I dagens Metro, Aftonbladet, Kvällsposten och Expressen lyfts en person vid namn Viking Södergren fram som den ”som vågade gå ur nazistgruppen” och berätta om sin tid i denna grupp, Svenska motståndsrörelsen.

Mediedrevet kring avhopparen och numera förrädaren Viking Södergren sker koordinerat för att göra reklam för TV-programmet ”Adaktusson” i TV8 ikväll (den 12 maj) och är ett led i en större massmedial kampanj mot organisationen, där Södergren skall tala ut om sin tid i ”rörelsen” och Motståndsrörelsen där han enligt egen utsago levt tillsammans med ”kärnan”. Han beskriver även ett liv av våld och hat som vi inom organisationen inte riktigt känner igen. Eftersom alla mediedrev av detta slag genererar massivt intresse angående organisationen vill vi här presentera vår bild och berätta om Viking Södergrens engagemang i Motståndsrörelsen.

Södergren ansökte till Motståndsrörelsen våren 2007. Han hade innan dess varit aktiv, enligt egen utsago, i NSF och Legion Wasa. Hans bakgrund var känd av Skånegruppen och eftersom han gav ett relativt sunt intryck; han studerade, hade ordnade hemförhållanden och var inte färgad av något subkulturellt gift, accepterades hans ansökan. Södergren blev aktivist i juni -07.

Relativt snart stod det dock klart för gruppens ledning att Södergren inte platsade i en nationalsocialistisk kamporganisation som Svenska motståndsrörelsen. Han betalade sällan sin månatliga avgift, han var slö och oengagerad på mötena. Södergren hade däremot en förmåga att ständigt vilja vara i centrum. De enda gånger oss veterligen han hamnade i klammeri med polisen eller i våldsamma situationer var inte i politiska sammanhang med Motståndsrörelsen, utan på sin fritid.

Efter ett år inlämnade ansvariga för organisationens verksamhet i Skåne ett uteslutningsärende gällande Viking Södergren. Han var då inte längre välkommen på gruppens möten eller aktiviteter. Ungefär vid samma tidpunkt var Södergren på väg att flytta till Stockholm eftersom han där kom väl överens med andra aktivister vars aktivistkollektiv han inbjöds att bosätta sig i. Eftersom Södergren skulle flytta valde organisationen att inte tillmötesgå den begäran om uteslutning som inlämnats utan beslutade att Södergren skulle överföras till Näste 1. Förhoppningen var att problemen gällande Södergren i Skåne var av personlig art, att individkonstellationen i gruppen där omöjliggjorde samarbete men att detta berodde på ålders- och personlighetsskillnader. Man beslutade därför att ge Viking Södergren ytterligare en chans.

Tyvärr fortsatte problemen med Viking Södergren även i Stockholm. Han fortsatte att befinna sig i periferin, deltog inte i aktivismen och underlät att betala sina avgifter. Och efter en tid i aktivistkollektivet fick man även där nog av honom. Viking Södergren gjorde själv inga ansträngningar för att arbeta sig in i organisationen och den allmänna uppfattningen var att han av egen vilja distanserade sig. Detta ansågs som helt i sin ordning och förutom sporadisk kontakt mellan honom och en del aktivister var Viking Södergren borta ur bilden. Hans sista framträdande var vid hedrandet av Gösta Hallberg-Cuula i mitten av april detta år, då han tillsammans med sin flickvän satt en bit ifrån på en bänk och tittade på Motståndsrörelsens hedrande.

Varför Södergren nu dyker upp i media för att svika sina forna kamrater vilka ställt upp för honom under åren och sälja ut sig själv till ett system vars fientliga avsikter mot folket är uppenbara även för honom, kan vi inte svara på. Det är sorgligt och skamligt. Motståndsrörelsen har inga som helst problem med att individer som tillhör organisationen lämnar den, vi är en frivilligrörelse och vill bara ha motiverade aktivister. Men att göra som Södergren nu gjort, och vika ut sig i den regimtrogna median är ett oförlåtligt förräderi – om detta behöver inget mer ordas.

Några klargöranden
Viking Södergren berättar i media om våldsbrott han skall ha utfört och såsom media framställer dessa sammankopplas detta med Motståndsrörelsen. Vi vill klargöra, åter igen, att vi definitivt använder oss av våld i självförsvar men att vi inte finner något egenvärde av våldsamheter riktade mot enskilda individer. De handlingar Södergren erkänner har han i sådant fall, av egen fri vilja, utfört på egen tid – därför får han även ta det fulla personliga ansvaret för detta.

Uttalanden om ”hat” och ”våld” är symptomatiska för förrädare som viker ut sig i media eller blir informatörer åt systemet. Dessa måste skylla sina egna karaktärsbrister, svårigheter att kontrollera sig själva samt inre demoner av andra slag på organisationen för att slippa ta ansvar själva. Personer som Viking Södergren är väldigt små och ynkliga då de utan att blinka kan vända ryggen åt individer de själva sett som sina vänner och medkämpar.

Viking Södergren var aldrig en tillgång för Motståndsrörelsen. Han halkade in på ett bananskal och befanns sig under den korta tid han var med i utkanten. Under denna tid visade han tydligt vad som var det viktigaste för honom – uppmärksamhet och sensation. Han trodde sig antagligen ha funnit utlopp för detta inom den nationella rörelsen, men då Motståndsrörelsens krav blev för jobbiga sökte han sig vidare. Och, mycket riktigt, fann han sitt lystmäte hos den fiende han så storsvulstigt fördömt. Viking Södergren har frivilligt valt att alliera sig med systemet, förfädernas visdomsord gör sig gällande – bar är broderlös rygg!

När det kommer till övriga fiendeorgans analyser och påståenden bevärdigar vi dem över huvud taget inte med genmäle.

• Publicerad:
  2009-05-12 00:00