INSÄNDARE • Signaturen ”Ljuset i mörkret” skriver om svensk historia, folkgemenskapstanken och den moderna folkförstörelsen som måste stoppas.

Insändare

Det här är en insändare. Åsikterna som framförs i insändaren behöver inte nödvändigtvis fullt ut delas av Nordfront-redaktionen.

Vill du som läsare av Nordfront tycka till om något i en insändare? Skicka då insändaren till redaktionen@nordfront.se

Vi svenskar är sanna naturälskare. Vi älskar verkligen vårt underbara fädernesland och visar vår kärlek bäst genom att försvara det med alla nödvändiga medel som vi en gång fick lära oss som värnpliktiga. Vi är också det folk som skapat några av de mest betydelsefulla uppfinningarna per capita i världen. Vi har mycket att vara stolta över.

Vårt land består av fantastiska landskap med böljande sädesfält på stora slätter omgivna av enorma skogar och talrika vattendrag av åar som norrut kulminerar i mäktiga älvar med urberg och fjäll som dekor.

När vi steg för steg lämnade den ibland kärva, feodala tiden som stundom innebar armod och socialt förtryck för folkflertalet kunde vi börja bygga upp mer bestående trygghetsfaktorer.

Vi förstod tidigt att ta vara på koppar och järnmalm. Vi förstod att bygga präktiga järnspisar för både matlagning och värme i stugorna under bistra vintrar. Vi förstod till sist, 1945, att det otrygga och förnedrande statarsystemet måste bort.

Sverige var ett klassamhälle med ytterligheterna rika och fattiga. Det fanns kommunister och socialdemokrater som tog strid för bättre levnadsförhållanden. De revolutionära kommunisterna trodde på det klasslösa samhället som skulle välsigna folket och ledas av idealister. Så var det tänkt av de som rycktes med men knappast av regissörerna. Socialdemokraterna ville gå den fredliga vägen med reformer och man hejdade på så sätt kommunismen och en blodröd revolution. Det var i sig bra. Men de utopiska socialdemokratiska idealen vek sig inför den antifolkliga sociala lagbundenheten som styrs av pengamakten.

Idealismen spolades således bort från både kommunister och socialdemokrater i takt med parlamentariska privilegier som innebar att man inte levde som man lärde och folket blev endast intressant vid valen då löftespolitiken återkommande dominerade före valen men oftast förflackades till intet dagen efter. Det kan i detta sammanhang vara intressant att hänvisa till Wikipedia och Rudolf Kjellén:

Enligt Tunander var Kjelléns nationalism socialt medveten och syftade till att hitta en medelväg mellan höger och vänster. Han fruktade klass-socialismens splittrande tendenser och önskade därför se en nationell socialism för att överkomma detta hinder. Kjellén använder begrepp som nationell samling, nationell socialism, nationaldemokrati och unghöger som synonymer för att beskriva sin politiska idé om ett socialt reformprogram byggt på Sveriges historiska institutioner.

Rudolf Kjellén var en pionjär i ett alternativt tänkande och inte en fullbordad teoretiker, men han var en vägröjare som väckte folkgemenskapens tanke och han förstod folkets behov av enhet istället för sönderslitande klasskamp åt olika håll.

Låt oss nu gå vidare fram till vår nutid.

Dagens Sverige som av makthavarna kallas för ”mångkulturellt” har blivit raka motsatsen till det berikande paradis som utlovades. Här behövs knappast någon bevisföring mer än att hänvisa till den dagliga verklighet som vi nu tvingas leva i.

Den svenska kulturen och det svenska folkets traditioner har omringats och attackerats av en slags ytlig multikultiröra vars uppgift är att trasa sönder både den biologiska och kulturella svenskheten. Makthavarna talar om de ”nya” svenskar som kommer från Mellanöstern, Afrika och Asien. Människor förvandlas alltså från att vara afrikaner, araber och asiater till att bli ”nya svenskar” genom en gränsövergång.

Tänk om man med ovanstående logik, eller snarare brist på logik, hade ansett att alla europeér som invandrade till USA plus alla afrikanska slavar som tvingades dit blev indianer?

Var finns det för logik i en sådan genomvidrig och folkfientlig lögn som säger att alla som får medborgarskap blir svenskar?

Indianerna trängdes inledningsvis undan av främst spanjorer och engelsmän och lurades med en rad så kallade fredsavtal som gick ut på att inringa dem i reservat. Indianerna förlorade stegvis den mark de tidigare bott på. Deras landområden togs över av de vita bit för bit. Man förtryckte således urbefolkningen med våld och lagar. Kan vi här börja ana den sanna liknelsen med hur makten gör idag med oss?

Det är i allra högsta grad ett rasistiskt angrepp riktat mot det svenska folket att anse att vi kan ersättas av en massinvandring från andra världsdelar.

Det är en retorik som avser att dölja det nu pågående folkmordet mot svenskarna som på grund av social diskriminering i kombination med yttrandefrihetsförbud reduceras och trängs tillbaka i område efter område.

Indianerna fick hålla sig till sina reservat och många svenskar väljer nu att hålla sig till sina allt mer omringade områden. Snart är det vi som kommer att leva i utanförskapsområden och inte de andra.

En gång var Rinkeby, Rosengård och Hisingen övervägande etniskt svenska områden och hur många fler sådana områden finns det idag i Sverige som nu har blivit no-go zoner? Vad innebär detta i praktiken? Jo, vi förlorar vårt land bit för bit!

Många svenskar känner nu en växande hopplöshet och det är förståeligt. Många mår mycket dåligt psykiskt. Många har drabbats av våldtäkt, rån, misshandel och hånfulla trakasserier. Otryggheten är omfattande liksom den sociala diskrimineringen som består av en negativ särbehandling vad gäller rätten till jobb, bostäder, socialt stöd, tandvård med mera.

Sammantaget är vårt folk mycket illa ute nu. Det ger oss allt färre möjligheter att försvara oss. Vi tillåts inte debattera i media och vi tillåts inte tala klarspråk med varandra i andra sammanhang. Vi ska hållas nedtryckta av en rad epitet samtidigt som det politiska etablissemanget förtalar oss. Uppköpta angivare försörjer sig genom att hora för makthavarna. Mycket påminner om den forna kommunistiska diktaturstaten Sovjetunionen eller varför inte det mer aktuella Nordkorea?

Jag är en vanlig pensionerad arbetare och etnopluralist vilket innebär att jag önskar en fortsatt etnisk och kulturell mångfald och en mångkulturell värld. Jag önskar att alla folkslag helst har ett eget hemland. Jag önskar en sann folkgemenskap i mitt Sverige och en nordisk folkgemenskap i ett framtida enat Norden.

För detta kämpar jag nu vid 75 års ålder med kärleken som drivkraft och hatet som motståndare.

Låt inte lögn och förbannad dikt förvirra dig, frigör dig från falskheten och hoten! Stå upp för ditt folk med hopp och framtidstro!

— Ljuset i mörkret