Dagens datum 18 augusti: Denna dag 1912 föddes generalen och politikern Otto Ernst Remer. Mest känd för att ha krossat ett uppror från en klick ur överklassen mot det nationalsocialistiska Tyskland.
Otto Ernst Remer föddes i staden Neubrandenburg den 18 augusti 1912. Remer genomgick militärskola och anmälde sig frivilligt för tjänstgöring i den tyska armén som 20-åring.
1933 skrevs Remer in vid det 4:e infanteriregementet. Vid samma regemente blev han två år senare befordrad till löjtnant. I september 1939, när kriget bröt ut, var Remer stationerad som kompanichef i det 479:e infanteriregementet. Under det franska fälttåget och kampanjen på Balkan tjänstgjorde Remer som kompanichef i ett infanterikanonkompani. I april 1941 befordrades Remer till kapten. Kort efter sin befordran till bataljonschef förflyttades Remer till den tyska arméns elitförband, regementet Großdeutschland.
Under slaget vid Charkov stred Remer som chef för regementets bepansrade bataljon. För sina instaser vid slaget belönades Remer med Riddarkorset. Några månader senare, i november 1943 belönades Remer av Adolf Hitler personligen med Eklöven till Riddarkorset för sina insatser vid Krivoi Rog i Ukraina. Efter att ha sårats på östfronten våren 1944 förflyttades Remer till bakre tjänst. Han fick befälet över vaktregementet Großdeutschland och fick till uppgift att skydda rikets huvudstad och ledare.
Den 20 juli 1944 placerade den aristokratiske officeren Claus Schenk von Stauffenberg en bomb i Adolf Hitlers högkvarter i Ostpreussen. Bomben var startskottet på en revolt av en rad ”adliga” officerare inom den tyska armén. Som chef för de enda militära trupperna i Berlin använde sig kuppmakarna av Remer för att arrestera medlemmar av regeringen som skulle rensas ut.
Förödelsen efter bomben mot Hitler
En av kuppmakarna, General Paul von Hase, beordrade Remer att bege sig till propagandaministeriet och arrestera propagandaministern Joseph Goebbels. På plats i propagandaministeriet övertalades Remer att Adolf Hitler var vid liv, ett telefonsamtal till ledaren bekräftade detta. Hitler befordrade Ernst Otto Remer till överste på stället och gav honom fria händer att krossa upproret. Under resten av dagen var Remer de facto det nationalsocialistiska Tysklands ledare. Upproret krossades och de ansvariga adelsmännen avrättades en efter en som de förrädare man var.
Som belöning för sina insatser vid kuppförsöket fick Remer befälet över elitenheten Führer Begleit Brigade. Remer stred med sitt förband i bland de hårdaste striderna under det kvarvarande krigsåret. Under våren 1945 utökades förbandet till division och Remer befordrades till generalmajor. Divisionen och Remer avslutade kriget i Schlesien, där man till sist tvingades kapitulera för amerikanska trupper.
Ernst Otto Remer som generalmajor vid fronten
Men Remer hade inte gett upp. Efter två års fångenskap efter kriget började Remer en politisk bana. 1950 var Remer med och grundade Tyska socialistiska rikspartiet (Sozialistische Reichspartei Deutschlands), som samlade upp forna medlemmar inom NSDAP, tillsammans med bland andra den nationalsocialistiske författaren Fritz Dorls och studentledaren Gerhard Krüger. Partiet hade uppbackning av bland andra Luftwaffe-översten Hans-Ulrich Rudel och hade 40 000 medlemmar. Remer var partiets vice ordförande.
Tre av de nio personerna som grundade Tyska socialistiska rikspartiet. Från vänster: Fritz Dorls, Otto Ernst Remer, Wolf von Westarp. Bild tagen i augusti 1952.
Socialistiska rikspartiet blev på kort tid mycket framgångsrikt, mycket tack vare att man inte lade band på sig. Bland annat förkunnade man öppet att den egentliga ledaren av Tyskland var Adolf Hitlers ställföreträdande amiral Karl Dönitz och inte den nytillsatte Konrad Adenauer, som var en ”marionettdocka åt USA”. Efter att man hade skaffat sig 360 000 sympatisörer i nedre Sachsen och vunnit 16 platser i delstatsparlamentet, samt ytterligare 8 platser i Bremen, förbjöds partiet redan 1952 som ”grundlagsvidrigt”.
1952 dömdes Remer till tre månaders fängelse för ärekränkning och förtal av minnet från de döda. Det enda Remer hade gjort var att han i slutet sällskap hade hänvisat till dem som låg bakom mordförsöket på Adolf Hitler som ”förrädare”.
Efter att under en tid ha ha hållit sig undan det nya Tysklands repressiva lagar gick Remer i exil i Egypten. Där kom han att samarbeta med andra nationalsocialister och blev även rådgivare till landets president, Gamal Abdel Nasser. Remer samarbetade med arabländerna som nu utgjorde det enda organiserade motståndet mot sionismen sedan Sions hantlangare lagt under sig hela Europa. Remer hjälpte till att organisera detta motstånd i bland annat Egypten och Syrien.
Under 1980-talet grundade och ledde Remer organisationen Tyska frihetsrörelsen (Die Deutsche Freiheitsbewegung). Han var frispråkig och radikal och utsattes därför för systemets repression. Förutom domar på 1950-talet dömdes Remer flera gånger under 1980- och 1990-talet för uppvigling och hets mot folkgrupp. Nedan en lista över Remers domar:
1951: Fyra månaders fängelse, som Remer avtjänade, för förtal av det nya Tysklands ministrar och ledande politiker.
1952: Tre månaders fängelse för ärekränkning och förtal av minnet från de döda (straffet som Remer undvek genom att gå i exil i Egypten).
1985: Två månaders fängelse för ärekränkning och förtal av minnet från de döda för att i en skrift ha återupprepat sådant han sade om Tysklands förrädare 1952.
1986: Tre månaders fängelse för ärekränkning och förtal av minnet från de döda genom att ha sålt videoband med den franske historierevisionisten Robert Faurisson.
1992: 22 månaders fängelse för uppvigling och hets mot folkgrupp för att ha ifrågasatt ”förintelsen”. Remer hade i flera artiklar ifrågasatt detaljer kring den officiella versionen av ”förintelsen” och fick närmare två års fängelse på grund av det som domstolen beskrev som ”rashat”. Utsatt för politiskt förtryck klagade Remer till Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna men fick enhälligt avslag. Efter att ha skrivit flera överklaganden, men återigen fått avslag, gick Remer återigen i exil, nu i Spanien som vägrade lämna ut honom till Tyskland.
Remer levde ett helt liv i kamp och tog aldrig avstånd och gav aldrig upp trots systemets försök att knäcka honom. Han gav efter krigsslutet nytt mod åt såväl tyskar som andra anhängare av nationalsocialismen som vid denna tid var desillusionerade och brutna. Otto Ernst Remer avled 1997 i Marbella, 85 år gammal.
Artikeln publicerades ursprungligen 2013-08.18.
Hoppa till huvudinnehåll
