KUNGÄLV. I en intervju med en s.k. avhoppare försöker Kungälvsposten indirekt svartmåla Nordiska motståndsrörelsens valkandidat Fredrik Vejdeland. Nordfront har frågat Vejdeland om han känner igen sig i ”Daniel”. 

Vänster: en nationalsocialist som står för sina åsikter. Höger: en ljusskygg, dräggig person som istället för att tillföra världen något positivt försöker klättra i samhället genom att sparka på en grupp människor som han själv tidigare påstår sig ha tillhört.

I Kungälvspostens intervju med en avhoppare, ”Ex-nazist tycker att kommunen blundar” (artikeln är låst för icke-prenumeranter) antyds att nationella är en homogen grupp som alla egentligen är hatiska råbusar men som numera vill ha ”mer proper klädsel” för att ”inte sticka ut”, som en slags strategi för att lura folk.

Avhopparen har aldrig tillhört Nordiska motståndsrörelsen, men genom att lyfta fram honom i ett sammanhang som handlar om Nordiska motståndsrörelsens valrörelse i Kungälv hoppas tidningen förmedla att fullmäktigekandidaten Fredrik Vejdeland egentligen är av samma skrot och korn som Daniel.

Känner du igen dig i Daniels historia, Fredrik?

Nej, det gör jag inte. Även om vi möjligtvis kallat oss för samma sak så har vi i grund och botten haft väldigt olika syn på saker. Det finns med all säkerhet ett par hundratusen personer i landet – åtminstone har Nordfront 350 000 läsare i månaden – som i någon grad är att betrakta som nationella. Att jag skulle få klä skott för varenda felsteg som någon av dessa gör känns kanske inte helt rimligt.

När jag läser hans berättelse – om den nu stämmer – så förstår jag att han bara varit en sökare som hade kunnat hamna var som helst. Han var aldrig med i Nordiska motståndsrörelsen och i vår organisation hade han med all säkerhet inte känt sig hemma i längden. Vår politiska kamp bygger på ett seriöst engagemang.

Vad menar du med att hans berättelse inte skulle stämma?

Nu vet jag ju inte vem den här ”Daniel” är, men om han är så kallad avhoppare finns en god chans att han faktiskt livnär sig på att sälja sina berättelser vid olika föredrag m.m. Ibland handlar det om kändisskap eller godhetssignalering. Dessa individer brukar ha en tendens att krydda saker för att uttrycka mig milt.

”Avhopparen Daniel” beskriver mer ett tragiskt livsöde än någon som haft någon verklig politisk övertygelse. Foto: Skärmdump kp.se

Daniel berättar om sin pappas vardagsrasism vid köksbordet som påverkade honom redan innan han var 11-12 år. Har du också sådana erfarenheter?

Nej, jag har aldrig hört min pappa säga sådana saker. Jag har hört honom irritera sig över lappar i sin hembygd (i Jämtland, Reds. Anm) som vägrade upplåta en del av sina renars betesmark när byns skidbacke var tvungen att bygga ut för att överleva. Men det var nog specifikt riktat mot just de lapparna och då var jag i vilket fall som helst i vuxen ålder. Min mamma har jobbat för systemet, så inte heller där blev jag ”hjärntvättad” i nationell riktning. Faktum är att det inte diskuterades så mycket politik alls hemma och invandringen var inte något stort problem i Östersund när jag växte upp.

Vi barn i familjen fick lära oss hur man skulle uppföra sig (läs: sunt förnuft) men inte hur vi skulle tycka och tänka. Det var nog bristen på hjärntvätt som gjorde att jag började tänka själv. I mellanstadiet började jag på egen hand läsa och relatera till svensk och fornnordisk historia. Det var dock först flera år senare som jag förstod att jag var nationell.

Så du har inte ”förenat dig i hatet mot invandringen”?

