ANTIKVARISKT • Artikel från Tidens Röst, nr 5 år 1943. Författad av Sylvin.

Vi har under de senaste dagarna fått en del uppgifter om det nu pågående kriget som givit oss något att tänka på. Från Amerika, som ju är krigets stora finansiär, har vi fått veta att kriget hittills kostat världen 500 miljarder dollar. Av Stalins dagorder på Röda armens 25-årsdag fick vi veta tyskarnas väldiga förluster liksom vi av Hitler fått veta ryssarnas väldiga förluster i material och människor. Lägger vi därtill vad den tyska ubåtsflottan sänkt för Amerika och England kommer vi utan tvivel krigets verklighet ett stycke in på livet. Summeras det hela ihop så svindlar tanken inför de värden som här gått till spillo. Söker man därtill pejla djupet av allt det lidande, psykiskt och fysiskt som följer i krigets spår, tycker man att en avgrund öppnar sig för hela vår tid.

Kriget kom dock inte till, som propagandan velat göra gällande, därför att en eller annan statsman så ville. Orsaken ligger djupare. Ett samhällssystem, det kapitalistiska, ligger i dödsryckningarna. Att lidandet koncentreras vid en dödskamp känner vi till. Krig, lidande och oförnuft satt i system är t.o.m. ett ganska normalt tillstånd i kapitalismens värld vid närmare eftertanke. Man lägger bara mera märke till dårskapen under ett pågående krig.

Vem mäter lidandet och oförnuftet och vem räknar offrens antal under fredliga förhållanden? Och ändå skulle de vid närmare granskning visa sig vara minst lika stora under några årtionden som under detta ohyggliga krig. Det system som nu av historien är dömt att gå under är helt enkelt sådant. Hur har inte under de väldiga ekonomiska kriser som världen genomgått miljoner människor ruinerats, drivits från sina hem, för alltid förbannande fattigdomen? Hur har inte under de väldiga konflikter som pågått mellan kapital och arbete nöd och sjukdom härjat i miljoner hem där oskyldiga oförskyllt fått lida? Hur har inte hungersnöd och sjukdomar härjat i stora delar av världen och miljoner människor fått gå under på grund av förhållanden som de ej själva, men väl det kapitalistiska systemet rådde över! Och till sist, vem mäter de på grund av bostadsbrist hemlösas lidanden och vem har räknat dem som på grund av vidriga samhällsförhållanden gått under?

Det nu pågående kriget kommer nog trots allt att ge mänskligheten en knuff framåt. Från tysk sida har sagts att kriget gäller en förnuftigare ordning i Europa – ett Europas Förenta Stater. Behovet av en sådan ny ordning fanns redan efter föregående världskrig. Nationernas förbund, som då kom till, blev dock bara ett varnande exempel. Demokratin svek som alltid och arbetarrörelsen som slutit borgarfred med det kapitalistiska systemet gick med detta system sin upplösning till mötes.

Även England utlovar en annan ordning efter kriget och därtill väldiga sociala reformer. Men att det från det hållet bara är löften och ingenting annat är troligt. Beveridgeplanen avslöjade omedelbart vilket ringa intresse till handling som där finns. Från det stora landet i väster har vi däremot ingenting att vänta. Där är kapitalismen ännu stark och där vädrar man endast profit av kriget samtidigt som den tänkta världshegemonien grundlägges.

Kriget, i all sin hemskhet, ställer i blixtbelysning det kapitalistiska systemet. Från alla håll underkännes detta system. Hitler gick så långt att han sa att: ”Ingen borgerlig stat skall överleva detta krig”. Vi skall hoppas det. Ett ekonomiskt system som visat sig vara helt oförmöget att ta vara på möjligheterna som finns till att skapa drägliga förhållanden för människorna måste ersättas med ett annat, ett socialistiskt. Så fyller dock kriget den uppgiften, att avslöja humbugen i det kapitalistiska samhället, ställa brottslingen inför allt folket. Det ger också hopp om något nytt som måste komma, en bättre värld, byggd på ett annat sundare ekonomiskt underlag.