INSÄNDARE • Tommy skriver i den här ”konspirationskrönikan” om en fabrik med stora problem.

Insändare

Det här är en insändare. Åsikterna som framförs i insändaren behöver inte nödvändigtvis fullt ut delas av Nordfront-redaktionen.

Vill du som läsare av Nordfront tycka till om något i en insändare? Skicka då insändaren till redaktionen@nordfront.se

Tänk dig att du har en fabrik. Du har 100 anställda i fabriken och fabriken är uppdelad i 10 olika avdelningar med 10 personer i varje avdelning.

En avdelning på fabriken producerar mat som mättar allas magar på fabriken.

En annan avdelning ansvarar för produktion och distribution av energi (olja, gas, el, kol, bensin) till fabrikens alla avdelningar.

En tredje avdelning ansvarar för att transportsystem och kommunikation fungerar mellan avdelningarna.

Dessa tre avdelningar är beroende av varandra för att alla på fabriken ska kunna leva.

Ingen mat kommer om inte transporter eller energi finns. Ingen transport kommer om inte mat eller energi finns. Ingen energi produceras om inte mat eller transporter finns.

Det finns också en ekonomiavdelning på fabriken som ansvarar för att betalsystemet fungerar när avdelningarna sinsemellan byter varor och tjänster, samt att allt måste drivas med vinst för att motivationen ska finnas till att driva fabriken. Ingen lön/vinst = fabriken och produktion stannar upp.

Övriga avdelningar producerar annat som människorna på din fabrik mer eller mindre behöver.

Plötsligt bryter ett elakt virus ut. För att rädda fabriken från att bli helt smittad stänger du ner transportsystemet för att minska spridningsrisken mellan avdelningarna. Du kräver också tester på varje avdelning och vid minsta misstanke ska delar av, eller hela avdelningen stängas ner. Folk som hostar ska hålla sig hemma. Samma regler gäller i hela fabriken.

Resultatet blir att endast begränsat med mat produceras, begränsat med transporter utförs och begränsat med energi till avdelningarna tillförs.

Plötsligt finns nu bara mat att fördela till 70 personer och energi till 7 avdelningar (om de är i full produktion) och transportsektorn går nu på lågvarv.

Transportsystemet vet heller inte riktigt till vem eller vilka de ska transportera då de inte riktigt hinner med att ha koll på vilken eller vilka avdelningar som släcker ner.

En del transporter går till maskineri som släckts ner pga elbrist och andra transporter slår fel för att inte chaufförerna äter den medicin som krävs och därmed stängs ute från sina uppdrag och stora depåutrymmen stänger ner för att begränsa smitta, vilket skapar stora ”proppar” i leveranskedjorna.

Fabriken börjar få stora problem.

Nu börjar du se uppror och oroligheter på fabriken. De finns 30 arbetare som inte fått mat och de börjar ge sig på sina avdelningschefer som i sin tur gör allt för att inte bli lynchad av den hungriga mobben. Han behöver mat och pengar till fotfolket , energi till avdelningen och transporter så han kan få snurr på hjulen igen. Annars ligger han jävligt risigt till.

Det är din fabrik det handlar om och eftersom du kontrollerar ekonomin ger du ekonomiavdelningen order att trycka pengar att dela ut till de värst drabbade avdelningarna för att förhindra att avdelningen helt kollapsar och på så vis äventyrar hela fabriken.

Pengar som nu har tryckts använder avdelningschefen för att lugna fotfolket. Mat på bordet och energi (olja, gas, kol) för att få igång en liten del av maskineriet igen. Hosta och restriktioner härjar fortfarande så transportsektorn ligger mycket lågt och någon direkt vinst är ännu inte möjlig. Men du döljer detta genom att använda en del av de nytryckta pengar du fått och slussar in dessa i aktieköp och på fabrikens börsskärm syns än en gång att din avdelning går bra.

Resultatet blir att nu går en annan avdelning på knäna. Det produceras ju fortfarande bara mat till 70 personer och energitillgången är fortfarande kraftigt begränsad. Mat och energi har bara flyttats från ett ställe till ett annat för att den senast drabbade avdelningschefen kunde betala mera. Så nu hotas istället en annan avdelningschef att bli lynchad av den egna mobben. Det blir ju inte mer produktion bara för att man trycker och delar ut pengar när systemet är låst på grund av hosta.

Du som fabrikschef är fortfarande paniskt rädd (om du inte har ett annat syfte) för den osynlige lille fienden som sprider hostan i fabriken. Du fortsätter att hålla produktion och transport nere med restriktioner.

I avdelningschefernas personalrum börjar nu stämningen hetta till. Ingen vill ju bli lynchad av fotfolket på sin avdelning.

