KOMMANDE INTERVJUSERIE. Det förefaller kanske en smula udda att frågan ställs av en kvinna som arbetar aktivt för kampen. Men jag frågade faktiskt mig själv detsamma för en tid sedan. Behövs det även ett kvinnligt engagemang och kan det gynna saken som sådan?
Det har dividerats vilt kring detta under åren och vi ser både de som är för och emot. Frågan vi alla borde ställa oss är om vi i det långa loppet tjänar på att även kvinnor är införstådda i vårt folks kritiska läge och själva engagerar sig i vår rasliga frigörelse? Svaret är så klart ja. Ett rungande stort jäkla JA! Självklart behövs även vi kvinnor. Jag har själv varit aktiv i ungefär tio år och en av de viktigaste sakerna för mig har varit att bana väg för fler kvinnliga förmågor inom den nationella rörelsen. Från första stund har jag känt att det är oerhört viktigt att även kvinnor vaknar upp ur dvalan och börjar kämpa sida vid sida av männen. Tyvärr har jag under årens lopp stött på många, både män och kvinnor, som ansett att kvinnor inte ska ha direkt med kampen att göra. Man har menat att en kvinna ska vara skyddad, anonym och näst intill avskärmad från strävan mot segern.
Jag hävdar utifrån nationalsocialistiska principer att man och kvinna i grunden är olika och anpassade att göra olika saker. Jag menar även att män och kvinnor behöver vara varandras stöttepelare och att de tillsammans utgör ett starkare motstånd än var för sig. Med det i bakhuvudet blir det rent förkastligt att inte uppmuntra kvinnor att med sina unika förmågor vara en del av kamparbetet. Jag är övertygad om att vi når segern fortare desto fler vi rekryterar. Kan vi då förlita oss på både kvinnliga som manliga kämpar så har vi kommit långt.
Genom åren har jag träffat åtskilliga kvinnor i olika åldrar som mycket väl hade kunnat bidra med en hel del. Vissa av dessa kvinnor har haft män som varit aktiva medan andra varit utan manligt sällskap. Tyvärr är det många gånger mannen som medvetet eller omedvetet får kvinnan att förbli passiv. Varför det är på det sättet kan bero på en massa olika saker. Ett högst tänkbart scenario är att mannen rent instinktivt vill beskydda kvinnan han älskar från fara, vilket i sig är helt naturligt. Vad jag hade velat vore att dessa män tog och funderade en stund över vad ett kvinnligt engagemang skulle kunna innebära i praktiken. Måste det verkligen vara förenat med fara? Och om ja, vilka faror kommer vi alla istället få utstå om vi inte väljer att kämpa?
Valet borde vara ganska enkelt men med handen på hjärtat så är det kanske inte alltid det. Jag har full förståelse för att kvinnor håller sig lite mer i bakgrunden. Inte heller säger jag något om det. Det finns många olika saker man kan göra för att vara delaktig utan att för den sakens skull behöva vara ett ”ansikte utåt”. Man kanske kan hjälpa till vid större tillställningar såsom föredrag, demonstrationer eller aktivistdagar. Förutom dessa evenemang, som såklart kräver fler engagerade, kan man kontakta närmaste gruppchef och fråga inom vilka områden det behövs folk. Det är viktigt att poängtera att det såklart är guld värt om man kan lägga en massa tid på kampen. Men för alla fungerar inte det och då ska man inte förringa sin egen möjliga insats. ”Många bäckar små”, brukar man ju säga och det stämmer verkligen. Alla som kan bidra med något borde sannerligen göra det också. Vare sig de är män eller kvinnor, åldringar eller tonåringar.
Inte sällan ifrågasätts vi av meningsmotståndare. Febrilt söker de ge sken av att det överhuvudtaget inte finns några nationellt sinnade kvinnor. Att de här ”idéerna” endast lockar missnöjda och aggressiva unga män. Vi vet såklart att de påståendena inte stämmer. Visst är det fler män men kvinnorna finns där och jag med flera hoppas att de ska bli fler. Inom kort kommer därför Nordfront att publicera ett antal intervjuer med några kvinnor som tagit steget fullt ut och valt att bli aktivister. Där kommer ni läsare att få ta del av deras erfarenheter. En unik inblick i den kvinnliga delen av kampen som jag inte tycker att ni ska missa!
Jag vill se fler kvinnor som utifrån sina livssituationer gör kampen till en del av livet! Jag vill att fler kvinnor ska känna sig manade att hjälpa till och skapa en hållbar framtid för våra unga generationer, för våra barn och barnbarn.
Hoppa till huvudinnehåll
