Dagens datum 10 februari: Tre veckor efter maktövertagandet höll Adolf Hitler sitt första tal som Tysklands rikskansler.
Talet hölls i ett fullsatt Sportpalast i Berlin. På läktarna syntes banderoller med anti-kommunistiska budskap. En stor del av talet kom också att handla om marxisternas brott mot folket, men utgångspunkten i talet var hur man skulle lösa alla de problem som Tyskland då stod inför.
Talet presenterades av Joseph Goebbels. Goebbels förklarar att talet kommer att radiosändas och att man förutom detta satt ut gigantiska högtalare runtom i Berlin. Goebbels säger att han ”nog inte tar i för mycket om jag hävdar att ikväll kommer åtminstone 20 miljoner i Tyskland, och utanför den tyska gränsen, att lyssna på talet av rikskansler Adolf Hitler”. Goebbels angriper sedan den tyskfientliga pressen som med alla tänkbara lögner försökt hålla den tyska resningen tillbaka. Goebbels blandar allvar med stor humor och menar att Tyskland är under förändring och att fiendemedias lögner snart är ett minne blott.
I andra klippet hör man tonerna till Horst Wessel-sången innan rikskanslern tågar in till öronbedövande jubel. När Hitler står på podiet följer en lång tystnad innan han tar till orda.
Hitler talar om hur Tysklands inre fiender under 14 år har skapat kaos och förödelse i Tyskland, hur de gjort folket beroende av främmande krafter och intressen och hur de genom slitningarna inom folket (vilka de själva skapat) fört och understött klasskamp från både höger och vänster. Hitler delar upp vad som nu måste göras i sex punkter. Först talar han om att inte ljuga för folket och avge billiga löften. Han lovar att den nya regeringen är beredd att arbeta för den tyska återväckelsen men att den inte kommer att komma av sig själv, utan att folket själv också måste arbeta för den. Hitler talar om att inte förlita sig på utländsk hjälp, eller främmande teorier, utan att det nya Tyskland måste vara starkt och självständigt. Sista punkten handlar om bevarandet av folket inför framtiden: ”Det är inte för idéerna vi lever, inte för teorier eller fantastiska partiprogram; nej, vi lever och kämpar för det tyska folket, för bevarandet av dess existens.”
Hitler fortsätter och förklarar att det tyska folket måste enas och arbeta mot samma mål (nationen och folket) och att det inte kommer finns några kompromisser med den folkfientliga marxismen: ”Det kan bara vara en segrare: antingen marxismen eller det tyska folket! Och Tyskland kommer att triumfera!”
I slutet av talet säger Hitler följande:
Med tanke på detta är det inte förmätet av mig att stå inför nationen i dag och plädera för det: Tyska folk, ge oss fyra års tid och utfärda sedan dom över oss […] Jag har inte gjort det [åtagit mig denna uppgift] för pengar; Jag har gjort det för er skull! Det har varit det svåraste beslutet i mitt liv. Jag vågade ta det eftersom jag ansåg att det måste göras.
Hoppa till huvudinnehåll