Det var inte min främsta drivkraft när jag blev nationalsocialist för strax över 20 år sedan. Det första jag obeserverade var hur samhället höll på krackelera och att den liberala ideologin – med all sin extremindividualism och destruktiva, till och med samhällsomstörtande, värderingar – var till skada för folket. Jag insåg att vi var inne i ett paradigmskifte där Sverige höll på att upphöra som en självständig stat och sugas in i den globala kapitalismens parasitära världsordning. Den begynnande massinvandringen var en del av problemet, men som politiskt tänkande människa var jag från början mer socialist än nationalist innan jag utvecklades till nationalsocialist.

Man kan väl säga att jag hatar massinvandringen, men mest av allt hatar jag ju det system och de kriminella makthavare som orkestrerar det folkmord som massinvandringen faktiskt utgör. Ju högre upp i maktordningen de finns, desto mer innerligt hatar jag dem. Till skillnad från Daniel så har jag dock aldrig känt ett irrationellt hat mot enskilda invandrare på grund av deras ursprung, de är också bara brickor i globalisternas cyniska spel precis som vi är.

Plakat över några av de förbrytare som genomdriver folkmordet på svenskarna. Bild från Nordiska motståndsrörelsens demonstration i Göteborg den 30 september.

Kan man ens gå med i Nordiska motståndsrörelsen om man hatar enskilda invandrare?

Ja, självklart kan man det. Huvudsaken är att man kämpar för sitt folk. Samtidigt måste man kunna lägga band på sig och fungera socialt och i gruppen, alltså organisationen. Man ska även veta att vi inte är en organisation där vi slår ner förbipasserande invandrare. Om hatet mot enskilda invandrare är din enda drivkraft och du inte kan utvecklas ideologiskt kommer du förmodligen att i slutändan sluta som avhopparen Daniel. Alltså att du omvärderar hela ditt liv bara för att en invandrare spelat fotboll med dig på en grillfest.

Hoppade även du av skolan i sjuan?

Rallaren och mekanikern Johan Petter Johansson från Vårgårda uppfann rörtången och skiftnyckeln.

Nej, jag gick ju klart skolan. Men jag lägger ingen värdering i huruvida en fullgjord skolgång gör någon till bra människa eller inte, det får stå för Kungälvsposten i så fall.

Visst, ofta kan det finnas en mindre positiv förklaring till att någon hoppar av skolan så tidigt, samtidigt är några av de mest intelligenta människor jag känner sådana som gjorde just det och blev självlärda.

Dessutom finns det gott om händiga människor som besitter en form av praktisk intelligens för att förstå mekanik som få bokmalar har.

Sådana människor upprätthåller allt som måste fungera rent materiellt i samhället, bygger och renoverar hus osv. Dessa människor har även skapat några av världens viktigaste uppfinningar.

Blev du hjärntvättad av rörelsen?

Det är till att börja med ganska pinsamt att läsa om hur Daniel ”blev hjärntvättad av rörelsen”. Daniel borde stå för sina egna handlingar istället för att lipa och skylla sitt värdelösa leverne på andra.

Och nej, den nationella rörelsen har alltid varit en väldigt nyanserad miljö där allting kan diskuteras. Sedan striktas beteendet upp om man går in i en hierarkisk organisation som Nordiska motståndsrörelsen med högre krav på sina medlemmar osv. Det handlar om att hålla sig borta från droger, bli en bättre människa och sådana saker.

De som arbetar för systemet – alltså mediamänniskor, politiker, men också skolan – sysslar däremot med både hjärntvätt och demonisering av sina motståndare, där befogad kritik av massinvandringen reduceras till ”hat”, ”ondska” och ”extremism”. Dessa människor är fruktansvärt onyanserade och de som har en avvikande åsikt käppjagas.

Christer Mattsson som tas upp av Kungälvsposten som någon sorts garant för att folk inte ska hjärntvättas av oss har själv bidragit till att elever vid Ytterbyskolan blir underkända i samhällskunskap om de inte har ”rätt” inställning till demokrati. Där kan vi tala om hjärntvätt under tvång.