Många fabrikschefer börjar inse att kommande år blir riktigt kritiska. Larmrapporter sprids att avdelningen som producerar näring till matproduktionen i stort sätt ligger nere pga energibrist, vilket kommer att resultera i ännu mindre mat de näst kommande åren och nödslakt pågår i omfattande skala i brist på djurfoder. Ovanpå det har stora delar av fabriken haft katastrofala skördeår, omfattande svinpest och nedstängda hönserier pga sjukdomar. Kalkyler visar att maten långt ifrån kommer att räcka till alla avdelningar.

Personalchefer börjar alliera sig med varandra, och se med vilka avdelningar har man bäst chans att överleva. Det ser inte alls bra ut.

Det tisslas och tasslas allt mer i varje skrymsle och försvarsstrategier börjar läggas upp för att försvara sin avdelning.

Som fabrikschef ser du vad som pågår. Men allt du gör är att trycka mera pengar som du delar ut i försök att bromsa en total katastrof. Börserna stiger i samma takt som avdelningar stänger ner sina maskiner och allt fler går hungriga. Men på fabrikens gemensamma börsskärm ser allt bra ut. Det håller folket till viss del lugna. ”Det blir bättre tider” säger de, ”snart är det över”.

Men avdelningscheferna ser att hela fabriken är på väg mot en total kollaps. Störningar i leveranskedjorna förvärras för var dag och i korridorerna skvallras det om allt fler uppretade människor på de olika avdelningarna.

Avdelningscheferna gör sitt yttersta för att hålla folket på sin avdelning ovetandes om den oro och aggression som växer, de vill ju inte riskera lynchning av den egna mobben.

På ett par avdelningar har det gått så långt att avdelningscheferna försöker rädda sitt eget skinn genom att så splitt i gruppen och bussa grupperna mot varandra för att på så vis rädda sig själv.

De pekar med hela handen mot en liten grupp som inte vill ta sin hostmedicin och beskyller dem för allt som händer och säger rent ut : ”Kan vi ha sådana människor på vår avdelning?” (Macron Frankrike, Trudeau Kanada)

De mest resursstarka avdelningscheferna går nu samman för att försvara sin egen avdelning och i det långa loppet sitt eget skinn. De har räknat ut att fabriken inte har tillräckligt med mat och energi till 100 personer och till att driva 10 avdelningar. Fabriken är redan nere på 70% och prognosen pekar ner mot mindre än 50% för kommande år. Samtidigt visar fabrikschefen ingen vilja på att öppna upp, tvärtom. Mera restriktioner, mera ”Lockdown”.

Läget börjar nu bli allvarligt. Det gäller att rusta sig till tänderna om man ska överleva. Detta är ett faktum viskas det. Det kommer att bli en kamp om överlevnad och fabriken som den ser ut i dag kommer inte att existera länge till om detta får fortgå. Vad finns att göra?

Du som fabrikschef sitter och tittar på din monitor och ser allt detta hända.

Varför låter du det fortgå?

Allt du gör är att införa fler restriktioner, trycka mera pengar och tala om en blomstrande framtid för mänskligheten som du döpt till ”Agenda 2030”.

Svaret är enkelt.

Som fabrikschef vet du att din (oljedrivna) fabrik slukar mer resurser än vad fabriken klarar av att producera.

Om människor ska kunna leva i fabriken behövs det en ny modernare fabrik som inte är lika resurskrävande och som bebos av ”människor” som inte hela tiden kräver och ropar efter mer.

Du vet att den oljedrivna fabriken som har byggts upp under hundra år nu rasar samman och det finns ingenting som kan rädda den.

Folket på fabriksgolvet ville hela tiden ha mer och mer. Affärsmän och entreprenörer såg hela tiden möjligheter, gav folket vad de hungrade efter. En bil, två bilar och billig mat i överflöd.

Folket levde i en guldålder och pigga affärsmän tjänade massor med pengar. Fler munnar kunde födas och mättas. Hade folk inte pengar kunde ta låna som skulle ta livstider att betala tillbaka.

Antalet människor steg från 3- till nära 8 miljarder under denna oljedrivna era. En gigantisk siffra på otroligt kort tid.

Nu är det ”Game Over”.

Resurserna räcker inte längre till att driva denna ”8-miljardermänniskoindustri”. Fabriken släcker ner. Avdelningschefer samlar sig för att ”rädda det som räddas kan”.

Den Ryska avdelningen ser ut att ha gått ihop med den Kinesiska avdelningen. Ryska krigsskepp positionerar sig i Östersjön medan ”Avdelning Nato” nu tar upp skepp i Ishavet nära Ryska baser. Svenskar positionerar sig på Gotland och i Kinesiska sjön ökar spänningen allt mer.

Spänningar i Mellanöstern skapas runt Irans olja och värdefulla mineraler finns i det sargade Afghanistan. Nu gäller det att roffa åt sig.

Cyberattack i Ukraina får stort nyhetsutrymme och i avdelning Sverige riktas undertonerna mot avdelning Ryssland.

