Nobelpristagaren och medicinforskaren James Watson gjorde i intervjuer förra veckan kontroversiella uttalanden om att raser är olika och att vita är mer intelligenta än svarta. En försvårande omständighet för världens kosmopoliter inom media och politik, vilka alla hävdar att ”det inte finns några raser”, med tanke på Watsons höga ställning inom forskningsvärlden.
För den som verkligen inte är korkad, eller hjärntvättad till det yttersta, är det uppenbart att en arier är någonting helt annat än exempelvis en pygmé. Förutom de uppenbart fysiska skillnaderna mellan raserna, i kombination med de otaliga IQ-tester som faktiskt då och då genomförs, behöver man egentligen bara göra en återblick i historien för att konstatera att den ariska rasen, oavsett i vilken miljö den levat, är den ras som utvecklat alla verkligt högtstående kulturer, grundlagt alla storslagna riken, skapat all betydande konst och vetenskap samt upptäckt, utforskat och utvecklat världen. Pratet om ”alla människors lika värde” är verkligen världshistoriens största bedrägeri, som ingen egentligen tar på allvar.
Några som är ännu mer medvetna om att raser är olika är givetvis de som forskar i området. Problemet är att alltför få forskar i ämnet ras och att ännu färre vågar presentera resultaten. Orsaken till detta är rädslan för att dagens inkvisitionsdomstolar, med andra ord massmedia, ska utdöma liknande straff som den kristna kyrkan gjorde mot sådana som Galileo Galilei.
Därför slog det i veckan ner som en bomb då ingen mindre än DNA-spiralens upptäckare, nobelpristagaren i medicin från 1962, James Watson, tog bladet från munnen genom att uttala sig om det känsliga ämnet ras i en intervju i tidningen Sunday Times.
I intervjun säger Watson bland annat att han har en dyster bild av Afrikas framtid eftersom ”all vår samhällspolitik utgår från att deras intelligens är likvärdig vår, medan alla tester visar motsatsen”. Han säger även att han verkligen vill att alla raser skulle vara lika ”men att alla som haft att göra med svarta anställda vet att så inte är fallet”. I en ny intervju någon dag senare, denna gång till tidningen The Independent, säger Watson att det hela inte har med rasism att göra:
– Det är inte en fråga om överlägsenhet och underlägsenhet utan om att försöka förstå de olikheter som gör att vissa av oss blir fantastiska musiker och andra stora ingenjörer, säger Watson till tidningen.
Men knappt har Watsons hunnit med att uttala dessa sanningar innan lögnens mästare använder sin sionistpress och påbörjar sitt undermineringsarbete. Istället för att bemöta sakfrågan fokuserar man sig på James Watsons person. Helt plötsligt har den tidigare högaktade forskaren förvandlats till en gammal fördomsfull stofil med smak för bråk och kontroverser. Så följer den sedvanliga proceduren där kosmopolitens fiende efter obligatorisk svartmålning avstängs från sitt arbete (i detta fall sitt laboratorium) för att sedan tvingas krypa till altaret och bekänna sina synder.
Men även om Watson på grund av påtryckningar och förtäckta hot nu säger sig inte alls vara en sådan där ondskefull rasist och tar tillbaka sina påståenden, så är det ändå ett faktum att han trätt fram och bemött bedrägeriet. Han har dessutom gjort det i egenskap av en som ”vet vad han talar om”, vilket lär försvåra rasförstörarnas jämlikhetsbabbel en tid framöver.
Hoppa till huvudinnehåll