Toleransprojektet i sig går ju ut på att svenska ungdomar ska känna skuld för att de är födda till svenskar, vilket är själva poängen med skuldresorna till Polen. Hur många svenska ungdomar känner till att den liberala ideologi som Mattsson bekänner sig till faktiskt avsiktligt terrorbombade över en miljon tyska civila under samma tidsperiod, för att ta bara ett exempel? Inte alltför många, och varför inte då? För att det är så hjärntvätt fungerar, den ena sidan är ”god” och den andra är ”ond”.

Daniel ”lämnade nazismen” när han deltog på en grillfest där han träffade gamla skolkamrater med invandrarbakgrund. Kommer det att hända även dig?

Nej, eftersom jag inte känner eller någonsin har känt ett irrationellt mot invandrare så kommer jag inte bli tagen på sängen om det visar sig att några av dem är hyggliga. Bara osäkra individer som inte är förankrade i sig själv skulle vända på en femöring på det sättet.

Alltså jag har ju grannar som är invandrare och jag har jobbat med invandrare i omgångar under mitt 20 års långa arbetsliv. Jag kommer överens med dem. Ibland till och med bättre än med svenskar eftersom invandrare respekterar svenskar som faktiskt säger vad de tycker istället för att försöka ställa sig in.

Sedan vill jag bara understryka en sak innan allt detta börjar låta för pluttinuttigt. Svenska ungdomar måste tuffa till sig, gå samman och vara beredda att slå tillbaka – skoningslöst om så behövs – om de attackeras av invandrargäng.

Med det sagt så känner jag ingen i Nordiska motståndsrörelsen vars engagemang utgår från att bara ”hata invandrare”. Det där är bara något som systemet (alltså även massmedia) hittar på för att lura i andra människor att slå mot enskilda invandrare istället för de folkfientliga förbrytare som faktiskt tar hit dem. När alla förstår vilka som egentligen är fienden så är dessa rökta på riktigt, därför blandar de bort korten för att skydda sig själva.

Vad det handlar om är att massinvandringen utgör ett hot mot vårt eget folks överlevnad och att miljontals människor som tänker annorlunda – på ett kollektivt plan – rent fysiskt och kulturellt tränger undan svenskarna från sitt eget land. Genom sina enorma massor utgör de ett hot mot vårt sätt att leva och hela vår existens. Att kämpa för sitt folk är det mest naturliga som finns.

Slutligen så betonar Kungälvsposten att Daniel nu är tvåbarnspappa och antyder att detta dels är en orsak till att han hoppade av, dels att han är mer lyckad nu än tidigare. Har du någon kommentar till det?

Jag har själv sju fantastiska barn, så det innebär väl att jag är 3,5 gånger mer lyckad än honom – skämt åsido.

Jag är mycket väl medveten om vad Kungälvsposten fiskar efter, men att ge upp kampen – och nu menar jag verkligen inte att Daniel någonsin tagit del av den – och krypa in i någon småborgerlig mysbubbla, är inte alls detsamma som att ta ansvar. Att hänvisa till barnen är bara ett bekvämt alibi för att undslippa verkligt ansvar.

Jag skulle aldrig komma på tanken att ge upp kampen för att jag har barn. Tvärtom blev det viktigare än någonsin att kämpa när jag själv fick barn. Jag fullgör min plikt gentemot mina barn och det borde alla andra svenskar också göra. Kungälvsbor och andra svenskar, vakna upp och se er omkring hur samhället ser ut. Drogerna flödar som aldrig förr, våra kvinnor våldtas, våldet eskalerar överallt och det blir bara värre och värre och värre. Det är ens förbannade plikt som förälder att försöka förändra samhället till det bättre för sina efterkommande.

  • Publicerad:
    2018-03-19 00:21