsfronten och medlem av Rikskabinettet: Dr. Robert Ley

Hitlers politiska testamente skickades iväg samma kväll med tre olika budbärare med falska identiteter som hade till uppgift att nå representanter för den nya regeringen i norra Tyskland. Alla tre lyckades ta sig ut ur den omringade staden men nådde aldrig fram till någon i den nya regeringen på grund av det rådande kaoset.

På natten den 1 maj sände Martin Bormann ett krypterat radiomeddelande till Storamiral Karl Dönitz att Hitler var död och att han innan sin död utnämnt Dönitz till Rikspresident över Tyska riket. Dönitz skulle dock aldrig få ta del av testamentets innehåll förrän flera år senare och fick inte heller några fler detaljer från Bormann då denne dog under utbrytningsförsöket ur det omringade Berlin.

Eftersom Dönitz inte kände till testamentets innehåll om fortsatt kamp antog han att Hitler hade utsett honom för att i praktiken ordna en, efter omständigheterna, så fördelaktig fred som möjligt. Han skulle därför bilda en ny regering med ett kabinett som leddes av Lutz Graf Schwerin von Krosigk som tidigare varit finansminister i Hitlers regering. Den nya regeringen skulle ha sitt säte i Flensburg i norra Tyskland.

Den 1 maj talade Dönitz till det tyska folket i radio och meddelade dem att Hitler dött heroiskt i Berlin:

Ledaren har utsett mig till sin efterträdare. I full medvetenhet om mitt ansvar tar jag på mig ansvaret som ledare för det tyska folket i denna ödesstund. Mitt främsta uppdrag blir att rädda tyska män och kvinnor från den framryckande bolsjevikiska fiendens förstörelseverk. Det är endast för att tjäna detta syfte som den militära kampen fortsätter. För så länge britterna och amerikanerna fortsätter att hindra fullgörandet av detta uppdrag, måste vi också fortsätta kampen och försvara oss mot dem.

Dönitz nya regering hade enorma problem framför sig. Ett rike i fullständigt kaos, varav stora delar redan var ockuperade av fienden. Man gjorde vad man kunde för att hålla ihop landet och hålla infrastrukturen fungerande. Man evakuerade hundratusentals människor från öster, bland annat över havet undan Röda arméns fruktansvärda härjningar. Tyska armén retirerade på alla fronter, men höll trots allt ihop och accepterade Dönitz som ny överbefälhavare.

Situationen i maj 1945: Grå färg visar de områden tyskarna fortfarande hade under kontroll.

Det nya regeringskabinettet hade formats, och medlemmarna i regeringen hade valts ut, delvis med fredsförhandlingar i åtanke. Även om den nya regeringen framstod som mer ”opolitisk” var dock alla medlemmar i NSDAP. Regeringskabinettet bestod av följande personer:

Rikspresident och krigsminister: Karl Dönitz
Ledande riksminister, utrikesminister och finansminister: Lutz Graf Schwerin von Krosigk
Inrikes- och kulturminister: Wilhelm Stuckart
Industri- och rustningsminister: Albert Speer
Försörjnings- och jordbruksminister: Herbert Backe
Arbetsminister: Franz Seldte
Kommunikations- och postminister: Julius Dorpmüller
Justitieminister: Otto Georg Thierack

De allierade krävde villkorslös kapitulation och accepterade inte separatfred med någon eller några av de krigförande parterna. Villkorslös kapitulation innebar att tyskarna var tvungna att skriva på ett papper som gav deras fiender fritt fram att i efterhand bestämma villkoren, vilket kunde vara allt ifrån att plundra och stycka upp landet, använda delar av befolkningen som slavarbetare, extrahera enorma skadestånd osv. Allt sådant som faktiskt sedan skedde.

Dock hade Dönitz i början av maj 1945 inget val. Tyskland höll på att förstöras, städerna låg i ruiner, miljoner människor var på flykt och saknade tak över huvudet och förnödenheter samtidigt som de utsattes för de allierades flygterror. Fredsförhandlingar om allmän kapitulation inleddes därför den 5 maj.

Dönitz hade sänt general Alfred Jodl att förhandla i de västallierades högkvarter. Redan innan förhandlingarna var man medveten om att de allierade inte accepterade något annat än en villkorslös kapitulation, men Dönitz hade gett Jodl order om att förhala förhandlingarna så att så många flyktingar och soldater som möjligt kunde ta sig till väster. När amerikanerna insåg detta hotade de med att skjuta alla som försökte ta sig över till de västallierade. Dönitz gav slutligen klartecken till Jodl att signera kapitulationen som skrevs under den 7 maj.

Trots den villkorslösa kapitulationen hade Rikspresident Dönitz inte för avsikt att upplösa sin regering. Planen var att försöka, om möjligt, att fortsätta styra och administrera resterna av Tredje riket. Något man fortsatte att göra från regeringssätet i Flensburg. Men i praktiken var man i de allierades våld, då Tysklands alla väpnade styrkor lade ner sina vapen strax efter midnatt den 8 maj.

De allierade ville inte att det existerade någon tysk regering alls och den 23 maj bjöds Rikspresident Dönitz och flera medlemmar ur regeringskabinettet över på förhandlingar med de allierade ombord på ett fartyg i Flensburgs hamn. De allierade hade innan detta beslutat att upplösa den tyska regeringen och arrestera dess medlemmar. Väl ombord möttes Dönitz och hans följeslagare av en proklamation att de allierade beslutat att upplösa regeringen.

Brittiska soldater arresterar regeringspersonal.

Under tiden hade brittiska trupper samlats i staden och på kajen för att arrestera medlemmarna i den tyska regeringen. Dönitz och många andra i den tyska administrationen fördes bort i fångenskap. Flera av regeringsmedlemmarna skulle senare dömas i skådeprocessen i Nürnberg. Amiral Hans-Georg von Friedeburg, den siste överbefälhavaren för tyska Kriegsmarine och medlem i regeringskabinettet begick dock självmord samma dag med hjälp av en cyanidkapsel.

Dönitz, Speer och Jodl förs bort i fångenskap.

Under en tid befann sig Tyskland i en situation då det inte existerade något styre alls. Detta ändrades dock den 5 juni då de allierade makterna officiellt deklarerade att det allierade kontrollrådet hade den absoluta makten i Tyskland.

Artikeln publicerades ursprungligen 2013-05-23.

• Publicerad:
  2016-05-23 04:47

Kategoriserat som:
• Dagens datum
• Historia
• Kultur & Kunskap
• Tredje riket