I början av augusti 2012 fick vi beskedet att Juuso Tahvanainen ersatt Henrik Holappa som ledare för Finska motståndsrörelsen. Nu har det gått lite mer än ett år sedan dess och därför har jag valt att ta kontakt med Tahvanainen för att ställa några frågor om det gångna året, hans ledarskap och kamparbetet i Finland.

Hej Juuso! Hur står allt till med dig?
Hej! Tackar som frågar, jag mår bara bra! Det har varit mycket arbete nu i höst men det är enbart positivt.

Vill du berätta lite om dig själv för våra läsare? Vem är du och hur länge har du varit engagerad i den nationalsocialistiska kampen?
Jag är en 23 år gammal revolutionär nationalsocialist från Uleåborg i norra Finland. Förutom tiden jag lägger på kampen umgås jag mestadels med min familj.

Jag har varit intresserad av rasfrågan sedan jag var 13 år gammal. Det var då jag själv såg konsekvenserna av den ickevita massinvandringen. Jag blev en del av kampen först när Finska motståndsrörelsen bildades år 2008. Jag anslöt mig till organisationen redan från start.

Hur går kampen i Finland nu för tiden då?
Det går faktiskt bättre och bättre hela tiden! I Finland har det inte funnits någon nationalsocialistisk rörelse efter 1945 förrän vi grundades. På grund av trycket från Sovjetunionen förbjöd Finlands regeringen alla ”fascistiska” organisationer ända fram tills kommunistregimen föll. Med anledningen av detta fick vi börja helt från noll med att bygga upp en radikal och nationalsocialistisk gatuaktivistisk kultur.

Vi rekryterar fler och fler aktivister och överlag har de nationellt sinnade finländarna blivit mer öppna med sina åsikter. Vi utbildar en växande skara nationalsocialister till att bli rättfram, flitiga, socialt medvetna och ifall det behövs; aggressiva aktivister. Jag tror faktiskt att läget i Finland aldrig tidigare har varit så här bra!

Glädjande att höra! Här i Sverige känner vi att vi har ett ganska stort stöd i det tysta från stora delar av folket även om det självklart finns en del som aktivt motarbetar oss. Hur känner du att stödet för organisationen och våra idéer är bland vanliga finländare?
Det varierar väldigt mycket mellan olika områden. I vår huvudstad, Helsingfors, verkar det som att den öppet egoistiska och kommersiella liberala kulturen har korrumperat värdegrunden hos en stor del av folket. Trots detta får vi även i Helsingfors en hel del ”vanliga” människor som uttrycker tacksamhet och glädje för att vi kämpar mot rasutblandningen av vårt folk. Jag tror att ju mer öppna vi radikala är med våra idéer, desto mer mod får ”vanligt” folk att våga uttrycka sina politiskt inkorrekta åsikter.

Det finns helt klart ett tyst stöd bland folket även för radikala lösningar på den kris vårt folk står inför.

För lite mer än ett år sedan övertog du som sagt ledarposten i Finska motståndsrörelsen från Henrik Holappa. Jag kan tänka mig att det har varit ett hektiskt år?
Det tog ett tag att vänja sig vid den stora mängden arbete det medförde, men som jag ser det; ju mer hektiskt mitt och alla andra aktivister liv är, desto bättre är det. Ju mer man arbetar för en god sak, desto mer energi får man från dess framgångar. Vi utökar omfattningen av vår aktivism hela tiden vilket innebär att det kommer att bli ännu mer jobb i framtiden. Precis som det ska vara alltså!

Då Holappa tidigare hade gjort ett mycket gott arbete med att etablera rörelsen i Finland hade du höga förväntningar att leva upp till. Var det ett svårt beslut att acceptera övertagandet av ledarskapet?
Holappa utförde ett banbrytande arbete här i Finland så att överta hans position var inte något man kunde ta lättvindigt. När han frågade mig om att överta ledarskapet såg jag det dock mer som min plikt att acceptera än som ett svårt beslut. Jag tror att vi alla måste acceptera omvälvningar som kommer tvinga på oss mycket ansvar. Det är något som den revolutionära kampen oundvikligen kommer frambringa. Det finns inga enkla lösningar.

Har ditt första år som ledare blivit som du förväntade dig?
I slutet av förra året förutspådde vi att 2013 skulle bli ett tumultartat år. Det har det verkligen varit! Jag tror att vi redan nu i år har fått mer uppmärksamhet från allmänheten än under alla tidigare år tillsammans. Vi har också blivit bättre på lokalt riktad aktivism och på att testa nya vägar för att nå ut med propagandan. Det är också exakt den riktningen vi satt kurs mot.

Ja etablerad medias intresse för Finska motståndsrörelsen har verkligen varit enormt. Varje månad när jag får en verksamhetsrapport från er för att skriva min ”Månaden som gått”-artikel nämner ni alltid någon artikel i en av de större tidningarna eller något inslag i TV. Varför tror du att etablerad media gett er så mycket uppmärksamhet?
Vi har visat att vi är gravallvarliga med våra revolutionära målsättningar och att vi inte tar någon skit från oppositionen. Praktiskt taget all mediauppmärksamhet har handlat om de få våldsamma fall som är kopplade till Finska motståndsrörelsen. Även om vår ideologi och argumentation helt har blivit förbisett av massmedia är det tydligt att allmänhetens intresse ökar för radikala lösningar på både rasproblemen och andra politiska frågor. I takt med att de ekonomiska problemen och invandringen ökar är det fler och fler människor som dras mot ett revolutionärt alternativ istället för den småsinta parlamentariska politiken.

