Två dödsfall som inte fått stor uppmärksamhet inträffade i början av sommaren. En man hittades död i Polen och en kvinna sades ha begått självmord i Tyskland. Det finns inga direkta kopplingar mellan de två, förutom det faktum att de skaffat sig mäktiga fiender och sa sådant som inte får sägas.

Den polske revisionisten
Dariusz Ratajczak var professor och revisionist. Han dömdes år 2002 av en polsk domstol för att han hävdade att de påstådda massmorden i Auschwitz-Birkenau omöjligen kunde ha skett. Redan 1999 stängdes han av från sin tjänst då åklagare inlett en förundersökning rörande professorns bok ”Farliga teman”. Sedan domen hade Ratajczak svårt att finna arbete i Polen och uppgifter gjorde gällande att han tänkte ta sig till Holland eller Belgien.


Revisionisten och professorn Dariusz Ratajczak.

Dit kom han aldrig. Den 11 juni hittades Dariusz Ratajczak död i sin bil på en parkeringsplats utanför ett köpcenter i staden Opole. Enligt polisen var kroppen i sådant dåligt skick att professor Ratajczak måste ha varit död i minst två veckor samt att inga misstankar om brott fanns. Obduktionen påvisade inte att något våld orsakat dödsfallet.

Vakterna vid köpcentret hävdade dock att bilen inte stod parkerad på platsen förrän den 11 juni, samma dag som man hittade Dariusz Ratajczak. Hur bilen kördes till platsen av en sedan två veckor död person, som återfanns i baksätet, kvarstår att reda ut.

Professor Dariusz Ratajczak blev 48 år och efterlämnar en son och en dotter.

Den tyska domaren
Kirsten Heisig var domare i Berlin. Hon var allmänt känd för sin frispråkighet, i synnerhet gent emot de styrandes bristande insikt när det gäller den verkliga situationen i Tyskland och hon drog sig inte för att kritisera vissa etniska gruppers ansvar för ungdomskriminaliteten. Ofta sågs hon i media där hon förklarade att rädslan för att kallas rasist och behovet av att vara politiskt korrekt hindrade politiker från att agera.


Domaren och samhällskritikern Kirsten Heisig.

Hon vann även popularitet genom att förespråka att domstolsbeslut och straff skall utdelas inom två veckor samt att handläggningstiderna för ungdomsbrottslingar skulle förkortas. Straffen för ungdomsbrottslingar såg Heisig som för ringa och använde sin domstol för att ändra på det.

Till sist tröttnade domare Heisig och beslöt sig för att skriva en bok om den verklighet hon upplevt, med asylsökande som uppger identiska historier samt hur barn och ungdomar transporteras till Tyskland för att direkt organiseras i kriminella gäng.

Kirsten Heisig var inte rasist eller ens främlingsfientlig och det var uppenbart att mycket av hennes arbete gick ut på att hjälpa invandrarungdomar så att de inte skulle hamna i kriminalitet. Men likväl skaffade hon sig många fiender inom etablissemanget på grund av sin frispråkighet och ärlighet.

Den 28 juni lämnade domare Heisig in de sista ändringarna i sin bok till förlaget. Sedan försvann hon. Fem dagar senare dök hon upp igen, död i en skog nära Heiligensee. Enligt polisen begick hon självmord. Man fann inget självmordsbrev och ingen har heller kunnat lämna en tillfredställande förklaring till varför domare Heisig skulle vilja dö.

Mord, naturlig död eller självmord
Skulle det kunna vara mord i båda ovanstående fall? Finns det några hållbara teorier? I professor Dariusz Ratajczak fall skulle det kunna handla om hämnd och statuerande av exempel. Det finns en viss stat i världen med en väl utvecklad underrättelsetjänst som under årtionden använd lönnmord som metod just för dessa två syften – hämnd och statuerande av exempel. Speciellt känsligt är ämnet ”förintelsen” och det skulle kunna vara så att ett lätt offer, som en utstött och hemlös professor, lämpade sig alldeles utmärkt. Utan egentlig risk kan man sända ett budskap till alla som har fräckheten att kräva öppenhet inom historieforskningen; så kan det gå!

Vad gäller domare Heisig kan man tänka sig att det hela skulle kunna handla om en ohelig allians mellan krafter som fruktade hennes inflytande i debatten (med tanke på att rasistanklagelserna föll platt mot henne) och kriminella gäng som såg henne som ett allvarligt hot mot sin verksamhet. Inte heller sådana ”allianser” är särskilt ovanliga historiskt sett.

Det naturligtvis även handla om olycksändelser, naturlig död eller självmord. Etablissemanget och de rättsvårdande instanserna har i alla fall bestämt att det är så det ligger till.

  • Publicerad:
    2010-08-07 00:00