Här skriver en av organisationens aktivister om nationaldagsaktiviteterna i Skellefteå.

På fredagen samlades aktivister från Svenska motståndsrörelsen i Sundsvall för att gemensamt åka till nationaldagsfirandet i Skellefteå. Stämningen var på topp och en del propaganda sattes upp i Sundsvall innan vi fick oss lite sömn på Norrlandsnästets kansli samt hos en lokal aktivist. Kl. 04.00 ljöd signalen för uppstigning och alla gjorde sig klara för att hämta upp de aktivister som inte sovit på kansliet.

När vi anländer för att hämta upp de andra aktivisterna så möts vi av totalt 5 polisbilar som är på plats för att kolla upp oss, detta med hänvisning till PL20A (PL = polislagen), detta är dock inget som kan bryta vårt goda humör inför dagens stundande firande och aktiviteter. Glada skratt hörs allt medan polisen blir mer och mer frustrerad. Efter ca 30 minuter är dock polisen klar med sitt ”arbete” och samtliga kan ge sig av mot Skellefteå. Resan fortlöper utan problem och bilarna parkeras. Sedan beger vi oss till samlingsplatsen för att möta upp de lokala och tillresta patrioterna. På platsen väntar givetvis polisen, samt dialogpolisen Sara. Efter ett kort samtal med polisen så beger vi oss mot platsen för aktiviteten.

När vi kommer fram börjar deltagarna sprida ut sig för att sälja tidningen samt dela ut flygblad, till en början går allt väl – ända tills att den skränande pöbeln (läs: norrland mot rasism) gör sitt yttersta för att störa och provocera. Till en början väljer vi att ignorera skocken, men till slut blir situationen ohållbar och beslut tas om att agera. Det är i de här mindre sammandrabbningarna som polisen råkar hamna emellan, vilket är olyckligt men tyvärr nödvändigt då Svenska motståndsrörelsen inte kan acceptera attacker på någon av deltagarna, en av organisationens aktivister omhändertas av polisen.

Efter en timme och trettio minuter är det dags att bege sig mot platsen för kvällens firande. Men innan vi går så tackas Skellefteåborna för att man fått låna gatorna samt att den tillresta skränpöbeln belönas med en applåd för de ”fina” talkörer de hållit, även om inte ett enda av deras löften infriats.

På väg mot bilarna slår polisen följe med oss, trots att vi vänligt avböjt deras sällskap. Under den korta promenaden till bilarna så samtalar chefen för Motståndsrörelsen i Norrland med polisen för att få klarhet i eventuella ytterligare polisiära arrangemang, samtalet löper väl ut och polisen förklarar att de tycker aktivisterna uppfört sig förhållandevis väl under rådande omständigheter. Den stämning som ibland var hätsk mellan poliser och aktivister under aktionen fanns inte kvar under promenaden. Väl vid bilarna gör vi oss i ordning för att åka vidare medan vi väntar på att den omhändertagna aktivisten ska släppas. Efter ett litet tag dyker en polisbil upp innehållande vår kamrat, precis som man kommit överens om i förhandlingar. Därefter beger vi oss mot Ostvik för fira.

Efter dagens stundtals kaotiska aktivitet var det dags för firande i segerns tecken, alla var på sitt bästa humör när vi kom fram till Ostvik och Byahuset, platsen för kvällens stundande batalj. Snabbt började förberedelserna komma igång då alla var hungriga som vargar. Efter en kort stund spred sig en doft av grillat kött över gården och kämparna – både lokala och tillresta – tog för sig av maten. Det serverades helstekt fläskfilé med hemgjord potatissallad. Omsider, när alla ätit sig mätta, tog Henrik Pihlström scenen i besittning och spelade medan 5-kampen gjordes i ordning.

Snart ropades det ut att lagen skulle göra sig i ordning för att tävla om vandringspriset – Nationaldagskämpen, man kunde snabbt känna att lagen var ”taggade” och att ingen nåd skulle ges sina medtävlande. Efter den första grenen, som var yxkastning, var det relativt jämnt poängmässigt mellan lagen och så såg det ut fram tills att man stod inför grenen ”laglöst-land”. Nu kändes det i luften att ingen skulle låta de andra vinna, och Kristian Nordvall gav sitt yttersta vilket även resulterade i att han fullständigt utklassade de andra lagen, allt under våldsamma skratt och pådrivande rop. Inför den sista grenen som var spikslagning stod det mellan två lag – Katrineholm och Sundsvall, dessa hade exakt samma poäng. Men endast ett lag kunde gå segrande ur 5-kampen, och den här gången stod Sundsvalls-gruppen som slutgiltiga segrare. Stolta som tuppar stegade Sundsvallarna iväg för att hämta sitt pris och de lovade följande. ”Det här priset lämnar aldrig Sundsvall”. Något sådant kunde givetvis inte accepteras av de andra deltagarna som lovade att åka hem med priset nästa år. Inte ett lätt löfte att hålla för Sundsvall.

När segrarna krönts tog Pihlström åter scenen i besittning och musik spelades medan deltagarna satte sig för att samtala med varandra. Efter ett tag tog en lokal musiker över scenen fram tills att det var tid för tal av Kristian Nordvall. Talet behandlade vikten av organisering samt hur Svenska motståndsrörelsen ser sunda nationella som sina vänner. Efter ett tal som inte lämnat någon utan tankar inför framtiden blev stämningen uppsluppen till den grad att några sponta tals höll. Sedan var det dags för ytterligare musik, den här gången så spelade en av våra besökande Tyska vänner, något som var mycket uppskattat av alla närvarande. Under hela firandet så kom allt fler lokala patrioter till Byahuset, totalt deltog ett 60-tal personer. Medan alla gick runt och pratade med varandra så såldes material från Kampboden där Magnus Södermans bok givetvis fanns med och ett flertal exemplar såldes. Innan kvällen avslutades så bjöds det på kokt korv – för vilket firande är komplett utan kokt korv som ”nattamat”? Deltagarna drog sig tillbaka och snart hördes snarkningar från alla delar av Byahuset. Nationaldagsfirandet var till ända.

(Kommer att uppdateras med bilder.)

• Publicerad:
  2009-06-14 00:00