Kring de större tillställningar som Motståndsrörelsen arrangerar eller deltar på brukar Nationellt Motstånd låta en aktivist skriva en personlig betraktelse om vad han eller hon varit med om. Denna gång har vi överlåtit denna uppgift åt en relativt ny aktivist med nya perspektiv och utgångspunkter.

Som nybliven aktivist i Motståndsrörelsen så vill jag här att ge min skildring av den gångna aktivisthelgen.

Det var en helt klart givande och välfylld helg och vart jag ska börja någonstans för att i ord rättfärdiga den gemytliga aktivisthelgen känns riktigt svårt. Vi tar det väl helt enkelt från början.

I bilen på vägen upp så började jag fundera och kände mig faktiskt, för att vara fullkomligt ärlig, lite nervös. Ty även om jag mången gång tidigare besökt liknande tillställningar från andra grupperingar så var detta den första aktiviteten av sitt slag som jag deltar på för organisationen.

Hur skulle upplägget vara? Skulle jag som nyansluten känna mig väldigt utanför? Vad förväntades utav mig som deltagare?

Redan första kvällen så uppenbarade det sig för mig att det knappast skulle vara några bekymmer med någon av mina funderingar utan snabbt insåg jag att det knappast lider någon nöd på vare sig kamratskap eller organiseringsförmåga i Motståndsrörelsen. Redan mycket tidigt under helgen fick jag flera nya vänner och när helgen vart över så hade jag diskuterat och pratat med majoriteten av deltagarna utan att det någon endaste gång kändes krystat eller tillgjort.

Inträdet hade satts till 200kr och jag må sannerligen säga att vi deltagare fick god valuta för pengarna. Lokalen var mycket väl anpassad till ändamålet med lagom stora rum för övernattning och hemlagad mat av hög kvalité bjöds det på flera gånger om dagen av den hängivna kökspersonalen och det fanns mycket gott om det goda, så ingen behövde gå hungrig från borden eller skämmas för att ta en andra gång.

God mat och kamratskap i all ära, men huvudsyftet med aktivisthelgen var dock att genom föredrag av inte mindre än sju talare från tre olika nationaliteter, belysa ämnet; nationalsocialism som världsåskådning och politik.

Ett otroligt intressant tema och faktiskt unikt för den svenska nationella rörelsen i modern tid. Den sanna nationalsocialismen går inte att bygga om till simpel realpolitik utan är och kommer alltid att vara så mycket mer än vad som ryms i ett partiprogram. Nationalsocialism är också de oföränderliga eviga naturlagarna och en blodslänk som blott döden för vårt folk kan bryta, emellan våra förfäder och det förflutna till framtiden och våra efterkommande.

Nationalsocialism är självklart realistiskt realpolitik, i högsta grad, men det är också så mycket mer. Spiritualism och andlighet. En världsåskådning!

Detta ämne lyckades flera utav talarna upplysa kring på ett mycket bra sätt och samtliga föredrag manade till såväl eftertanke som nyttiga tips att ta med sig ut i det vardagliga kamparbetet samt gav själen och kamplågan en nytändning i alla deltagare.

Samtliga föredrag höll mycket hög klass och de stående ovationerna till flera utav dem har sällan känts mer spontana och ärliga, men de som särskilt lyckades beröra var Klas Lunds imponerande genomgång av Motståndsrörelsens långsiktiga mål och ideologiska bas, Magnus Södermans otroligt retoriskt skickliga brandtal, Pär Öbergs detaljerade redogörelse om justitiemordet på Niklas Frost samt Paulinas fantastiska föredrag kring familjen och hur man som nationalsocialist bäst lyckas hålla sina barn borta från systemets indoktrinering.
Det sistnämnda var sannerligen något utöver det ordinära och något jag aldrig tidigare upplevt under alla mina år som nationalsocialistisk aktivist, nämligen en kvinnlig talare som lyckades beröra, få en att tänka till och få en att brinna starkare än någon annan specifik upplevelse under hela helgen. Vilken kvinna! Paulina är en sann förebild för alla ariska kvinnor, inte bara i Sverige, utan världen över!

Förutom föredragen så underhöll Henrik Pihlström som trubadur med sin sköna stämma och välskrivna texter. Trots, eller kanske snarare på grund utav, Organisationens totalförbud mot alkohol under aktivisthelgen så varvades politiska diskussioner med flera goda skratt när man under hela helgen bekantade sig med deltagarna långt in på småtimmarna.

En sak till som måste nämnas innan jag avrundar denna betraktelse är Manfred Roeders närvaro. Bara att vistas i samma lokal som denne gamle kämpe som med vapen i hand försvarade Berlin från kommunisterna under ragnarök 1945 och sedan fortsatt sin kamp sedan dess för att frambringa nationalsocialismen, ger en kampmotivation så det räcker för en mycket lång tid framöver.

Jag personligen, men jag vet också att jag med säkerhet talar för i stort sett samtliga besökare, är mycket nöjd med helgen som helhet. Den var faktiskt till och med en bra bit över förväntan för egen del.

Även om jag visste att jag gjort rätt som valt Motståndsrörelsen redan tidigare så måste jag säga att efter denna helg så är jag övertygad till tusen. Jag är nu med stolthet en del utav Sveriges framtid.

Hell Svenska motståndsrörelsen!
Hell Seger!

Av Simon Lindberg

Läs även Aktivistdagarna, oktober 2009 (Av: Redaktionen).

  • Publicerad:
    2009-10-31 00:00