Du som fabrikschef har länge deklarerat att cyberattacker kommer att sprida sig över hela fabriken och dina avdelningschefer har förmedlat denna varning till folket på fabriksgolvet så de är förberedda på att saker kan komma.

I avdelning Sverige ska folket ha 72-timmars förberedelse och avdelningschef Stefan Löfven smet ut genom bakdörren i rädsla för att i framtiden bli offer för lynchmobben. Ett klokt val av Stefan som i grund och botten är en snäll människa.

Folk globalt är fortfarande långt ifrån beredda på att hela fabriken är på väg att rasa samman. De stirrar på börsskärmen och lyssnar på sina chefer som gör allt för att dölja hur illa ställt det är med fabriken. Cheferna kämpar tappert med att klä sin egen avdelning i vackra färger. Gärna i bögaktiga regnbågsfärger när könslösa får bestämma.

Under raset kommer alla att skylla på alla. Men det som sker är naturens gång.

Vår civilisation byggdes upp runt oljan och gav oss välstånd och byggdes upp i ett ”Globalt nätverk”.

Nu har denna oljedrivna civilisation nått vägs ände.

Civilisationen går under på precis samma sätt som tidigare civilisationer gått under. För lite resurser till allt för många människor. Detta händer även i djurvärlden.

Hur många som kommer att begravas under rasmassorna i ”det stora Fabriksraset” är svårt att sia om.

Men tänk dig att större delen av världens befolkning nu befinner sig i en dåligt byggd skyskrapa. De är fullt upptagna med sina iPods under tiden som spänningarna i marken under huset stiger allt mer och som oundvikligen kommer att leda till en kraftig jordbävning. Resten kan du räkna ut själv.

Kanske enklare att se vilka avdelningar som kommer att klarar sig bäst.

Själv skulle jag nog sätta en slant på den Ryska avdelningen och möjligen den Kinesiska. De har en hel del resurser som de producerade till de övriga avdelningarna även om den Kinesiska avdelningen haft stora skördeproblem på grund av återkommande översvämningar och aldrig tidigare i historien importerat så mycket mat som de nu gjort.

Den Europeiska och den Amerikanska avdelningen ser ut att ha för stora inbördes konflikter för att kunna hantera någon större stressrelaterad kris. Med för lite mat, lite energi och inre stridigheter som består av grupperingar med vitt skilda värdesystem är dessa avdelningar i stort sett dödsdömda.

Som fabrikschef har du hela tiden bara haft ett alternativ. Stänga fabriken och försöka att öppna en ny mer ”resurssnål” fabrik.

Om du som fabrikschef existerar eller inte saknar betydelse.

Resurserna räcker inte till att driva den oljedrivna fabrik som av mänskligheten har byggts upp under de senaste 100 åren.

”World Economic Forum” deklarerar nu öppet den nya fabriken som till stora delar ska drivas med robotar och Artificiell Intelligens. Robotar och AI kräver ingen mat, lite energi, ingen vila, ingen lön och kan jobba 24 timmar/dygn.

6 meter höga monument är resta i Georgia ”Georgia Guidestone”. Där är framtida levnadsregler inristat på 7 olika språk och överst nämns en balanserad folkmängd på 500 miljoner över hela jorden. Det är en reducering av befolkningen med över 90% från dagens nära 8 miljarder. (Det påminner om när 97 % av hästbeståndet slaktades världen över för att ge plats till förbränningsmotorerna.)

Man vet inte vem som har rest monumentet ”Georgia Guidestone”. Det är anonymt men undertecknat en ”R.C. Christian” (Rosenkreutzarna är nog den bästa gissningen hittills och de tillhör eliten).

Även om det är, som jag nämner i denna ”Konspirationskrönika”, att det inte finns någon ”Fabrikschef”, så måste jag ändå säga att den ”kostym” som fabrikschefen i denna berättelse bär, sitter som skräddarsydd över WHO:s, Riksbankernas och World Economic Forums axlar. Ingen av dessa tre är bundet till något särskilt land. De agerar globalt.

WHO stängde ner transportsystemet och reducerade produktionen i fabriken.

Riksbankerna har fått med BIS och Fed:s direktiv, tillåtelse att trycka ut de nödvändiga pengar ur tomma intet som behövs för att (för stunden) ”mätta” fotfolket samt hålla börskärmen på en ”lysande nivå”. (James Richard gjorde jämförelsen om tre soldater som satt i ett granathål och lät en vattenflaska cirkulera. En mun i taget. Men det kommer en stund då sista droppen är urdrucken.)

Och till sist:

World Economic Forum, som av FN har fått mandatet att leda oss in till den nya, mindre resurskrävande ”fabriken”, en resa som går under namnet Agenda 2030, där löften ges om att inte en enda robot ska behöva gå hungrig.

Ingen av dessa tre organisationer är knutet till någon specifik avdelning (land).

Men de har mandatet att agera som ”Fabrikschef”.

Dela gärna denna konspirationskrönika till folk om ni vill…

— Tommy