MUSIK. Nordfront presenterar denna vecka låten Peace, Please med hårdrocksgitarristen Yngwie Malmsteen.

Yngwie Johann Malmsteen som egentligen heter Lars Johan Yngve Lannerbäck är en av hårdrockvärldens mest kända gitarrister. Malmsteen föddes i Stockholm den 30 juni 1963 och när han såg Jimi Hendrix elda upp sin gitarr i unga år bestämde han sig för att börja spela gitarr.

Enligt honom själv hade han aldrig hört Hendrix utan det var det häftiga med att han eldade upp gitarren som fick honom att vilja spela. Senare kom hårdrockbandet Deep Purple att bli en stor inspirationskälla men det är inte bara gitarrer som brinner och hårdrock som inspirerat. Klassisk musik är också en stor del av Malmsteens musikaliska grund. Man kan tänka sig att det extra N:et i Johann är taget från en av hans favoritkompositörer Johann Sebastian Bach. En annan kompositör som Malmsteen ofta kommer tillbaks till är violinisten Niccolo Paganini som likt Malmsteen också är känd för sin skicklighet och snabbhet.

Malmsteens talang förde honom tidigt till Amerika och efter några år bildade han ett eget band, Rising Force, och spelade in sin första skiva, Yngwie J. Malmsteen’s Rising Force, 1984. Denna skiva bröt ny mark då den är närapå helt instrumental. Samma år nominerades skivan för en Grammy och belönades för årets mest sålda instrumentala skiva.

Malmsteen är just nu aktuell med sin 21:a skiva, Blue Lightning, på vilken han går tillbaks till sina tidiga influenser och spelar sina favoritlåtar, kryddat med en handfull egna låtar. Likt många på 70-talet var det blues och hårdrock som var favoritmusik och Malmsteen går här tillbaks till detta och gör vad han själv kallar ett ”bluesalbum”.

Nu får man kanske bilden av en dammig afroamerikan med en ostämd gitarr och ett munspel när man hör ordet blues men jag skulle hellre säga att skivan doftar blues då de flesta låtarna ligger en bra bit från vad man i vanliga fall kallar blues. Man skulle kunna kalla skivan ett vitt bluesalbum.

Gamla låtar med Beatles, Rolling Stones, ZZ Top och Deep Purple blir här intressanta igen och när han slaktar två Jimi Hendrix-låtar blir det riktigt bra. Denna skiva är också intressant då det är den första skivan Malmsteen själv sjunger på, något han faktiskt gör riktigt bra. Personligen hoppades jag att han skulle låta lite som Elvis Presley men han låter mer som Ian Gillan men jag kan säga att jag inte blev besviken.

Deep Purples Ian Gillan.

Genom årens lopp har Malmsteen bytt musiker på löpande band och just sångare har varit ett återkommande problem han har därför bestämt sig för att sjunga själv hädanefter. Då i princip allt görs av Malmsteen själv har det ofta blivit slitningar mellan honom och sångarna som inte kunnat inse att de egentligen bara är ett slags gästmusiker.

”Jag skrev och arrangerade rubb och stubb, men folk förstår ju inte vilken position de har. Av någon anledning får sångaren alltid för sig att han är viktigare än trummisen eller keyboardisten. De som inte förstått hur det funkar är inte kvar längre.” Yngwie Malmsteen 2019 TT

Låten vi har valt denna vecka är en instrumental låt från den nya skivan. Låten passar egentligen inte in i bluestemat men fick komma med ändå.

”This track is completely my kind of music. I also wrote this during this session. I wondered if it should even be on the album, because if you listen to it closely it doesn’t have any blues feeling at all. But then I thought, ”Fuck it. I like it. It’s good.” Yngwie J Malmsteen om låten Peace, Please i Classic Rock Magasine.

Texterna i Malmsteens låtar handlar mest om brusten kärlek, snabba bilar och andra rockstjärneproblem så just de instrumentala låtarna kanske är de bästa. När man skalar bort sången får musiken ta den plats den behöver och i den här låten lyser den klassiska ådran igenom och även om det är 35 år sedan den första skivan känner man att magin finns kvar.

• Publicerad:
  2019-04-12 20:00

Kategoriserat som:
• Kultur & Kunskap
• Musik
• Underhållning
• Veckans låt