KOMMENTAR • Martin Saxlind skriver om begreppet ”våldsbejakande extremism”.

I det senaste avsnittet av Radio Nordfront pratade vi om begreppet ”våldsbejakande extremism”. Det är ett begrepp som myndigheter, journalister och ”lobbygrupper” (Expo m.fl.) använder för att beskriva nationalsocialister och andra radikala nationalister. Eftersom det är ett luddigt och propagandistiskt begrepp tänkte jag försöka dekonstruera det i den här artikeln.

Begreppet består av två delar: ”våldsbejakande” och ”extremism”.

Bokstavligt talat betyder ”våldsbejakande” något annat än faktiskt våldsutövande. Våld kan bejakas rent teoretiskt, att man gillar att titta på våld (kampsport, våldsamma actionfilmer osv) eller att man stödjer politiskt våld. I det här sammanhanget måste det vara det sistnämnda som åsyftas och där kan bejakandet av våld till slut övergå i ett eget våldsutövande eller att någon annan uppmuntras till att utöva våld.

Rent juridiskt är det i Sverige helt lagligt att förespråka en våldsam politiskt revolution. Blir man för konkret i sitt bejakande av politiskt våld passerar man dock den lagliga gränsen och döms för uppvigling/anstiftan.

”Extremism” är inte bara ett diffust utan också ett helt relativt begrepp. En uppfattning som är extrem i Sverige kan vara helt normal i ett annat land. Att vara extrem innebär bara att kraftigt avvika från det som är genomsnittligt och etablerat.

Det finns inga lagar mot ”extrema” åsikter i Sverige. I teorin ska en svensk medborgare få ha hur starka och konstiga åsikter som helst. Den inskränkning mot uttryckande av åsikter som finns är att man inte får ”hetsa mot folkgrupper”, vilket är en omoralisk lag som förhindrar befogad kritik mot vissa folkgruppers beteenden.

Det man kan konstatera här är alltså att ”våldsbejakande extremism” inte fyller någon juridisk funktion: Det är tillåtet att gilla våld och man får i viss mån förespråka våld (så länge det inte finns en konkret risk för att ett specifikt brott kommer begås som en direkt konsekvens av förespråkandet). Det är också tillåtet att ha och uttrycka extrema åsikter (så länge åsikterna inte är ”rasistiska”; sådana åsikter får man ha men inte uttrycka offentligt).

Begreppets verkliga funktion

De tidigare nämnda grupperna som använder begreppet ”våldsbejakande extremism” kan alla sägas vara olika delar av ett och samma politiska system. När systemet stämplar någon som ”våldsbejakande extremist” säger de i praktiken att personen är en samhällsfiende som ska övervakas och bekämpas, trots att personen tekniskt sett inte gör något brottsligt.

Så vilka är det systemet vill utöva olaglig repression mot och varför vill man göra det? Jo, svaret är att det är personer och grupper som på grund av sina värderingar utgör ett hot mot systemet som systemet vill förtrycka för att skydda sig självt.

The necessary preconditions for revolution are these: There must be a strong development of values that are inconsistent with the values of the dominant classes in society, and the realization of the new values must be impossible without a collapse of the existing structure of society.

When these conditions are present, there arises an irreconcilable conflict between the new values and the values that are necessary for the maintenance of the existing structure. The tension between the two systems of values grows and can be resolved only through the eventual defeat of one of the two. If the new system of values is vigorous enough, it will prove victorious and the existing structure of society will be destroyed.

Ted Kaczynski, "The Road to Revolution"

Politisk nationalsocialism utgör inte ett existentiellt hot mot någon folkgrupp. Främlingar som tidigare invandrat till Sverige kan i framtiden utvandra härifrån på ett ordnat och värdigt sätt. Svenskar som idag är liberaldemokrater kan imorgon bli nationalsocialister om de exponeras för rätt information.

Historiskt sett var den nationalsocialistiska revolutionen i Tyskland extremt fredlig och ordnad jämfört med den franska och ryska revolutionen. Nationalsocialismen är alltså inte irrationellt våldsam. Att många idag felaktigt tror det beror på den massiva propaganda som orättvist lägger hela skulden för andra världskriget på NS-Tyskland.

Det som är hotat av nationalsocialismen är ”systemet” som helhet och människorna i toppen av det: Politiker som profiterar på att sälja ut vårt land, kapitalister som jagar sin eviga tillväxt genom massinvandring och rovdrift på naturen, samt journalister och andra aktörer som får betalt för att sprida systemets propaganda. De människorna skulle förlora sin ställning i ett nationalsocialistiskt samhälle och i de allra värsta fallen dessutom bli bestraffade för sin roll i folkutbytesförsöket.

Det finns alltså inget ”allmänintresse” i att stämpla nationalsocialister som våldsbejakande extremister och bestraffa dem, utan det ligger främst i den nuvarande politiska elitens intresse. Omvänt ligger det snarare i det svenska folkets intresse att nationella inte utsätts för politisk repression, eftersom vi är de enda som kämpar för att svenskar inte ska bli en maktlös minoritet i sitt eget land.

De verkliga extremisterna i vårt samhälle är såklart de som tycker att folkutbyte, kulturmarxism och ohejdad kapitalism är rätt väg att gå. Som författaren George Orwell sa blir det dock en revolutionär handling att säga sanningen när man lever i ett samhälle djupt genomsyrat av lögner, vilket också är i linje med resonemanget i Kaczynski-citatet här ovan.

Det är alltså våra värderingar och vår världsåskådning som systemet har ett problem med, men istället för att erkänna det hittar man på saker som att vi måste motverkas för att vi är ”våldsbejakande extremister”, ”brottsaktiva individer” och dylikt trams.

Systemet vill i praktiken hindra oss från att sprida idéer som på sikt kan leda till en potentiellt våldsam revolution, men den revolutionen är ett hypotetiskt framtida problem och frågan där blir dessutom om det är revolutionärerna eller systemet som har rätt idéer om hur ett samhälle bäst organiseras? Den debatten vill systemets företrädare aldrig ta med oss, utan de kräver bara att alla underordnar sig deras styre och sitter still i båten. Men inte ens enligt den pissliberala demokratins egna lagar och regler har vi en skyldighet att göra det.