KOMMENTAR • Drottning Elizabeth II firade nyligen 70 år på tronen. Nordfront delar inte rojalisternas glädje.

I början av juni firades Drottning Elizabeth II:s platinajubileum i Storbritannien, vilket innebär att 70 år har passerat sedan hennes kröning. Nordfront delar inte glädjen hos världens rojalister.

Drottning Elizabeths kröning

En intressant detalj är att den första bestigningen av Mount Everest tog plats ett par dagar innan Drottning Elizabeths kröningsceremoni. Den legendariska nyzeeländaren Sir Edmund Hillary och hans klättringspartner Sherpa Tenzing Norgay nådde den nästan 9000 meter höga toppen den 29 maj 1953. Det sägs att ledaren för expeditionen, Överste John Hunt lade mycket energi för att expeditionen skulle avklaras innan kröningen och uppvisa triumfen som en gåva till den nya drottningen. Klättrarna hade bergens gudar och vädret på sin sida, och lyckades med expeditionen i tid. Detta meddelande transporterades under stor sekretess till England och annonserades inför en smickrad och nöjd drottning. Den här typen av heroiska och orädda män omringade drottningen när hon kröntes. Dem, och deras anda har sedan länge förtvinat och Elizabeth II njöt istället av Sir Elton Johns hysteriska röst, när han sjöng under veckans firande.

Drottning Elizabeth II är en symbolisk, nästan odödlig karaktär som har dominerat den globala kungliga världen sedan 1953. Hon är den brittiska monarken som regerat längst och den statschef som suttit längst, och inte bara av England. Hennes styre innefattar även Skottland och Wales, men även Kanada, Australien, Nya Zeeland och några fler mindre stater som ingår i det brittiska samväldet, resterna av det en gång så mäktiga brittiska imperiet ”där solen aldrig går ned”.

Fram till 70-talet innefattade detta även Sydafrika, Pakistan och Sri Lanka. Uppenbarligen är drottningens politiska makt begränsad, men hennes roll och hennes status är inte betydelselös.

Den brittiska monarkin är den mäktigaste i världen och står fortfarande stark, trots de radikala förändringar vi har sett sedan andra världskriget, samtidigt som drottningen av England åtnjuter en nästintill orubblig popularitet.

Vi kan däremot undra hur hennes majestät känner sig när hon ser tillbaka på dessa, minst sagt, turbulenta 70 åren. Är hon nöjd över sitt arbete? Har hon stolt och effektivt burit facklan som hennes förfäder gav henne? Har hon förkroppsligat de bästa kvalitéerna hos sitt folk? Har hon skyddat nationen? Kommer hon att lämna efter sig ett arv så väldigt och starkt som hon fick ta emot den andra juni 1953?

Vi undrar om hon reflekterar över dessa frågor när hon spatserar genom Buckingham Palaces korridorer och möter de orädda och skoningslösa blickarna i porträtten av tidigare kungar och drottningar som byggde det brittiska imperiet. Känner hon sig lika värdig som dem?

Drottning Elizabeth II har svikit sitt land, sitt folk och sina förfäder. Under hennes 70 år som monark har inte bara det brittiska imperiet minskat, försvagats och krympt, och Storbritannien har blivit en satellitstat åt sin ex-koloni (USA), men viktigast av allt, en tredjedel av hennes folk har bytts ut mot afrikaner, asiater och andra utomeuropéer. Om hon är ”tursam nog” och lever ytterligare 30 år kan hon faktiskt få bevittna när den sista brittiska bebisen föds.

Skulden är inte bara hennes förstås. Hon har aldrig haft någon makt att stoppa den här utvecklingen, även om hon skulle vilja det. Hon är däremot den enda personen med officiell politisk auktoritet som fortfarande sitter vid makten idag, som från toppen av den sociala hierarkin – och nästan redan från början – har beskådat den främmande koloniseringen av Storbritannien och utbytet av hennes befolkning mot en mångraslig flodvåg av icke-vita.

Det stora folkutbytet av britter inledes ungefär samtidigt som hennes kröning och följde henne genom hela hennes karriär, vilket gör Drottning Elizabeth II till en symbol för dessa, bokstavligen, mörka tider.

Vi hoppas att de vita britter som stolt viftar Union Jack framför den flinande drottningen omvärderar detta och tänker över deras lojalitet mot monarken som har svikit dem. Nordfront deltar i varje fall inte i firandet av drottningens platinajubileum.