Om legaliseringen av barnvåldtäkter i Irak
2024-11-15 20:30
Nyligen ifrågasatte Gyllene grynings partiledare, Nikos Michaloliakos, delar av den officiella versionen av ”förintelsen” i en teveintervju. Michaloliakos ansåg att siffran sex miljoner inte stämmer och trodde heller inte att det existerat några gaskamrar över huvud taget. Michaloliakos konstaterade också att ”historien skrivs alltid av segraren”.
Radikalt uttalande
Uttalanden av detta slag är minst sagt ovanliga, om inte unika, för ett parti som har 7 procent i ett nationellt parlament. En del anser säkert att Michaloliakos skulle ha undvikit denna fråga, men jag är i alla fall av den uppfattningen att hans raka uppträdande gynnar partiet på sikt. Vi får vänta och se huruvida dessa, och andra kontroversiella uttalanden det grekiska partiet gjort efter valet, leder till färre eller fler röster vid det kommande omvalet. Alldeles oavsett har partiet, genom att följa den inslagna vägen, tagit stora kliv mot att på sikt bli en maktfaktor i Grekland – fler röster eller ej.
Jag har tidigare gjort jämförelser mellan Gyllene gryning och det brittiska partiet British National Party, vilka till synes delar samma idégrund, men som i praktiken skiljer sig åt markant. Efter olika valframgångar 2008-2009 förklarade BNP:s partiledare, Nick Griffin, att partiets genombrott berodde på att man undvek frågor om genetik, sionism och historisk revisionism. Partiet blev populistiskt och istället för att tala om roten till alla problem, så valde man att fokusera på enbart invandring, och då i synnerhet en muslimsk sådan. Det senaste valresultatet för BNP visar att populism inte håller i längden. Det kan tyckas ironiskt att ett radikalt, systemkritiskt parti som Gyllene gryning erövrar 7 procent i parlamentet, samtidigt som det pragmatiskt inriktade BNP förlorade tio av tolv lokala mandat i valet dagen efter.
En politisk fråga
Nikos Michaloliakos tycks alltså vara en man som säger vad han tycker, vilket gör att han framstår som genuint ärlig inför folket. Men uttalandena om ”förintelsen” är intressanta även utifrån andra aspekter. I egenskap av ledare för en organisation som verkar politiskt, tar Nikos Michaloliakos nämligen ställning i frågan om ”förintelsen”, vilket gör att han erkänner ”förintelsen” som en politisk fråga.
Hur vi ska bemöta denna fråga är annars omstritt bland nationella. Varför skulle detta vara något annat än en historisk fråga? Vad har ”förintelsen” för relevans för oss idag? Jag skulle vilja påstå att de människor som inte förstår detta, även saknar förståelse för hur den världspolitiska situationen ser ut. Om vi för ett ögonblick låtsas att det inte är muslimer som tvingat västvärlden på knä och att vi ännu inte lever under några sharia-lagar. Ponera istället att det är judar som kontrollerar världsekonomin, internationell politik och inte minst, det verktyg som krävs för att mest effektivt kunna styra den allmänna opinionen – massmedia. Den som påpekar att det är underligt att ett litet folk som det judiska besitter så mycket makt, och undrar vad hela syftet med detta är, brännmärks genast som ”antisemit” av media.
Det är här förintelsefrågan kommer in, som ytterligare utpressning. ”Förintelsen” – och därtill associationerna till gaskamrar, stöveltramp och en gormande Hitler (associationer som massmedia och Hollywood själva skapat) – används av journalister och andra systemtrogna för att tysta kritiker mot den sionistiska maktkabal som styr bland annat just massmedia. Att så är fallet visar det enkla faktum att Nikos Michaloliakos får frågor av denna typ i en intervju som borde handla om hur Gyllene gryning vill lösa situationen i Grekland. Detta är inte unikt;. När Sanna Hill intervjuades om sitt uppdrag som nämndekvinna ställde man också sådana frågor. Det är ett vanligt knep som journalister använder sig av för att få sådana som oss på defensiven. Målet är naturligtvis att frågorna ska vara så besvärande att man fortsättningsvis undviker att tala, inte bara om denna fråga utan om det judiska inflytandet i västvärlden, över huvud taget. Därmed segrar systemet och folket kommer aldrig att få kännedom om vilka krafter som styr bakom kulisserna.
Ta ställning!
Idag finns ett tiotal länder i Europa som kriminaliserat ”förnekelse av förintelsen”. Detta är en enorm censur – helt i linje med vad påvedömet utsatte Galileo Galilei och Giordano Bruno för – med fleråriga fängelsestraff för dem som begår kätterska handlingar. ”Förintelsen” används som sköld och svärd för Israel och sionistiska intressen och blir därför, hur man än försöker vrida och vända på det, mycket mer en politisk än en historisk fråga.
Så länge du är nationell och räknas som ett potentiellt hot mot systemet, kommer du att få sådana frågor kastade mot dig. De finns till för att förhindra ett verkligt uppvaknande och för att säkerställa maktkabalens fortlevande. Och så länge denna maktbalans lever vidare kommer Sverige att förbli anfrätt av massinvandringen och dess mångkultur.
Britten Richard Harwood förklarar situationen i förordet till sin bok Dog verkligen sex miljoner?
Skulle britterna eller någon annan europeisk nation försöka hävda sin patriotism och slå vakt om sin nationella egenart i en tid, då själva existensen av nationella stater hotas, brännmärks de omedelbart som ”nynazister”: ”Nationalsocialism var ju givetvis nationalism, och vi vet ju alla vad som hände – sex miljoner judar utplånade!”
Så länge denna myt visar sig livskraftig, kommer folken överallt att förbli fastkedjade vid den. Behovet av internationell tolerans och förståelse kommer att hamras in av Förenta Nationerna, tills fosterlandskänslan, den verkliga garanten för oberoende, går förlorad. Varje förnuftig diskussion om rasproblem och strävan efter att bevara den rasliga integriteten avvisas därmed effektivt.
I en tid när ”förintelsen” används som munkavle för att tysta kritik mot främmande intressen som styr västvärlden, när barn redan i skolan blir lärda att de har en ”skuld” gentemot det judiska folket, men indirekt också alla andra folk som den vite mannen påstås ha förtryckt, då kan vi inte fly undan denna politiska fråga.
Som chefredaktör på Nordfront.se, och därmed huvudansvarig för det redaktionella innehållet på denna hemsida, kan jag utlova att den så kallade förintelsen kommer att granskas och avslöjas för vad den verkligen är – en gigantisk lögn som håller oss fastkedjade och som enbart gynnar sionisternas maktpolitiska intressen.