Dagens datum 18 november: Denna dag 1307 ska den schweiziske nationalhjälten Wilhelm Tell ha skjutit ner ett äpple som placerats på sin sons huvud. Denna legend har dock ursprungligen nordiskt ursprung.
Det var den 18 november 1307 som Wilhelm Tell-legenden ska ha uppstått. Den första referensen till Wilhelm Tell gjordes 1474 i boken Sarnens vita bok (”Weisses Buch von Sarnen”) av Hans Schreiber. Boken är en sammanställning av medeltida dokument och berör Schweiz historia. Sarnen är ett område i centrala Schweiz.
Staty över Wilhelm Tell i Altdorf, Uri, Schweiz.
Enligt legenden var Wilhelm Tell en mästerskytt med armborst som dödade den tyranniske fogden Hermann Gessler från Aubsburg, Österrike, som styrde över området Altdorf i Schweiz. Då Tell vägrade underkasta sig Gessler tänkte den österrikiske fogden ut ett straff som gick ut på att Tell skulle skjuta ner ett äpple från sin sons huvud. Om testet misslyckades skulle båda dö.
Tell tog upp två pilar och sköt ner äpplet och när Gessler sedan frågade varför Tell hade två pilar svarade han att den andra pilen skulle döda Gessler om hans första pil råkade döda sonen. Tell tillfångatogs, men lyckades fly och dödade sedan Gessler med den andra pilen.
De motiv som beskrivs i Wilhelm Tell-legenden återfinns i en mängd andra, tidigare eller samtida, germanska folksagor. Såsom berättelsen om Egil i den från Tyskland härstammande Didrikssagan från slutet av 1200-talet, som handlar om den ostgotiske kungen Theoderik den store. Hjälten Egil, som hade två bröder varav en var Völund, var en skicklig bågskytt som bekämpade jättar med sina pilar. I sagan tvingas han av kung Nidung skjuta ner ett äpple från sin treårige sons huvud och sparar två pilar för att använda mot kungen ifall han skulle misslyckas. Till skillnad från Wilhelm Tell-legenden blir Egil inte bestraffad utan prisad av kungen för att han uttalat sig så djärvt mot honom.
Wilhelm Tell av Sebastian Münster 1554.
En engelsk ballad från 1505 handlar också om en bågskytt som sköt ner ett äpple från sin sons huvud. Han hette William av Cloudesley och anses ha gemensamma drag med Robin Hood. Jacob Grimm berättar i Deutsche Mythologie om en Hemmin Wulf, eller von Wulfen, av Wewelsflet i Holstein, som på 1400-talet hamnade i Wilhelm Tells situation.
Trots att det som beskrivs i legenden om Wilhelm Tell berättats tidigare eller samtidigt i såväl Tyskland som England uppträdde redan 1760 en skrift i Bern som menade att berättelsen från början kom från Norden och i själva verket handlade om vikingen Palnatoke (som för övrigt också Grimm omnämner).
Simeon Uriel Freudenberger publicerade denna skrift anonymt, sannolikt på grund av han anade att det skulle vara impopulärt att frånta Schweiz den nationalhjälte som än idag många schweizare betraktar som en historisk person.
Palnatoke förbereder sig för att döda kung Harald. Av Jenny Nyström år 1895. Klicka för större bild.
Toke Palnersson, Palnatoke, var en jomsviking som levde i slutet av 900-talet. Jomsvikingarna tillhörde ett vikingabrödraskap som var elitkrigare. Palnatoke var en dansk hövding från Fyn och ska enligt Jomsvikingasagan ha anlagt sjöborgen Jomsborg där jomsvikingarna hade sitt fäste.
Palnatoke ska även ha varit fosterfar till Sven Tveskägg som var son till den danske kungen Harald Blåtand. Sven Tveskägg, som var hedning, ledde sedan ett uppror mot Harald Blåtand som ville införa kristendomen i Danmark. Upproret lyckades och resulterade i att danskarna avsade sig kristendomen under den nye kungen Sven Tveskägg. Sven Tveskägg stöddes militärt av Palnatoke.
Det finns flera skildringar kring Harald Blåtands död, men några källor uppger att han dödades av mästerskytten Palnatoke i strid, möjligen i ett bakhåll med en dödande pil i bakhuvudet. I den berättelse om Palnatoke som tros ha gett upphov till legenden om Wilhelm Tell uppträder Palnatoke som just en bågskytt. Denna saga delar huvuddragen med samtliga sagor ovan (och andra som finns) och är världens äldsta nedtecknade berättelse om denna händelse.
Sagan återfinns i historieskrivaren Saxos Grammaticus Gesta Danorum (Danskarnas historia) från slutet av 1100-talet. I bok 10, kapitel 7 (”Harald Blåtand”) berättar Saxos Grammaticus om hur Palnatoke, eller ”Toke” som han kallar honom, dödar Harald Blåtand.
Detta sker efter att Palnatoke som ”med sin skicklighet, i vilken han överträffade sina medsoldater, skaffat sig åtskilliga fiender” först blir bedragen av sina belackare som har kungens öron. Efter att ha skrutit på ett gille om att han kunde skjuta ner ett äpple från en stav från ett betydande avstånd berättar hans fiender till kungen om Palnatokes skryt. Kungen beordrar sedan Palnatoke att istället för staven pantsätta sin egen son. När Palnatoke skjuter tar han upp tre pilar ur sitt koger.
Gesta Danorum skrevs på latin och har genom åren översatts till danska och engelska ett flertal gånger. Nedan är Alan Dundes engelska översättning från boken The Apple-Shot: Interpreting the Legend of William Tell. Gesta Danorum kan läsas på danska här.
Toko, who had been for some time in the service of the king [Harald Bluetooth], had, by the deeds in which he surpassed his fellow-soldiers, made several enemies of his virtues. One day, when he had drunk rather much, he boasted to those who were at table with him, that his skill in archery was such that he could hit, with the first shot of an arrow, ever so small an apple set on the top of a wand at a considerable distance.
His detractors hearing these words, lost no time in conveying them to the ears of the king. But the wickedness of the prince speedily conveyed the confidence of the father to the peril of the son, ordering the sweetest pledge of his life to stand instead of the wand, from whom, if the utterer of the boast did not strike down the apple which was placed on him at the first shot of his arrow, he should with his own head pay the penalty of his idle boast. . .
When the youth was led forth, Toko carefully admonished him to receive the whiz of the coming arrow as steadily as possible, with attentive ears, and without moving his head, lest by a slight motion of his body he should frustrate the experience of his well-tried skill. He made him also, as a means of diminishing his apprehension, stand with his back to him, lest he should be terrified at the sight of the arrow.
He then drew three arrows from his quiver, and the first he shot struck the proposed mark. Toko then being asked by the king why he had taken so many arrows out of his quiver, when he was to make but one trial with the bow, ”That I might avenge on thee,” said he, ”the error of the first by the points of the others, lest my innocence might hap to be afflicted and thy injustice to go unpunished!
Konflikten med Harald Blåtand resulterar sedan i strid där Palnatoke hämnas kungen med en pil.
Artikeln publicerades ursprungligen 2013-11-18.
Hoppa till huvudinnehåll
