Brist på vårdplatser leder till dödsfall
2024-10-29 19:10
Skånska Dagbladet har öppnat upp sina spalter för en rad ”frispråkiga” krönikörer. Tillsammans med ryktbarheter som Carin Stenström (kd) och Tony Johansson (s), tillhör Alf Ronnby en av Skd:s lite mer ”politiskt inkorrekta” skriftställare. I slutet av maj förärades Skånskans läsare en krönika signerad Ronnby med rubriken ”Europa under attack”. Krönikan är ett slående exempel på hur samhällsdebatten allt mer vrids åt en sionistiskt skönmålad islamhets.
Om däremot de utsagor och den andemening som Ronnby kollektivt hänför ”muslimerna” hade tillskrivits judar, skulle ansvarig utgivare på Skånskan onekligen anmälas för hets mot folkgrupp. Sionister som Ahlmark och Hökmark skulle krävt yrkesförbud, Ronnby skulle ha fått löpa offentligt gatlopp som pestbesmittad antisemit för att sedan, om möjligt, på nåder få göra avbön inför Jakubowski vid Judisk Krönika.
Att Ronnbys osminkade islamhets tillåts i det offentliga rummet påvisar tydligt det faktum, att det är skillnad på de olika minoriteternas status i det mångkulturella Sverige. Vissa är så att säga mer ”jämlika” eller rättare sagt mer utvalda, än andra.
Bakgrunden till islamhetsen
Såväl Koranen som situationen i Mellanöstern legitimerar en muslimsk antisemitism. Ett ”hat” som det sionistiska etablissemanget alltmer, på goda grunder, börjar frukta. Det är denna omständighet, att judarna i många muslimers ögon inte betraktas som offer för en ”förintelse” utan som en privilegierad och konkurrerande etnisk minoritet, som drev den synnerligen inflytelserike amerikanske juden Stephen Steinlight att offentligt förespråka en drastisk förändring av den traditionella judiska inställningen till massinvandring.
Den tidigare generella linjen i judenheten har gjort att man varit odelat positiv till alla former av mångkultur och massinvandring i de västerländska samhällena – självfallet dock aldrig till staten Israel. I såväl USA som i Sverige har det varit etnocentriska judar som varit de tongivande krafterna bakom omvandlingen av nationerna till mångkulturer. Exempelvis var David Schwarz Olof Palmes främste sakkunnige i dåtidens betecknade ”utlänningsfråga”.
Steinlight, vilken nationalsocialisten William Pierce valde att peka ut som en stormästare i lögner, var tidigare direktör för inrikespolitiska frågor i den mäktiga lobbygruppen Amerikanska judiska kommittén. Han förespråkar helt öppet i sin avhandling The Jewish Stake in America’s Changing Demography att man måste ändra ”den traditionella politiska linjen [hos den organiserade judenheten], som bejakar en generös – i själva verket obegränsad – invandring och öppna gränser”. Detta eftersom den nuvarande invandringspolitiken i Väst inte längre tjänar judiska etnocentriska intressen, huvuddelen av de arabisk-muslimska invandrarna är som sagt var inte särskilt vänligt inställsamma mot det självutvalda folket.
En nyttig idiot
Det är således uppenbart för den klarsynte att den offentliga debatten i Väst har förändrats drastiskt i linje med vad som numera gynnar judiska intressen. Steinlights avhandling sätter ord på vad hela det sionistiska etablissemanget anser och beslöjat torgför. För detta etablissemangs räkning är ”politisk inkorrekta” och ”frispråkiga” krönikörer likt Alf Ronneby välkomna nyttiga idioter.