JUDISK MAKT. Eric Striker på National Justice berättar om USA:s förre president Barack Obamas kritik mot Israels premiärminister Benjamin Netanyahu och de judiska pengarnas inflytande på amerikansk politik.

Barack Obamas presidentmemoarer A Promised Land (”Ett förlovat land”) nådde i denna vecka butikshyllorna [i USA/redaktionens anmärkning.]

Denna bok som lovar att ge en närgången inblick i hans åtta år som president, gör gemensam sak med [den tidigare presidenten/reds. anm.] Jimmy Carter och fördömer den judiska lobbyn och Israels makt över den amerikanska regeringen.

Obama pekar ut American Israel Public Affairs Committee (AIPAC) som en särskilt skadlig femtekolonn.

Enligt den tidigare presidenten övervakar och granskar AIPAC mycket noga amerikanska politiker för att komma med även mild kritik mot Israel, och ser till att använda det judiska samfundets enorma ekonomiska makt för att krossa alla som sätter sig upp mot judarna.

Omedelbara judiska trakasserier mot Obama
Trakasserierna började omedelbart när han som presidentkandidat år 2008 besökte Israel och fäste en bön i Klagomuren. Israelerna bröt mot sina egna traditioner och ryckte ut hans bön från väggen, och publicerade den.

När han intog Vita huset, insåg han att politiker som ”kritiserade Israels policyer högt riskerade att bli stämplade som ’anti-israelisk’ (och möjligen antisemit) och fick senare möta en välfinansierad motståndare i nästa val”.

I ett annat avsnitt skriver Obama att ”Vita husets telefoner blev nedringda” efter att han offentligen kritiserat Israels illegala bosättningar på Västbanken.

När Benjamin Netanyahu uttryckte ursinne, bombarderades Omabas nationella säkerhetsgrupp med samtal och påtryckningar från berömda och mäktiga judar, inklusive en icke namngiven liberal demokrat i kongressen som i boken beskrivs som ”mycket upprörd” över Obamas begäran om bosättningsminskning i området.

Judarna gjorde presidentskapet svårt
Obama beskriver sin tid som president på vissa punkter som ”svårt” på grund av påtryckningar som på olika vägar tillämpades mot hans administration i USA, vilka påminde honom ”att normala politiska meningsskiljaktigheter med en israelisk premiärminister innebar inhemska politiska kostnader”.

En av Obamas närmaste allierade i det offentliga livet, Rahm Emanuel, nämns också i boken. Emanuel påstås ha skällt ut Obama efter att han hade haft ett möte med Netanyahu, som han kände att Obama hade bemött på ett respektlöst sätt.

Obama säkrar upp sin kritik med generösa mått filosemitism, och han skriver att han beundrade judarna för att vara den mest kulturellt vänsterorienterade etniska gruppen i Amerika, utom när det kom till Israel och Palestina.

Medan Obamas vicepresident [Joe Biden/reds. anm.] nu förbereder sig för att tillträda presidentämbetet, finns det inga tecken på den inkommande Biden-Harris administrationen [oklart hur denna mening var tänkt att avslutas/reds. anm].

Biden var alltid känd i judiska kretsar som den ”goda polisen” åt Israel, medan Harris, som personligen valdes av judiska miljardärer att vara Bidens vicepresidentkandidat, är en uttalat sionistisk hök som har hållit hemliga möten med AIPAC. Många politiska åtgärder som Donald Trump har inlett – en av de mest Israelvänliga presidenterna i amerikansk historia – förväntas fortsätta under den nya regimen.

Denna artikel publicerades ursprungligen på National Justice. Översatt med tillstånd.


  • Publicerad:
    2020-11-20 12:00