Är medias rapportering om er opartisk eller är det uppenbart att de har något syfte?
Jag tror att de har två syften: För det första är folk intresserade av radikalism, så det säljer lösnummer. För det andra tror massmedia att de kan skada vår rörelse genom att fokusera på de ”negativa” fenomenen, men det kommer att slå tillbaka på dem själva.

Har mediadrevet lett till något positivt?
Det har gett oss massor med återkommande besökare till vår hemsida, nya kunder till vår nätbutik Kadulle.com och nya medlemmar till vår organisation. I slutändan kan man alltså säga att mediadrevet mot oss är ganska positivt för oss!

Jag kan tänka mig att många vanliga medlemmar inte kan föreställa sig hur mycket jobb det är med att leda och administrera en hel organisation och vilken press det faktiskt kan vara på en ledare. Hur känner du att stödet från de äldre medlemmarna har varit?
Jag tycker att det bästa stödet man kan få är att andra kämpar hårt för framgångar i kampen. Finska motståndsrörelsen består av fantastiska och arbetsamma personligheter som stöttar varandra helt naturligt.

Har du fortsatt god kontakt med Henrik Holappa? Har han hjälpt dig mycket med att komma igång ordentligt det senaste året?
Han är en bra kamrat och vi har hållit regelbunden kontakt. Hans erfarenhet har varit till stor hjälp för att få organisationen att utvecklas.

Vad har varit den största framgången hittills under ditt ledarskap?
Jag är speciellt glad över att vi får se fler och fler kamprapporter komma in där aktivistgrupperna fysiskt tränar tillsammans, så som kampsporter med mera. Vi har också rekryterat nya medlemmar, vårt propagandamaterial blir hela tiden mer professionellt och aktivismen mer mångsidig.

Men allt det som Finska motståndsrörelsen åstadkommit under det senaste året är ett resultat av hela organisationens ansträngningar, inte bara mina.

Jo det märks tydligt att fysisk träning och kampsport är väldigt viktigt för era medlemmar. Hur kan det komma sig att ni lägger så mycket tid och energi på denna typ av aktiviteter?
Fysisk träning och kampsport fyller flera syften. Det ökar lagkänslan, höjer självkänslan och ledarskapsförmågan och det förbereder oss för de tuffa tider vi går mot i framtiden i alla vita nationer. I sammanhanget kan det vara värt att nämna att den allmänna kampsportskulturen, åtminstone i Finland, är hårt ansatt av feg politisk korrekthet och lydnad gentemot det nu styrande systemet. En del nationalsocialister har blivit portade från olika kampsportsklubbar och därför är det bra att de istället kan träna med sina kamrater.

Finns det något du kan erkänna så här i efterhand som inte gått riktigt lika bra som du väntat dig?
Jag är förbryllad över situationen i norra Finland eftersom det är väldigt svårt att aktivera folk där trots att flera människor uttryckt sitt stöd till oss. Detta har varit ett problem även för de mjukare ”nationella” organisationerna i Finland. Några av de mest fanatiska nationalsocialisterna kommer härifrån men den allmänna befolkningen är ganska apatisk och verkar nöja sig med att vara internetkrigare. Vi måste hitta ett sätt att påverka den nordfinska mentaliteten och få även de att förstå att det är hela vårt folks öde som ligger i våra händer.

Hur tycker du att samarbetet med svenska, norska och nu för tiden även danska kamrater fungerar?
Det är ett jättebra sätt att utbyta erfarenheter och kunskap och för att intensifiera aktivismen. Jag tror att vi kommer bli ännu bättre i framtiden på att utnyttja det nordiska samarbetet mer effektivt i olika kampanjer med mera.

Finns det några framtidsplaner som inte är topphemliga som du kan avslöja för oss? Några större planerade aktiviteter eller kampanjer?
Vi föredrar att visa handling istället för att prata om saker i förhand. Generellt sett kan jag säga att vi kommer att fortsätta prova nya vägar att få ut vårt budskap på eftersom jag tror att det bästa sättet att nå ut till nya medlemmar är genom att hålla våra sinnen öppna. Vi kommer också att fortsätta träna och förbereda oss på den osäkra framtid som förrädarna i västvärldens regeringar har förberett för det europeiska folket.

Också den kanske svåraste frågan till sist, var är Finska motståndsrörelsen om fem år?
Organisationen kommer då att finnas etablerad i hela Finland och arbeta, träna och propagera för en nationalsocialistisk folkresning, den globala kapitalismens undergång och en sund framtid för vårt folk!

Stort tack, Juuso Tahvanainen! Är det några sista ord du vill tillägga?
Stort tack själv för intervjun! Det är upp till dig och mig ifall vår ras ska blomstra eller dö ut. Om vi väljer att vara passiva och ge efter är vårt folks död dessvärre rättfärdigad.

• Publicerad:
  2013-10-06 11:00

Kategoriserat som:
• Egen journalistik
• Intervjuer
• Motstånd
• Motståndsrörelsen
• Nyheter & Journalistik
• Opinion & Motstånd